Lena Skogholm: När Kroppen Kraschar Men Hjärnan Växer - Hur en beteendevetare överlevde fem år sängliggande genom att medvetet träna solskenshjärnan

Lena and Johan

\[00:00:00\] **Johan:** Lena Skogholm, så välkommen.

\[00:00:04\] **Lena:** Tack så jättemycket, så roligt att få vara här.

\[00:00:07\] **Johan:** Kan inte du för de som inte känner till dig sedan tidigare berätta, vem är du, vad gör du och varför känns det som en viktig livsgärning?

\[00:00:16\] **Lena:** Ja men absolut. Jag är beteendevetare pedagog och författare Jag har skrivit flera böcker om hur man kan ha nytta av att förstå hjärnforskning i vardagens relationer men också för egen del.

Så där har vi den biten i ett litet nötskal. Hur kom jag hit? Jag har alltid varit fascinerad av... När jag säger alltid, då är mitt första minne när jag var tre år.

Så jag tänker att det är någon väldigt stark del hos mig att jag reflekterar över och observerar. Mitt första minne är, jag är tre år jag har fått en docka av mina föräldrar, lika stort som en bebis för jag hade också fått en lilla syster nämligen. Så står jag där vid min docksäng, jag har fyra äldre syskon, så två är på varje sida, de står på knä där och tittar på mig och leker liksom med mig.

Och pappa tar ett foto. Och då vet jag att jag reflekterar det. Åh nu gör de så här mot mig. Och pappa tar ett foto, då känns det så här för mig. Så jag tänker, den där reflektionen och observerandet har funnits med mig. Liksom lite, varför vi gör som vi gör och hur det känns när saker Folk gör saker mot oss då.

Och sen när jag var i de yngre tonåren, då har jag också ett sånt där väldigt tydligt minne. Jag är i köket i mitt barndomshem. Och det var alltid fullt med barn av den anledningen att dels har jag sex syskon. Det var barnbarn, dagbarn, sommarbarn. Alltså det var barn överallt Och jag var ofta barnvakt men jag tyckte det var kul så det var inga problem.

Men jag vet att jag då reflekterade kanske var 14 sig. Att armar och ben växer, ja på något vis det gör de. Men vad händer där inne i hjärnan?

Så sen dess har ju det också varit en sån här otroligt fascinerande sak som har följt mig hela livet. Så det gjorde att jag utbildade mig till beteendevetare med fördjupning då.

Hur vi kan ha nytta av hjärnforskning i vardagen. Så att det liksom blir praktisk nytta av den fina forskningen som kommer. Och sen då tillägg till detta, apropå mening. Ja, jag är ju född i ett väldigt varmt kristet hem men lite också fyrkantigt tro kan man säga då och jag är en person som lätt blir, jag blir engagerad i det jag håller på med så att jag var ju engagerad i kyrkan det var liksom hela den värld som presenterades för mig...

Och ja, är man riktigt engagerad så jobbar man också i kyrkan, vilket jag gjorde, och jag utbildade mig till pastor. Och sen märkte jag bara då av att under pastorsutbildning, när jag fördjupade mig i de här olika frågorna, så kände jag att nej det där var kanske inte min melodi. Så det började med att jag ifrågasatte kanske då själva tolkningen av då Bibeln och så vidare.

Och sen själva teologin, för nu blev det en sån här trestegsraket, och sen var det liksom själva gudsexistens då, så som jag uppfattade den då ska jag tillägga.

\[00:03:22\] **Johan:** Det kan man vara när det här hände.

\[00:03:24\] **Lena:** Ja, jag gick ju den där pastorsutbildningen när jag var tvåårig, så jag gick mellan 20 och 22.

Ja.

Så det är när man håller precis på att forma sitt eget jag.

\[00:03:32\] **Johan:** Ja, jag tänker det också, att det är en intressant livsfas Jag förkastade nog ganska mycket också i den åldern som man har blivit intutad från liten.

\[00:03:43\] **Lena:** Ja men det är ganska vanligt tror jag, att just den åldern man håller på att omforma sig och hjärnan gör ju en fin, fin utveckling just där. Och sen börjar den bli färdigutvecklad när man är 25, 27 kanske.

Ja Så det tycker jag också stämmer väl överens om med det där. Sen är ju hjärnan utvecklingsbar hela livet, goschelov kan man säga. Men hur som helst det gjorde ju att jag lämnade allt med kyrkan och även min tro då, som jag hade på det sättet. Men samtidigt är jag en andlig person kan man säga. Så här har du liksom hela mitt bakgrundshistoria till detta då.

Så att nu finner jag väldigt stor mening med att ägna mig åt det jag gör. Alltså hur kan vi förstå mer om hur hjärnan funkar och därmed förstå hur vi människor funkar för att skapa ett lite bättre liv för oss och andra.

\[00:04:34\] **Johan:** Hur mycket har just mening med den frågan att göra. Kan man liksom prata om existentiell hälsa?

\[00:04:44\] **Lena:** Ja absolut. Man kan prata om det. Och WHO har ju då lagt in det här som en väldigt viktig hälsoaspekt. Och de lyfter åtta teman som är förknippade med existentiell hälsa.

\[00:04:57\] **Johan:** Vad är de då?

\[00:04:59\] **Lena:** Nu kanske jag inte har alla åtta i huvudet men det handlar om att känna tillit till livet, att känna mening, att förundra, att se ett större sammanhang, att jag kan bidra i ett större sammanhang, det är några sådana exempel.

Så det handlar om ett slags förhållningssätt till livet i ett större sammanhangssätt.

\[00:05:24\] **Johan:** När du approcherar det som järnvetare, finns det biologiska komponenter här som går att observera kan man se det här i fMRI-kameror när någon känner förundran exempelvis?

\[00:05:39\] **Lena:** Alltså jag har ju faktiskt inte just kollat på precis det men vad jag däremot har funderat ganska mycket på det är ju att när vi blir stressade och med stress så menar jag inte bara att man behöver känna sig stressad utan det kan vara en pressad situation eller det kan vara så att kroppen är i press på det sättet att man har sovit dåligt eller ätit lite dåligt.

Så att den här organismen så att säga är belastad. Då funkar ju inte alla biologiska program i hjärnan optimalt.

\[00:06:13\] **Johan:** Nej precis och du har ju en modell från reptilhjärna till apihjärna till människohjärna om jag kommer ihåg rätt. Kan du förklara den för jag tyckte den var ett bra sätt att förstå hur du förklarar hjärnan och det är liksom lätt Lättangripligt.

\[00:06:28\] **Lena:** Jag brukar prata om tre medvetande nivåer som vi har då. Och ser man en bild på en hjärna då ser man ju hjärnstammen längst ner, vi har mittenhjärnan, däggdjurshjärnan sen har vi hela hjärnbarken och inte minst pannloberna som har växt på sig. Och de här har ju växt till sig utifrån utvecklingsskutt kan man säga, evolutionen utifrån olika arter som har utvecklats i samband med det.

Och där Och därför är de ofta namngivna efter de arterna. Så reptilhjärnan är ju något vi känner igen. Och här tänker jag att det är som instinkten. Man reagerar med ryggmärgsreflexen. Och sen däggdjurshjärnan, och den kallar jag aphjärnan bara för att det ska vara superenkelt att komma ihåg Så man får nytta av tankarna i vardagen.

\[00:07:11\] **Johan:** Vad skiljer en däggdjurshjärna från en reptilhjärna? Är det mer känslor? Finns det självmedvetande där eller kommer det senare?

\[00:07:18\] **Lena:** Det kommer senare. Och om man tänker så här, reptildjur var ju mer solitärer. Vad är den största skillnaden när man blir däggdjur?

\[00:07:25\] **Johan:** Är det grupptillhörighet? Där har vi

\[00:07:27\] **Lena:** det. Och tillhör man en grupp, då måste jag ju kolla av att jag får vara med i gruppen.

Det vill säga,

\[00:07:33\] **Johan:** utan

\[00:07:34\] **Lena:** gruppen kunde jag ju död vara hotad om livet. Så den här är ju så extremt stark hos oss. Har du social status även där?

\[00:07:42\] **Johan:** Alltså hierarkier och liksom den biten eller är det också scenerna?

\[00:07:46\] **Lena:** Alltså främst är det tillhörighet alltså bara jag känner tillhörighet och då kan ju det vara en dålig grupp eller bra grupp men utan gruppen jag dör så hellre en dålig än ingen kan man säga så att förenklat sagt så kan man säga att I aphjärnan vi kollar av hela tiden med de andra flockmedlemmarna.

Känns det bra mellan dig och mig? Känns det bra mellan dig och mig? Känns det bra med flockledaren? Då kan jag slappna av. Så att behovet, om man tänker så, i aphjärnan, det är ju förståelse medkänsla bekräftelse. Att du visar att du ser mig, att du lyssnar på mig. För då kommer jag känna tillhörighet. Då kan jag slappna av.

Om jag inte gör det, då är jag lite på min vakt tills jag vet vad jag har dig.

\[00:08:27\] **Johan:** Mm.

\[00:08:27\] **Lena:** Så där har vi det. Och backar vi tillbaka till reptilhjärnan förresten. Behovet för reptilhjärnan då, det är ju trygghet och säkerhet.

\[00:08:36\] **Johan:** Så

\[00:08:36\] **Lena:** möter vi egentligen någon som är i reptilhjärnan och vad gör den? Det är ju liksom, om en reptil blir utsatt för en fara, då var det ju attack, flykt eller spela död.

Så om vi möter någon som går till attack då, verbal attack kanske, då är ju behovet, eftersom reptilhjärnan inte kan tänka eller känna, den bara agerar på instinkt. Den behöver en snittslad bana bara att följa. Sätt det här, jag hämtar kaffe, vi tittar på en punkt i taget.

\[00:09:05\] **Johan:** Det är fascinerande ofta man möter någon i reptilhjärnan med människohjärnans logik och avancerade argument.

\[00:09:13\] **Lena:** Eller hur, ja. Och ibland så har man hört såhär, ja men vad tänkte du på? Det är helt meningslöst att säga till en som varit i reptilhjärnan. Den kan inte tänka,

\[00:09:23\] **Johan:** den

\[00:09:24\] **Lena:** bara agerar. För

\[00:09:25\] **Johan:** de tidigare hjärnorna, de slår ut de senare hjärnorna om de inte är mötta i sina behov.

\[00:09:29\] **Lena:** Där har vi det. Och sen då den här senaste delen med hjärnbarken och panneloborna där vi har vår kognition, vi har vår möjlighet till självmedvetenhet, alltså jag kan tänka om mig själv.

Jag behöver inte styras av impulser från reptilhjärnan eller aphjärnan. Alltså jag behöver inte gå på instinkt eller känsloimpulser. Utan här har jag dirigenten så att säga för dessa. Och jag kan ta fram de beteende som passar i sammanhanget. Och vi har ju språket även här till exempel då. Så den här delen kallar jag människohjärnan för det är signifikant för oss människor.

Och dels då om behoven inte blivit tillgodosedda så kan ju den ena eller andra delen väckas till liv. Och ett exempel på det, förresten jag vet inte om du någon gång har suttit i ett möte kanske, det är massa information, information, information, men man undrar vad är det som gäller egentligen?

\[00:10:21\] **Johan:** Det tror jag alla har gjort.

\[00:10:22\] **Lena:** Eller hur? Och då är det ju reptilhjärnan så att säga som vaknar till liv, för den vill veta. 1, 2, 3. Eller i ett möte där det kanske är massa information, information, information, kanske förändringar, men vänta hallå hur blir det här för mig? Då tänker jag att det är aphjärnan, för hur känns det för mig Och jag vill veta, jag vill känna trygghet liksom.

Men sen har vi också det här med stress, alltså blir det för mig återigen inte bara stress utan all belastning på kroppen. Hjärnan, ja den går ju på energi, så energi är ju bokstavligen huvudsaken kan man säga. Men ha tryter och energi det vill säga att man kör på utan att ladda batterierna. Ja vad händer?

Förenklat kan man då säga som en metafor att hjärnans energisparläge slår till. Det vill säga, omedvetet om det här skulle hända mig så för att jag nu ska övertydlig. Om jag kör på och gör av med mer energi än jag har tillgång till omedvetet här bakom i hjärnans program. Lena gör av med mer energi än hon har tillgång till.

Stäng av ett program fort. Och så åker människohjärnan in i stress till man slutar funka optimalt. Och kvar är man ju i liksom impuls- och instinktsläget. Det är klart man kan skärpa sig lite sådär kanske. Men kopplat till då tankar om mening, existentiell hälsa. Om vi går och agerar utifrån de lägre delarna som instinkt impulser.

Det är klart då är det svårt att ha det här bredare perspektivet med

\[00:11:55\] **Johan:** oss. Ja, det är det. Alltså även om man tänker då i... Den ultimata du är uppe i din människohjärna, du är rationell och logisk och eftertänksam. Det är ju inte så säkert att det leder till mening heller tänker jag.

\[00:12:09\] **Lena:** Helt sant ja. För det behöver du inte göra.

Sen skulle man ju kunna säga att det är ytterligare en medvetande nivå om vi bortkopplar det här från hjärnan så många delar. Men det är ju kanske den existentiella medvetande nivån,

\[00:12:27\] **Johan:** den

\[00:12:27\] **Lena:** själsliga medvetande nivån skulle man också kunna kalla det. Man får välja de ord som passar en själv.

\[00:12:33\] **Johan:** Men

\[00:12:33\] **Lena:** jag tycker det handlar om tankar om livet.

\[00:12:37\] **Johan:** Och medvetna val antagligen, och känslan av att du kan påverka din framtid ska jag ju säga.

\[00:12:45\] **Lena:** Ja, men exakt. Och att man är en del i ett större sammanhang. Det är inte bara jag och hur det går för mig, och hur mycket pengar man tjänar eller vilken position man når.

\[00:12:59\] **Johan:** För

\[00:13:00\] **Lena:** det i sig skapar ju inte mening,

\[00:13:02\] **Johan:** utan

\[00:13:03\] **Lena:** det är sen vad vi kanske gör med allting.

Som skapar mening. Och jag tänker, det här är så viktigt att prata om med tanke på ensamheten. Ja,

\[00:13:13\] **Johan:** verkligen. Jag

\[00:13:14\] **Lena:** tror det var 25 procent av yngre män som upplever att livet är meningslöst eller ensamhet.

\[00:13:23\] **Johan:** Det är så tragiskt när man tänker på det. Det är många livsöden.

\[00:13:26\] **Lena:** Och kanske i vårt samhälle. Alltså vi har hållit på med det här samhället när du kan bli vad du vill.

Vi ska köpa nya saker. Hela reklam. Alltså det sprutar ju ut reklam. Det har du gjort i jättemånga år men nu har vi den 24-7 också. Och att reklam kan vara att man säljer ideologiska eller idealiserande bilder. Om jag åker på den resan så blir jag så här lycklig som personen är på bilden. Eller om jag köper de här sakerna då får jag den här statusen i gruppen.

Och så tror vi att det ska mätta själens behov. Eller det ska mätta det här som vi gör att vi känner mening.

\[00:14:12\] **Johan:** Men

\[00:14:12\] **Lena:** det är olika saker.

\[00:14:14\] **Johan:** Det

\[00:14:14\] **Lena:** kan vi bli glada för. Men det är ju inte per mening per se, tänker jag i alla fall.

\[00:14:20\] **Johan:** Nej, verkligen. Det känns som att vi har försökt dra... Det är ett sätt att leva livet till sin extrem som egentligen är en extrem egofokusering som verkar leda till enormt mycket oro.

Just den här däggdjurshjärnan, alltså tillhörighet, det är någonstans den vi triggar hela tiden med. Är du inne eller är du ute Har du rätt klocka eller inte? Men

\[00:14:47\] **Lena:** exakt så är jag, exakt. Och då tänker jag, jag såg någon så här diagram när jag läste, eller en stapel kan man säga, när jag läste en intressant bok, Bruce Lipton har skrivit den, om hur man under världshistorien om man säger, i samhällen har pendlat från, om du tänker dig att andighet är på en parameter och man Det materiella är på en parameter och hur samhällen kan gå från att vara kanske bara anliga till att gå mot det materiella och sen är man bara det materiella och så kanske man pendlar tillbaka och jag tänkte att det var så intressant att se den där för jag tänker såhär, det är inte bra att vi lever ju på jorden vi behöver sakerna här såklart så vi behöver ha en bra balans mellan det materiella och kanske med det existentiella perspektivet.

\[00:15:39\] **Johan:** Man pratar ofta om det som nollsummespel att de utesluter varandra på något vis och jag tror att det jag är väldigt fascinerad över är att försöka slå hål på ett antal sådana nollsummespel jag tycker det är intressant, vi pratade ju om stress och utmattning och sådana bitar jag försöker just nu, jag är inne i en fas i livet där jag försöker tänka på energi för jag upplever inte riktigt att stress per definition är det är inte mängden grejer jag gör På något vis det handlar liksom inte om hur upptagen är min dag, utan försöka se det mer som ett ekosystem där saker faktiskt förstärker varandra.

Det jag i alla fall är nu, och jag har verkligen inte tänkt den här tanken färdigt, men det jag är nu, det handlar ju väldigt mycket om att jag vill vara den som bestämmer vad timmarna går till. Och det måste finnas en enorm medvetenhet bakom vad... Liksom bakom handlingar Jag tror att jag känner en frustration Om jag kollar bakåt i livet Och jag känner att herregud Vad jag har sprättat timmar på saker Som egentligen inte är vad jag vill Det är också trixigt För det bygger ju på att man någonstans Gör ett stort jobb med att lista ut Men vad är det jag vill då?

Tillbaka hela vägen till starten Har vi pratat om den här bilden av Dig själv som treåring Och man blir förstärkt i ett antal olika beteenden Som man har Och man kan bli förstärkt för att Åh vad smart du är Och så blir det livsidentiteter Och det är ganska svårt att koppla isär Alla de här livsidentiteterna För de har ju satt sig jätte djupt Från min vuxna identitet som 39-åring Och där är ett otroligt...

Herregud två och ett halvt år ner. Jag har fortfarande inte benkoll, men jag har i alla fall markant mer koll på vad vill jag än vad jag gjorde för några år sedan.

\[00:17:28\] **Lena:** Alltså det är så bra att reflektera över det där, tänker jag. För det är när vi lyssnar inåt och tänker så här, men vänta, hur känns det här för mig?

Eller vad vill jag? Alltså vad går jag igång på? Vad känner jag att jag får energi av? Det är där vi kan hitta det där i sensen tänker jag, inom oss själva. Alltså vad mår jag bra av? Vad känner jag mening av? Vad känner jag, yes, det här är jag. Allt det där, tänker jag, är ju liksom kärnan av oss själva. Och att reflektera över det, för då lär vi oss mer om det också.

Och sen det här tycker jag är så intressant det du säger också, om antal timmar. Jag har ju tänkt jättemycket på det här Vad jag också har varit med om i mitt liv, det är ju att jag fick en jättesvår sjukdom för 25 år sedan. Vilket gjorde att jag från ena stunden till den andra i princip blev helt sängliggande under fem års tid.

\[00:18:26\] **Johan:** Oj, det är lång tid.

\[00:18:27\] **Lena:** Det var lång tid. Och först visste man inte vilken sjukdom det var, sen var det en neurologisk sjukdom, det fanns inga botemedel Så det var ganska hopplöst kan jag säga. Och jag är så tacksam verkligen att jag kände till en hel del om hjärnan innan

\[00:18:43\] **Johan:** Berätta.

\[00:18:45\] **Lena:** Därför att så här, om du tänker dig att hela ditt liv har rytts ifrån dig.

Den här sjukdomen det utlöstes med en jättekraftig biolinflammation men sen blev jag aldrig frisk. Utan det var som att den triggade igång flera system som bara la av. Ja Så, ja, jag var sängliggande kanske 23 timmar per dygn, 22-23 timmar per dygn, många timmar i ett mörkt rum och lyssnade på musik eller läste böcker.

Alltså inga sinnesintryck mer eller mindre. Och det är ju lätt för vem som helst att förstå att det här var jättehemskt förstås. Och det blev en massa gråa tankar, hela min tillförår kändes ju väldigt grå, vilket gjorde att det kom gråa tankar. Eller kommer jag liksom någon gång kunna jobba igen? Det trodde jag verkligen inte faktiskt.

Kommer jag bli lite bättre? Ingen aning. Men jag märkte också att ju mer jag tänkte på de här tankarna, ju mer energi tog det ifrån mig. Och energi som jag behövde faktiskt till och med att bara kunna andas. För de jobbigaste dagarna, ja då var det faktiskt jobbigt att bara andas.

\[00:19:51\] **Johan:** Alltså

\[00:19:52\] **Lena:** om du har varit såhär hjärtsjuk i någon dag.

Då vet man att det kan vara jobbigt att andas. Det var inget fel på luftvägen, utan det var bara att var jobbigt. Så, och jag kände ju att jag var fast i det här gråa mullret inom mig. Men då vet jag, en dag när jag satt upp några minuter där, så sitter jag vid köksbordet. Och kom spontant, men det var säkert också någon slags överlevnadsinstinkt.

För jag sa väldigt högt till mig själv, och jag gestrikulerade. Det var som att jag verkligen skulle lyssna på vad jag sa till mig själv. Så jag sa, jag får tänka på allt jag inte kan göra. Det är upp till mig vad jag tänker på. Och jag förstår också att det här leder till vissa saker om jag tänker på det.

Och det var ju väldigt mycket jag inte kunde göra, och det var ju där mina tankar var. Och så vände jag mig åt andra sidan och så sa jag att men jag får också tänka på allt jag kan göra.

\[00:20:45\] **Johan:** Mm.

\[00:20:46\] **Lena:** Och det var ju pyttelite saker. Alltså det var ju typ leta med mikroskop. Eller förstoringsglas åtminstone. Ja men jag kunde äta själv.

Jag behövde ingen hemtjänst. Jag hade en man som var snäll och handlade och skötte väldigt mycket praktiska saker. Jag hade en skön säng. Jag hade sköna lakan. Alltså jag letade med superförstoringsglas. Men jag sa till mig själv, jag får tänka på allt det här. Det är upp till mig vad jag tänker på. Ja

\[00:21:14\] **Johan:** Och

\[00:21:15\] **Lena:** här ser vi som ett bärtel mellan det som jag beskriver om hjärnan, vad jag kallar för solskenshjärnan och grådaskhjärnan.

I vår hjärna har vi ett nätverk som lyser upp när vi har positiva känslor, sitter på vänsterhjärnahalvas framloop, så det är mer avancerat än vårt aphjärna som är primitiva känslosystem. Så det lyser upp ett nätverk när vi har positiva känslor här på vänster sida och den heter inget särskilt så jag kallar den solskenshjärnan, då är det lätt att prata om och relatera till.

Och motsvarande på höger hjärnas framloop ett nätverk som lyser upp när vi har negativa känslor, grådaskhjärnan kallar jag den. Så här var ju ett slags bärtel mellan dem. Exakt Men grejen är att grådaskärnan är oftast generellt starkare för det är vår överlevnadsdel kan man säga. Den har räddat våra förfäder från liksom såg de en banan och ville ha med ett lejon lurade i ögonvrån.

Alltid alltid faran först.

\[00:22:14\] **Johan:** Så

\[00:22:14\] **Lena:** grådaskärnan är vår bästa bodyguard. Men det gör att den gärna vill ta över. Och sen solskönsjärnan den är en svag stackare Inte lika länge har den funnits. Alltså den är senare och därför svagare. Så vi behöver lite hjälpa vår solskönsjärna på traven. Och i en sån svår situation så behövde jag verkligen göra det.

Men däremot när vi hjälper solskönsjärnan på traven Utan att för den delen vilja sticka in här också, bli sådär, foten är kläm jajamän, nu kör vi läge. För om någon hade kommit till mig och sagt när jag hade en av mina värsta dagar, ja men träna solskenshjärnan, då hade man blivit galen förstås. Utan på ett adekvat sätt att ge utrymme för den och tänka att detta är två funktioner i hjärnan och använda dem på ett sätt som gagnar en själv,

\[00:23:05\] **Johan:** that's

\[00:23:05\] **Lena:** it liksom.

För när solskenshjärnan är igång, då bygger vi faktiskt upp kroppen på cellnivå. Det är liksom rena hälsokällan skulle man kunna säga. Plus att vi tänker bättre och kommer ihåg bättre. Så

\[00:23:20\] **Johan:** det här är liksom en central komponent av din återhämtning?

\[00:23:25\] **Lena:** Alltså jag har ju varit väldigt sjuk i... 24 år. Jag mår lite bättre nu de sista två åren.

Men jag tror så här att dels så blev det en hjälp att jag kunde förstå hur hjärnan funkar, vilket gjorde att jag inte belastade den i onödan. Och om vi inte belastar i onödan, då kommer liksom mer chans till läkning kan man säga. Jag kan inte säga att gjorde mig frisk för att det var den sjukdomen det var, och var en massa biologiska fel i kroppen.

Men det ställde inte till det värre, utan det blev så bra som möjligt. Så kan man säga. Och sen så, tiden gjorde, efter ett år så kunde jag börja läsa.

\[00:24:12\] **Johan:** Och

\[00:24:13\] **Lena:** jag älskar att läsa. Och just då då kom det ju jättemycket nytt om ny forskning om hjärnan.

\[00:24:19\] **Johan:** Så

\[00:24:20\] **Lena:** för mig var det ju som en inte hallelujah moment, nu ska jag inte överdriva, för att jag hade mycket hellre varit frisk förstås Det var ju hemskt spännande sjukdom.

Men, Jag kunde inte göra så mycket annat eftersom kroppen fysiskt var så trött helt enkelt och sänkt. Men mitt mentala funkade ju bra. Vilket gjorde att jag kunde ligga i sängen och läsa väldigt mycket böcker. Det hade gjort så mycket annat för mig. Om

\[00:24:45\] **Johan:** man kommer från en plats där du inte kunde göra det så måste det vara bara det att jag kan få börja läsa igen.

Måste det ha känts paradiset. Det

\[00:24:52\] **Lena:** var paradiset. Så att min inre värld fick ju liksom förordas. Den yttre världen var ju ganska av smalnad, milt uttryckt. Men det gjorde att den inre världen kunde få utrymme.

\[00:25:07\] **Johan:** Var det här någonting att göra med om man tar de här två hjärnorna? För det jag hör mellan raderna är att skapa en medvetenhet kopplat till de här två systemen Och kanske föd då solplänshjärnan mer aktivt.

Var det här någonting att göra med på en biologisk nivå med det som kallas för neuroplasticitet?

\[00:25:26\] **Lena:** Absolut, det har det ju. Hjärnan är ju jätteformbar, den är plastisk. Och jag tycker det är så intressant för att riktigt förstå hur formbar den är. Om man tänker, ett resorband är ju elastiskt. Om man drar ut ett resorband och släpper det, då åker det tillbaka till formen den hade.

Men är något plastiskt, om man drar ut det, det behåller formen man drar det till. Och så formbar är hjärnan. Så det betyder ju exakt det du säger, att när jag kunde ge utrymme för solskenshjärnan, kunde den växa i styrka.

\[00:26:01\] **Johan:** Så

\[00:26:01\] **Lena:** det är ju ett sätt att forma sin layout på sin hjärna, helt enkelt. Det

\[00:26:07\] **Johan:** finns två saker som jag, förutom att jag tänker mycket på dig och livshödet medan du berättar.

Det är två saker som jag konkret tänker på. Det ena är ju... Skriva liksom tacksamhetsjournals så som ett konkret sätt som jag skulle vilja höra dina tankar kring värdet av. Och det andra jag tänker på, jag var för några år sedan ganska djupt inne i det stoiska. Och där har du liksom en princip, jag vet inte om det kommer därifrån det var därifrån jag mötte i alla fall men egentligen tanken av att någonting händer dig, ett yttre stimuli och sen så har du en reaktion.

Men mellan de två punkterna så finns det liksom ett litet utrymme där du väljer ska jag reagera solsken eller skugga på det som händer mig. Och där har du ganska mycket agency även om det bara är en kort, kort stund att välja liksom. Och det är ju inte att som du var inne på, att konstant förneka liksom Verkligheten och låtsas som att tuffa grejer inte finns.

Men det är väldigt många stunder som du kan välja höger eller vänster. Och där kan det nog påverka din livstangent ganska mycket. Så det var nyfiken att höra dig reflektera över de två sakerna.

\[00:27:18\] **Lena:** Det här med att man kan välja det är ju verkligen superviktigt. Och för mig var det ju bokstavligen livsviktigt att ha det tankesättet.

Därför att för mig som hade en sån kraschad kropp jag förstod att att bygga starka hjärnmuskler, det skulle vara en synnerligen god resurs för mig. Så det var nödvändigt för mig. Och det kan jag ju säga att jag på ett sätt är tacksam för då, eller hur man ska uttrycka det. Eller om man tar guldet från eländet som hände.

Här fick jag utrymme för det. Och då kan vi hålla på att forma hjärnan utifrån det också. Och sen ibland, vi har alla de här triggerspunkterna och ibland kan vi jobba med dem. Vissa tar lite längre tid att jobba med. Men innan man tar det där andetaget det är ju här du har din chans att forma ditt liv.

Och inte gå från impulser av instinkt från reptilhjärnan eller känslor impulser från aphjärnan. Här har du ett ytrymme att stanna upp. Sen vet jag att detta kan vara lättare sagt än gjort. Men jag hejar på för att jag vet att det verkligen går.

\[00:28:31\] **Johan:** Jag tänker att det två olika system eller två olika tidshorisonter när man pratar om det.

Om man pratar om triggers och att vissa saker triggar en lättare. Den ena tidshorisonten är ju i den akuta situationen då du blir jättetriggad av någonting. Och då kanske det är precis så att försöka ta ett andetag eller någonting och bara försöka koppa. Men sen så har du ju en långsammare men en pågående process där du faktiskt kan jobba med dina triggerpunkter.

Det finns ju jättemycket allt från terapi till att hitta olika communities och retreats eller vad det nu kan vara för att jobba med de barnens trauman eller vad det nu är för någonting. Det är väl antagligen båda två. Det är ingenting som utesluter varandra, tänker jag.

\[00:29:09\] **Lena:** Exakt jag håller helt med dig.

Och sen har jag lagt märke till både för egen del men också när jag har skrivit böckerna och när jag har varit ute och föreläst och träffat jättemånga. Jag var ju sjukskriven i fem år men sen kunde jag ju börja jobba successivt. Och det ledde ju, hela det här ledde till att jag kom in på det här med att både skriva böcker och jag kom i ett sammanhang där det behövdes utbildningar inom detta.

Så ledde till att jag började föreläsa om detta sen också. Det är väldigt

\[00:29:37\] **Johan:** framgångligt, du har ju vunnit väldigt mycket pris och det måste ju vara jättekul.

\[00:29:41\] **Lena:** Ja jag är så tacksam och lite generad och stolt också. Jag är ju väldigt tacksam. Jag gör ju egentligen det jag brinner för. Lite det som både treåriga Lena och 14-åriga Lena tänkte på redan då.

Och bara fortsätter med det då. Ja. Så med det sagt så tänker jag att vi har så mycket möjlighet att styra våra liv och just det, kunskapen om till exempel de här tre delarna, medvetande nivåerna, reptilhjärnan, aphjärnan och människohjärnan, om någon går till attack mot dig, en verbal attack tänker vi, det är så lätt att bli triggad, men om jag istället tänker den logiska tanken, aha reptilhjärnan, jag tar reptilspråket,

\[00:30:24\] **Johan:** där

\[00:30:25\] **Lena:** har du direkt ett val, eller om du tänker aha aphjärnan det kanske har en massa känslor upprörda eller vad det kan vara.

Men inte av instinktskaraktär om man säger så, utan mer på ett känslomässigt plan.

\[00:30:38\] **Johan:** Och

\[00:30:38\] **Lena:** då kan du tänka aha, aphjärnan, jag tar apspråket med känsla förståelse bekräftelse. Och det är det som jag tycker kunskapen om hjärnan skapar liksom utrymme för att bli medveten om sitt liv både om mina egna biologiska program när den ena eller andra dyker upp, men också hur jag kan möta mina medmänniskor.

Och inte minst att vi kan faktiskt ju trigga solskenshjärnan hos våra medmänniskor Hur vi uppträder ord vi väljer att använda. Vi förstår ju såklart att positivt laddade ord och formuleringar ett vänligt tonfall, det triggar en positiv känsla. Och grejen är att när du gör det ... Då väcker du solskenshjärnan hos den du möter, förhoppningsvis i nästan alla fall i alla fall.

Och grejen är att då blir ju personen glad och det ger mer energi till oss när vi har solskenshjärnan igång. Och grejen är att när vi upplever att vi får energi från någon, då tycker vi om den. För hjärnan går på energi så att dess högsta prio över allting är att samla energi och att se till att inte göra av med energi.

Så träffar vi människor som ger oss energi, vi vill vara med dem och vi per automatik tycker om dem. Och sen smittar vi ju tillbaka så det blir solskenshjärnespel här. Så det kan man göra om inte annars så för sin egen del. Vill man ha bra smitta, smitta med det man vill ha.

\[00:32:09\] **Johan:** Ja, det där ju spännande hur självspelande pianor blir.

Jag tänker kanske framförallt åt andra hållet sådana här personer som är övertygade om att världen är mot dem. Mm. Det som är väldigt tragiskt runt den typen av personer är ju att till slut blir ju världen emot dem för att de är liksom helt omöjliga att ha att göra med på något vis till slut för att de alltid liksom tolkar allting som medvetna fientliga handlingar även om det kan vara missförstånd eller vad det nu är för någonting.

\[00:32:34\] **Lena:** Och grejen är ju att vi ser ju inte egentligen världen som den är.

\[00:32:38\] **Johan:** Nej.

\[00:32:39\] **Lena:** Vi ser världen som vår hjärna är. Och är min hjärna inställd på att jag har en inre modell av att världen är emot mig. Kan ha byggts upp av olika skäl. Ett starkt skäl kan vara en otrygg anknytning. Så att när man föds in och är i en uppväxt som gör att man behöver vara på sin vakt.

Eller man känner sig inte trygg. Därmed är på sin vakt. Då har man ju lärt sig att världen kan vara farlig. Och här gäller det att jag får skydda mig själv. Alltså världen är emot mig. Kontra trygga anknytning. Här lyssnar de på mig. De tar mina behov på allvar. Här verkar det vara en trygg plats. Ja, världen är med mig.

Som ett exempel. Sen kan det finnas flera parametrar. Jag

\[00:33:26\] **Johan:** tycker det är roligt hur man kan bli fångad av den där typen tankar. Jag pratade med en för detta poddgäst igår som jag tycker mycket om. Anders Haglund. Och han berättade en rolig historia som det jag tog med mig från den handlar om egentligen.

Komma tillbaka till att ge dig skäl och utrymme att göra jobbet kring att förstå dina prioriteringar. Till den nivå att du kan ha dem lätt tillgängliga. Så han gav exemplet då att han tillsammans med sin fru hon var underbar på alla sätt och vis. Men hon var helt urusel på att ladda diskmaskinen tror jag.

Och i den här kontexten så ser han att det är bara gafflar nedslängda i besticklådan och det är kaos och katastrof Men hur han kan fånga sig själv i att, herregud är besticktanken viktigare än kärlekstanken? Och bara se den här roliga modellen av att nu har jag blivit fångad av besticktanken. Och hur jäkla viktig är den i relation till det jag egentligen försöker åstadkomma någonstans?

Så jag tror att liksom... Jag gillar den här tanken av att observera tankar som kommer upp och känna att det är inte nödvändigtvis samma sak som att den här tanken som kommer upp är jag. Utan de är också distinkta och olika saker. Jag kan påverka min tanke här och säga att den tanken är mindre viktig än min kärlekstanke.

Det får inte gå till en överdrift när man blir någon typ av durmatta som alltid bara accepterar precis vad som helst som händer i världen. Jag tycker att det är för min egen skull och det har gett otroligt mycket värde att försöka göra det här jobbet till att förstå vad är det egentligen som är viktigt.

\[00:35:02\] **Lena:** Alltså jag tycker det är superbra. Och grejen är att när vi gör det på det sättet då blir det ju lättare för oss själva. Så man kan ju säga att det är lika väl som att man blir snällare mot någon annan, blir man ju snällare mot sig själv. För man kanske slipper tjafs men det blir mer smidigt och sådär.

Och förresten, nu kommer jag tänka på en vän som berättade det följande för mig. Hon hade jobbat hårt hela veckan, lika så hennes man. Och så var det ju, du vet, fredag eftermiddag ganska sent. Hon kommer hem där, trött och eländig. Och sen säger hon ju ett kort hej då till sin man. Hej. Vad får hon tillbaka?

Ja, ett lika kort hej förstås. Och hon känner såhär, shit, alltså jag håller på att bli triggad.

\[00:35:46\] **Johan:** Vad

\[00:35:46\] **Lena:** sur han låter. Och sen hinner hon tänka, för hon är helt insatt vi har samarbetat hon är insatt i allt det här som jag skriver och föreläser om. Eh... Hon hinner tänka, vänta nu smittar vi varandra, vänta nej vänta, vi är jättestressade båda två, reptilhjärnan, aphjärnan, och jag vet att vi smittar men varför ska jag göra det här, jo han har ingen kunskap men jag har kunskap.

Det här hinner hon tänka på en två sekunder,

\[00:36:12\] **Johan:** och

\[00:36:13\] **Lena:** sen säger hon så här till sin man, vi börjar om,

\[00:36:16\] **Johan:** så

\[00:36:17\] **Lena:** går hon ut och stänger ytterdörren och kommer in igen och med liksom ett leende och säger, men hej Bosse,

\[00:36:24\] **Johan:** var

\[00:36:25\] **Lena:** får hon tillbaka, samma sak, alltså ett glatt och välkomnande hej och så börjar hon prata och sen berättar hon märkbart berörd att det är helt otroligt vilken makt vi har över våra liv, säger hon, och så säger hon att om hon inte hade hejdat sig, då hade de fortsatt att tjafsa, det hade säkert lett till bråk och säkerligen hade någon av dem åkt hemifrån säger hon, den kvällen, men hur blev det nu?

Nu blev det fredagsmys istället. Så jag tänker så här, det här är ju ett sätt att leva livet som man vill. Och inte leva utifrån impulser eller medvetslöst om man kallar det så. Utan vi kan leva det medvetsfullt. Men

\[00:37:13\] **Johan:** tillbaka då till, för vi pratade som hastigast tidigare om stress. Jag tror att det som de allra flesta skulle se i roten egentligen till en sån situation.

Jag kan sträcka upp handen och säga att det där har hänt mig hundra gånger också. Inte att jag har gått ut och startat om, nu ska jag ta med mig, det var intressant. Men ganska ofta kommer man ju tillbaka till att den här situationen det finns ingen substans här överhuvudtaget Utan det är ju att vi båda mäter varandra i stress.

Ingen av oss har fått någon sluss från vad vi kom innan in det vi nu ska göra. Hur pratar du med ledare idag, hösten 2025, kring stress? För det är ju ändå enormt utbrett. hösten 2025, kring stress Och ökande vad jag förstår.

\[00:37:56\] **Lena:** Dels så beskriver jag hur hjärnan fungerar utan stress. Eller med stress då.

Exempelvis människohjärnan stänger av sig, vi går från de lägre delarna. Solskenshjärnan, vad händer den? Vi stressar när hjärnans energisparläge slår till. Den går också ner i energisparläge. Om man ställer den här frågan, om man är supertrött, orkar man vara glad då?

\[00:38:19\] **Johan:** Nej

\[00:38:19\] **Lena:** där har vi det där är svaret på att solskenshjärnan stänger ner sig och sen har vi den där smittoeffekten som ju är via spegelnevronerna som kanske är bekant nej,

\[00:38:30\] **Johan:** de inte var ju spegelnevroner alltså

\[00:38:31\] **Lena:** det är ju så intressant om du tänker dig forskare upptäckte i slutet av 80-talet början av 90-talet att vi har som specialdesignade celler så när du gör någonting mot mig då blir det en spegelbild i min hjärna som om jag Gjorde det du gör.

\[00:38:49\] **Johan:** Det är någon ap-studie från början eller hur Ja exakt. Det var så

\[00:38:54\] **Lena:** att då hade forskarna en idé om vilka nevroner som skulle vara aktiva när apan sträckte sig efter något föremål. Så man hade lagt bananbitar och jordnätter framför apan och så satt han och mumsade på den här. Och så hade man kopplat upp så man såg enskilda hjärnkällor, alltså nevroner på skärmen så man kunde se exakt vad de gjorde då.

\[00:39:14\] **Johan:** Mm.

\[00:39:15\] **Lena:** Och superfascinerande men sen i pausen, en av forskarna blev sugen på en bananbit. Samtidigt så satt ju apan och tittade på allt som skedde och allt mättes fortfarande av hjärnaktiviteten. Några i forskarlaget hängde kvar hos skärmen och såg hur det såg ut. Och det de lade märke till var att alldeles nyss när apan tog bananbiten då blev det en viss bild här.

\[00:39:40\] **Johan:** Och

\[00:39:41\] **Lena:** när forskaren tog bananbiten det är samma bild på skärmen. Så deras första tanke var ju såhär åh bilden har hängt sig, teknikstrubb. Men de kallade in tekniker och undersökte apan men var inget fel. Så de var liksom väldigt såhär, men vad är det här? Men de lät ju forskaren ta bananbiten igen och nu skulle de ha stenkoll på att det hände något nytt

\[00:40:02\] **Johan:** Men

\[00:40:02\] **Lena:** det gjorde ju inte det.

\[00:40:03\] **Johan:** Det är ju superfascinerande och det förövar mig på... Din senaste bok som heter Så funkar din tonårsgärna. Vi pratar just nu, mina barn är inte tonåringar, men vi pratar just om vad jag tror är samma koncept i hur den energi du skickar ut smittar av sig positivt och negativt. Hur pratar man om det här med barn på det vettiga sättet?

\[00:40:30\] **Lena:** Jag har en kollega som har varit ute i skolor och pratat om det här. Hon har jobbat som skolkurator och handledare och lite annat. Hon har under lektioner exempelvis men det här kan man ju applicera till våra egna barn. Hon har ju ritat upp att vi har som ett stressrör, kan man säga. Man kan ju ha lite olika bilder för det här.

Och när det blir fullt där, vad händer då? Ja, men då är det ju fullt. Och då har vi bara tre spelare i hjärnans landskap. Vi har människan vi har reptilen och apan. Och de här är ditt team. Men om man blir för stressad, då måste människohjärnan gå och lägga sig. Då har du bara aphjärnan och reptilhjärnan kvar på plan.

Och de funkar på det här sättet. Så det har faktiskt varit... Det här är ju ren, om man säger, hjärnlogik. Och det är enkelt att förstå Det handlar bara om hur vi paketerar det. Och det är därför jag har velat skriva den här boken Så funkar din tonårshjärna. Jag har ju tidigare skrivit en bok som heter Koden till tonårshjärnan.

Som

\[00:41:34\] **Johan:** heter Föräldrarna och den här är skriven till barnen då, eller?

\[00:41:37\] **Lena:** Exakt så. Så jag har fått frågor om just den här boken. Ja. Och vi har haft testläsare som har läst den från 13-14 upp till 20 och drygt 20. Och det är lätt att ta till sig. Det handlar om hur man förpackar det. Och vill man få tips om hur man kan prata om det, då kan man ju gärna läsa boken om man vill.

\[00:42:00\] **Johan:** Superintressant att det egentligen är samma... Det är ju en relativt enkel modell att förstå. Det är väldigt lätt att både snabbt se hos andra, se sig själv. Eller hur? Och

\[00:42:13\] **Lena:** sen kan man ju fördjupa den på olika områden och olika sätt. Apropå det här du sa med hur man som ledare idag, hösten 2025, kan tänka runt stress.

För det är ju ett sätt att förstå att det här händer i hjärnan. Men ett annat sätt är ju också hur kan jag se till i mitt liv för att minska stressen. Jag brukar prata om... Om det här med livspusslet som man ju kan se artiklar om eller det pratas om. Och jag menar så här att livspusslet är en bluff. Det finns inte.

Och hela utgångspunkten när man pratar om livspusslet är tid. Och jag menar att det är helt fel utgångspunkt.

\[00:42:57\] **Johan:** Det

\[00:42:57\] **Lena:** är för att utgångspunkten vi behöver ha är energi. Om du tar en vecka. Du kan ha en vecka med jättemycket energi. Du är superpepp. Du kan ha en vecka med jättelite energi. Du kanske är sjuk eller något annat.

\[00:43:10\] **Johan:** Vad

\[00:43:10\] **Lena:** är viktigast? Tiden eller energi?

\[00:43:12\] **Johan:** Energi. Så

\[00:43:13\] **Lena:** det handlar om att göra en energikartläggning. Vad ger energi Vad tar energi? Så att du har koll på det. Och sen kan man ju förhålla sig. Till livet på ett sätt som ger energi eller tar energi. Exempelvis när jag satt vid köksbordet, solskenshjärnan, grådaskhjärnan.

Det var ju ett battle mellan dem för att jag skulle få mer energi eller hur? Ett annat exempel för lite olika ingångar i detta. Hur vi då använder vår människohjärna så att säga, den här logiken

\[00:43:49\] **Johan:** med

\[00:43:49\] **Lena:** de exekutiva funktionerna. Vi lägger upp strategier, planerar sätter upp mål, bla, bla bla. Allt det som man som chef behöver göra mycket av.

Men då ska vi veta att den delen som är aktiv i hjärnans landskap som heter dorsolaterala prefrontala cortex, för att vara exakt. Sen är det flera saker inblandade. Men just den delen, spjutsbetsdelen, den senaste utvecklade delen i människohjärnan. Mm. Den delen den tar extra mycket energi att använda.

\[00:44:24\] **Johan:** Liksom oproportionerligt i relation till resten av hjärnan på något sätt Ja, och

\[00:44:29\] **Lena:** varför? Jo, därför att cellerna där har jättehög ämnesomsättning.

\[00:44:34\] **Johan:** De

\[00:44:34\] **Lena:** måste ha mer energi. Det betyder i praktiken att den delen som vi använder när vi gör de här exekutiva sakerna kan man säga. Då tar det mycket energi, så den delen är som en sprinter, inte en marathonslöpare.

Men får den bara vila och återhämta sig ett par, tre minuter eller fyra fem, eller tio, vad man har. Då återhämtar den sig rätt snabbt och kommer igen. Exempel på, jag har skrivit flera böcker men jag vet så väl när jag skulle skriva en av dem. Och apropå det då, så kan jag också säga att Det är klart att man måste hålla tidstiden så här noga när man skriver och levererar det man ska.

Men kan jag stressa mig som har haft den här sjukdomen? Det går ju inte. Min kropp, nu mår jag mycket bättre. Men jag har skrivit böcker när jag inte mådde så jättebra. Då skulle min kropp krascha. Utan jag fick ha en annan ingång. Jag fick hitta liksom att jag var strukturerad och jag gick och satte mig.

Men just om jag kände att jag blev stressad eller det står still i huvudet. Bara gå därifrån. Det är ingen idé att fortsätta. Det

\[00:45:43\] **Johan:** är så spännande. Snabbt parallella över till hur jag upplever stress. Jag har aldrig haft ett problem att jobba mycket. Men så fort det känns som att jag jobbar under tidspress.

Då kommer stress in. Jag förstår precis. Och framförallt när den här tidspressen är... Där jag känner att det finns stora delar av den här som inte jag påverkar. De är liksom naturlagar på något vis som jag bara måste förhålla mig till.

Och

\[00:46:14\] **Lena:** då ska man ta paus Och det är ju det man tänker att man inte ska Om man tänker för man måste hinna Men ett jättetydligt exempel var såhär Jag satt med en inledning till ett av kapitlerna Och jag kände såhär Det bara stod still i huvudet för att jag Det var ju tidspress förstås och det ska bli klart Men då vet jag med mig själv För då har ju lärt känna mig själv så nog väl Att det är ingen idé Det är bara att slösa i mig tid och sitta här Och det blir inget bra heller Så då gick jag och mediterade I en halvtimme Det passar mig Och något som verkligen hjälper till Att ta hand om sin hjärna Det finns ju hur mycket studier som helst På detta nu så att det får vi nog Ändå liksom befästa Det är ju mindfulnessövningar Det är meditation Det är mentalträning Det är ingen slump Att de toppnotch hjärnforskare Har gjort det i decennier Så Välkommen att liksom sköta om dig gärna genom att hitta ditt sätt in i detta tänker jag.

\[00:47:13\] **Johan:** Ja, verkligen Och det finns ju så mycket också. Jag tror att om man inte är i den världen överhuvudtaget så tror jag man eller jag känner att man i alla fall är lite hotad av att det skulle vara på exakt det här sättet Så kanske man har testat någonting någon gång som man inte kände riktigt passade.

Men jag tror det som är bra att veta om är att det finns ju Det är en sån otroligt stor värld. När det öppnade sig för mig det var egentligen breathwork. Jag har pratat med många av mina framförallt manliga vänner som alla har lite samma upplevelse att det var första gången som det lite grann klickade för mig.

För mig var det någonting sådär vad skönt, jag har någonting också att göra och det var någonting med syresättning av kroppen och sådär. Men egentligen så är det ju liksom lugnet i hjärnan på något vis som jag tror att det är samma dynamik runt alla. Kan du förklara, vad händer egentligen i hjärnan under meditation?

Varför är det så effektivt?

\[00:48:01\] **Lena:** Vi får ju ner de här beta-vågorna till liksom, hjärnvågorna går ner och blir lugnare helt enkelt Det har man ju sett hur mycket som helst. Och det gör att dina tankar lugnar sig. Istället för att spinna runt i 180 så lugnar de ner sig. Och... Jag fortsätter där snart men först jag måste bara berätta klart om meditationen då.

Och jag satt ju med den där frågan innan meditationen hur ska jag skriva här? 20 minuter 30 minuter senare, så är jag klar med meditationen. I exakt samma sekund som jag öppnar ögonen,

\[00:48:34\] **Johan:** så

\[00:48:35\] **Lena:** har jag exakt klart för mig vad jag ska skriva.

\[00:48:38\] **Johan:** Utan att ha tänkt på det aktivt under meditationen antar jag?

\[00:48:41\] **Lena:** Ingenting Det det som

\[00:48:42\] **Johan:** svårt. Jag har bara

\[00:48:42\] **Lena:** vilat.

\[00:48:43\] **Johan:** Och

\[00:48:43\] **Lena:** sen så kom allting som jag bara satte mig och skrev ut. Så det är ju som att, fascinerande hur hjärnan kan funka. Och det är det här som jag tänker att, det här kan ju alla chefer och ledare göra. Hitta ditt sätt att få hjärnan att optimera sig så att säga.

Du blir mer kreativ man får bättre tankar. Det här blir mycket bättre än om jag hade suttit och försökt pressa mig själv. Och ingången i det, man får hitta det som funkar. Du hittar det ditt och man får hitta den väg som funkar. Men jag vill också faktiskt tipsa om... Eller förresten om jag säger så här, eller frågar, har du möjligen sådana här brusreducerande hörlurar?

Ja. Visst det skönt? Ja. Men det är ju också att det pågår jättemycket in i det mentala. Det låter in i huvudet kan man säga. Visst vore det skönt med mental brusreducering?

\[00:49:39\] **Johan:** Mm.

\[00:49:40\] **Lena:** Jag har nämligen en övning på min hemsida. Okej. LenaSkoghåll.se om man nu vill då. Där man kan lyssna på den kostnadsfritt hur mycket man vill.

Man skrollar ner en bit då. Men då har jag tagit och slagit ihop flera övningar som jag har märkt av är väldigt effektiva för mig Och få ner hjärnan i det här lugnet.

\[00:50:02\] **Johan:** Okej Och

\[00:50:03\] **Lena:** så har jag slagit ihop dem till en enda övning. Och den tar bara fyra minuter.

\[00:50:08\] **Johan:** Jaha, okej.

\[00:50:09\] **Lena:** Sen är det lite musik i tre minuter men det kan man ju skippa.

Så att den ger... Trots att den är så kort så kommer man snabbt ner i ett väldigt lugn. Vad

\[00:50:20\] **Johan:** är de aktiva dynamikerna i den övningen? Varför funkar den trots att den är så kort?

\[00:50:27\] **Lena:** Det är för att jag dels går på muskulära saker som är viktiga för att släppa mig av. Men sen går jag in på mentala saker.

Exempelvis så här att efter några få muskler, ofta upp i ansiktet som kan vara lite spända om tänker mycket. Och specifika små som handlar om ögonen, öron. Vi spetsar öronen, vi tänker inte på det men vi anstränger då musklerna där. När vi sitter och är på ögon och öronmuskler Och pannan förstås men sen också går jag in till det mentala rummet så att jag guidar att släcka ljuset i det mentala rummet så att det blir liksom mörkt där exempelvis du vet tvn kan ju stå på och det är ju som en en

\[00:51:15\] **Johan:** metafor

\[00:51:16\] **Lena:** en haltande bild men ändå, det är ju som att det går i en film som står och bor med bild och ljud i vårt inre, men då genom speciella sägningar så får man hjälp att dra ner Ljuset på bilden så att det blir mörkt eller man kan ha det ljust om man vill men då blir det ju liksom lite tomt på bilden, vilket gör att hjärnan får vila sig, och sen kan man dra ner ljudet i det inre rummet så att det blir liksom tyst och det är ett sätt att snabbt komma åt det istället för att göra det på andra sätt så att det var det är kombinationen av det här och några tillkomponenter men alltså jag lovar, jag har gjort den här varje dag, minst en gång om dagen i minst 20 år den är så bra och sen kan man ju lyssna på den några gånger, det kan kännas ovant möjligen i början om man inte är van men det är inte svårt utan det är bara att det handlar om att vänja sig och sen när man har lyssnat på den några gånger då kan man ju den i huvudet utan till, så då kan du bara göra den för dig själv

\[00:52:19\] **Johan:** Det är jättespännande, jag och min fru har pratat mycket om att vi skulle egentligen vilja hitta för oss själva Meditationspauser längs med dagen.

Jag tycker att det lustigt. Det är ganska många som har börjat uppleva just meditation och effekterna av meditation. Jag upplever inte att jag någonsin ser det på arbetsplatsen. Det fortfarande lite cringe att sätta sig i sin stol och meditera. Det känns som någonting man nästan vill grunda i helt i ensamhet där ingen ser den.

Nästan lite skämmigt så. För den saken skulle öppna möten med en fyra minuter som du ska in i en två timmars strategisittning och ha värsta workshopen och bli måna om att folk har den här slussen så de inte kommer in med en massa stress. Jag tycker det är lite fascinerande och I'm part of the problem.

Jag kan en hel del om det här och väljer fortfarande att inte öppna möten på det viset. Jag tycker det konstigt att vi inte är Och vi har inte kommit längre kring det i arbetslivet på något vis.

\[00:53:11\] **Lena:** Nu slår vi ett slag för det helt enkelt Jag tänker att vi får vara modiga ledare. Och vi får, alla som har det här lite bakhuvudet man får också tänka att man är en förebild om man gör det faktiskt.

Och man kan också gå in, jag tror att det kan handla om att den här världen har ansetts som flummig. Och att vi kanske kan det vara så att vi i vårt samhälle som är extremt sekulariserat

\[00:53:38\] **Johan:** har

\[00:53:39\] **Lena:** lite längre startsträcka att ta. Till oss detta.

\[00:53:44\] **Johan:** Jag tycker det är fascinerande för väldigt mycket, det har ju hänt otroligt mycket, tror jag, delvis som konsekvens av just att järnforskningen bekräftar väldigt mycket av de saker som kommer ner från östlig mysticism och buddhism och vad det nu kan vara från hinduism.

Att de här två världarna börjar mötas. Jag tror det finns en öppenhet kring det. Jag tycker budskapet som du skickar med här är jättebra. Du har bara en rollmodell.

\[00:54:07\] **Lena:** Exakt så. Och här tänker jag att man kan gå in och vara modig och bara säga att nu ska vi vara järnsmarta för att få tag på våra bästa hjärnor.

Då behöver vi det här. Det finns hur mycket forskning som helst Och så får man vara lite modig. Man kan ta små korta, väldigt enkla saker. Och det kan faktiskt handla om något som jag brukar göra om jag träffar större grupper och vi pratar om de här frågorna. Att vi tar bara ett par, tre djupandetag.

Alltså man får sätta sig först till rätta, slappna av lite och sen så kanske vi tar tiondetag då. Och så att man räknar liksom på utdanning ett.

\[00:54:41\] **Johan:** Två

\[00:54:42\] **Lena:** och så vidare och vi har gjort bara tio andetag Jag gör det kanske oftast innan kafferasten eller vad det kan vara, för alla kommer ner så i varv så jag blir fortfarande förvånad över hur snabbt man kan komma ner i varv som en grupp.

\[00:55:00\] **Johan:** Det här måste ju korrelera med förmåga till, jag tänker tillbaka då till tonårsjärnor, det måste ju korrelera ganska mycket till inlärning också. Om du är uppe i den här stressenergin hela tiden så ser jag framför mig att hjärnan har mycket svårare att skicka ner saker till långtidsminnet. Nu är en riktig killgissning här.

\[00:55:17\] **Lena:** Ja, men det var en bra sån. Men om vi tänker, jag har faktiskt också, precis samtidigt som den här boken kommer ut så kommer jag även ge ut två böcker samtidigt. Så blev det den här gången. Den andra heter ju Varför elever beter sig som de gör, apropå inlärning. Och vetenskapen bakom den unga hjärnan, hur vi samspelar med den och får bättre resultat under tiden där.

Och där går jag också in på det här, att titta på hjärnan och inlärning. Där kommer det också in relationsskapande och ledarskapstänk för läraren i klassrummet eller för andra som möter barn och unga. Men också när stressen slår till, eller det blir för mycket och man kommer in upp i varv Då har vi ju inte...

Människohjärna liksom fullt optimalt. Utan det är ju här vi behöver också tänka på hur kan vi liksom ladda hjärnan för inlärning. Så det är det ena. Det andra är ju att solskenshjärnan med solskenshjärnan en gång, vi tänker bättre, kommer att vara bättre. Och det finns en jätteintressant studie som var så här.

Då var det några, det var läkarstudenter som gick sitt tredje år och de delades in i två grupper. Den ena gruppen de fick lite så här trevliga komplimanger när de kom eller lite godis eller några mynt liksom. Någonting sånt där som de blev glada av kan man säga. De andra fick ingenting. Okej sen kommer då forskningsassistenten in och beskriver ett antal symptom på en diagnos.

\[00:56:56\] **Johan:** Och

\[00:56:57\] **Lena:** uppgiften för läkarna var ju att ställa diagnosen då.

\[00:57:00\] **Johan:** Så

\[00:57:01\] **Lena:** hon gav lite i taget. den videon! Hon kom in och sa lite och så fick de diskutera Hon kom in och sa några till symptom och så fick de diskutera. Och grejen är att de som hade fått veta här.

\[00:57:13\] **Johan:** Positiv försäkring på något vis. De

\[00:57:15\] **Lena:** var dubbelt så snabba på att sätta diagnosen.

Jaha, vad fascinerande. Visst är det. Det lilla som kickar igång det som jag då som en metafor kallar solskenshjärnan hjälper oss att bli mer kreativa, vi får bättre tankar. Är grådaskhjärnan igång den ser ju hot, så då är ju hjärnan lite upptagen med att se hot eller skydda dig istället för att vara öppen för inlärning.

\[00:57:43\] **Johan:** Ja men det kan jag tänka mig, att man liksom skickas ner mer åt ap-hjärna hållet och stänger avsakta men säkert mer med de avancerade kognitiva förmågorna.

\[00:57:53\] **Lena:** Exakt ja,

\[00:57:54\] **Johan:** exakt.

\[00:57:55\] **Lena:** Och tittar man på, det här är ju superavancerad forskning men så intressant tycker jag, professor Louis Consolini med fler ligger bakom, de har ju sett att reptilhjärnan och ap-hjärnan Har mer kopplingar till högerhjärnhalvar där vi har grådaskhjärnan.

\[00:58:10\] **Johan:** De

\[00:58:11\] **Lena:** hänger ihop där. Det är kopplat överallt naturligtvis men fler kopplingar på det här sättet. Och sen har vi ju då människohjärnan med pannloben framförallt där och är mer kopplat till vänsterhjärnhalvar där vi har solskenshjärnan. Så solskenshjärnan och det logiska som du precis sa, verkligen så tydligt, faktiskt hänger ihop.

\[00:58:31\] **Johan:** Superspännande. Innan vi helt släpper meditation, har du koll på vad heter det, yoganidra. Alltså de här lite längre meditationsformat men då har det kommit ner riktigt djupt nästan som i halvsovande.

\[00:58:45\] **Lena:** Alltså jag har bara gjort det en enda gång för jättelänge sedan så jag känner att jag inte är alls expert på det där.

Det

\[00:58:51\] **Johan:** kanske blev ett stickspår som inte ledde någon vart. Vem vet. Om vi går över och pratar ännu mer om organisation och ledarskap. Ja Vad är, vi har pratat om stress, vad är fler sådana här saker som du ser att det du kan om hjärnan är verkligen saker som vi som organisationer borde mer medvetet jobba med och i ledarskapet mer medvetet jobba med?

\[00:59:21\] **Lena:** Jag tycker ju att allt som handlar om samspel på jobbet, kommunikation bemötande, relationerna,

\[00:59:30\] **Johan:** det...

\[00:59:32\] **Lena:** Om man har bra relationer och det är bra kommunikation bemötande, jag tror vi alla har erfarenheter av att förhoppningsvis ha varit i sådana sammanhang och vet vilken effekt det får på samarbetet på resultatet.

Alltså det är verkligen så mycket mer effektivt. Än om det är en organisation som det inte är, det är motsatsen helt enkelt. Ibland har jag varit i organisationer, jag fattar knappt att de får något gjort.

\[00:59:59\] **Johan:** För

\[00:59:59\] **Lena:** det är så mycket konflikter. Cheferna ska hantera konflikter, eller det är så mycket tjafs och alla håller på att prata om eländet, eller nu är det förändringar igen.

Jag begriper det inte. Men här tänker jag att förstå... Hur vi kan applicera förståelsen av hjärnan, exempelvis det vi har pratat om hittills med reptilhjärna aphjärna och människohjärna. Och hur du behöver bemöta varje del

\[01:00:24\] **Johan:** och

\[01:00:25\] **Lena:** hur du kan som ledare eller som medarbetare väcka solskinshjärnan i din kommunikation.

Du får en helt annan effekt av din kommunikation. Hur

\[01:00:35\] **Johan:** ser du på balansen mellan individens ansvar och någon typ av ledarskapets ansvar? Jag tycker det är så fascinerande. Många av de här sakerna, det går nästan inte att se till någon annan än dig och ditt ansvar. Sen så kan vi säga att ledarskapet vi har förmåga att bidra med utbildning och förutsättningar och vi kan vara aktivt dåliga ledare.

Men till slut, om vi kommer tillbaka till den punkten av där du har ett litet val som vi pratade om tidigare. Det är ju ditt val. Hur tänker du på de här ansvarsfrågorna

\[01:01:11\] **Lena:** Jag tänker så här, den här klassiken som ju också väldigt mycket stämmer. Vi är varandras arbetsmiljö. Och apropå spegelneuronerna som vi pratade om förut, alltså att vi smittar.

Det du smittar hos de medarbetare, det kommer du få tillbaka. Där är det personliga ansvaret då. Sen kan man säga så också att vi har ansvar utifrån våra roller. Så en medarbetare har ju inte ansvar för att lägga upp strategier eller utbildningar eller på det övergripande planet arbeta med. Eller sätta stopp för beteenden man inte vill se.

Det kan man ju själv säga, sätta stopp för möjligheten i sin egen lilla krets. Men inte liksom över hela företaget eller policy för det. Så utifrån rollen, då har chefen ett annat ansvar. Den har det egna ansvaret vad gäller att uppträda så att man är varandras arbetsmiljö. Absolut. Men där finns ju också det här andra.

Så det är ju ett komboansvar utifrån den. En man hör. Och här tänker jag också att Det handlar ju också om att sätta stopp för beteenden som man inte accepterar. Och inte bara låta det vara lite låt gå-metoden. För om en ledare accepterar ett beteende, att man inte gör något åt beteenden som inte är bra för arbetsmiljön.

\[01:02:26\] **Johan:** Då

\[01:02:27\] **Lena:** har du ju indirekt sagt att det är okej.

\[01:02:29\] **Johan:** Absolut. Och jag tror säkert på hjärnnivå att det inte bara är så att det passivt är... Okej utan det är aktivt okej för att du bryter ingen upptrampad tankebana.

\[01:02:44\] **Lena:** Exakt, så sant ja. Och sen handlar det ju om också att det är så olika på olika arbetsplatser. Jag har varit med i någon arbetsgrupp där det var två som tog 90% av tiden.

Och det är också ett ledaransvar, för där sitter alla nästan kidnappade av de här två. Och det handlar ju om ett ledarskap att kunna styra det här, vilket jag skriver om i min första bok, Bemötandekoden. Konsten och förståelse på människor och för ett bättre liv. Så där kan du göra någonting. Och så om vi tägger i din kommunikation då kan vi ju också exempelvis på ett möte.

Nu vet du att du har de här människorna framför dig, och varje människa har tre spelare. Reptilien och rapierna av de människor i allmän. Nu behöver du ge budskap till alla tre spelare.

\[01:03:34\] **Johan:** Som Men i din logik då, att se till att trygga reptilhjärnan och ap-hjärnan så tydligt och snabbt som du kan så att du kan få komma upp till människohjärnan och ha dem i rummet.

\[01:03:45\] **Lena:** Ja, där har vi det faktiskt. Och då tänker jag så här, nu får ju var och en tänka själv och använda det som passar i sin egen situation. Men det förutsätter ju att alla redan tänker så. Men om man tar ett generellt sätt då möte. Ett, börja med ap-hjärnan, skapa en bra känsla Ja, kul att vi är här. Nu ska det bli spännande att se.

Två, reptilhjärnan. Vi håller på till den och den tiden. Vi kommer ta en break då och då. Man vet ramarna. Tillbaka till aphjärnan. Nu är vi redo att sätta igång. En positiv känsla. Sen kan vi gå till människohjärnan och ta punkter. Efter varje punkt sammanfatta. Jätteviktigt för reptilhjärnan. Man vet också vad som gäller.

Så att det är ett strukturerat sätt att jobba med det som vi kanske vet intuitivt Är bra. Men det jag tycker att hjärnforskningen gör är att den ökar medvetandenivån om det.

\[01:04:37\] **Johan:** Men det är jättebra att ha ett väldigt konkret exempel på där just medvetenheten om de här olika hjärnivåerna faktiskt hjälper till att skapa en väldigt praktisk och enkel struktur.

\[01:04:48\] **Lena:** Eller hur? Och sen då i slutet då blir det en helhetssammanfattning kort för reptilhjärnan. Då är den trygg och säker och man kollar av så det inte är några frågor. Och sen man avslutar med aphjärnan. En bra känsla. Nu gör vi det här tillsammans Ni bästa gänget. Man får ta det som passar. Men just då kan alla gå ut från rummet med den här bra känslan.

Ja, exakt.

\[01:05:10\] **Johan:** Det är en sak som jag tänkte på tidigare när jag pratade om att sätta stopp för beteenden som vi inte vill ha. Jag hörde på någon annan podd som var också, tror jag, med någon... Jag kommer inte ihåg om det var en järnforskare eller inte, men så pratade de de hade egentligen försökt få ungdomar att sluta dunscrolla på sina mobiltelefoner i grund och botten de delade upp massa subgrupper med olika test och försök men egentligen när man hade sett resultat så fanns det två grupper som var relevant att kolla på det var en grupp som egentligen bara knuckled it through jag ska sluta med pannben så ska jag sluta det är en ren viljestyrkefråga och sen så hade den andra gruppen som väldigt aktivt förde in andra saker istället och då hade den första gruppen var inte ens i närheten av den andra gruppen så jag tänker just i kontexten av vad man vill få in Mer positiva beteenden i organisationen.

Jag tror värdet av att just rollmodellera väldigt aktivt men vad är det vi vill ha istället? Jag upplever att ganska många organisationer just nu har hamnat kanske i de här mer sunkare sammanhangen. Jag har jobbat som konsult i många år och känner också jämlige i att man kommer in i rum och vad är det här?

Går det liksom inte att göra någonting? Och alla sitter med armarna i kors. Att det kanske snarare handlar om att inte prata jättemycket om saker som ska slutas, utan vara väldigt aktiv med att försöka föra på det vi vill göra istället.

\[01:06:43\] **Lena:** Jag håller helt med dig. Använd det här som man kan kalla för modellera beteenden.

Att du berättar det är så bra på vår organisation därför att här gör vi. Och så säger man det önskade beteendet. Mm Nu slår det mig, en annan chef berättade följande, jag tyckte det var så intressant. Hon var ny chef på ett ställe, alla grupper funkade bra, men en grupp, alla, när hon hörde sig för då och skulle få information om stället hon kom till, så pratade alla liksom så dåligt om en grupp, nej de tar inget ansvar, de gör det, de gör det, de gör det.

Okej så när hon skulle träffa dem här, vad gör hon? Jo, jag tänkte bara berätta, nu när jag skulle börja här, då säger jag, jag har frågat runt då, det här är vad man säger om er. Jag vet inte, ja, ni kan väl prata om hur ni vill ha det? Och hon gick därifrån och alla började, nej men oj säger de det här? Så de har inte förstått hur deras beteende påverkar det.

Eller hur det pratades då. Så de tog direkt ägarskap också. Så ibland vad hon gjorde, hon satte ju en spegel framför dem. Så här ser det ut då. Men åter till att modellera. Det här tycker jag är en sån där superbra sak som vi kan göra så mycket mer. Att säga vad vi vill ha istället. För säger vi bara nej till någonting, då står man ju där och vet inte, okej vad gör jag då?

Det är som om man svänger till barnen i skolan, spring inte i korridoren. Nej, okej Man kan ju också säga, vi går lugnt och sansat här, det blir superbra. Ja

\[01:08:13\] **Johan:** exakt. Och det här känner jag igen jättemycket i dynamiker i relationer med min fru exempelvis Man kan ju tjata hur mycket som helst på att vi måste sluta bråka.

Om det är fokuset snarare än att du fyller på det med saker som du båda tycker om. Du vill åt samma sak men du får väldigt olika utmaningar.

\[01:08:33\] **Lena:** Exakt ja. Det är så mycket mer effektivt. Och sen hela tiden såklart gå före med gott exempel och göra det beteendet man vill se. Man kan ju ännu mer fördjupa att prata om det.

Att man pratar om vilka beteenden vill vi se här. Att alla får på olika sätt workshoppa eller prata om det och ge sina förslag till det. Ja men titta vad bra, nu har vi samlat våra tankar om vilka beteenden vi vill se. Det här kommer ge jättebra effekt i organisationen. Så jag tänker att det finns egentligen en enkla sätt att göra det här på.

Så det är mer att just do it.

\[01:09:05\] **Johan:** Vad skiljer dem då? För du måste ju ha jobbat med den här ansvarsorganisationen och haft många som har varit med i den här föreläsningen. Vad skiljer dem som går på en föreläsning från dem som faktiskt gör förändringar?

\[01:09:19\] **Lena:** Alltså uppföljning det vet du ju att det är nyckeln till all utveckling egentligen Och jag brukar heja på och vara generös med förslag på uppföljning. Sen beror det också på, alltså det ser så olika ut för det beror på organisationen och människorna där. För nu slår det mig att jag var och föreläste, det var en kort föreläsning under en dag så att jag var en talare som hade 45 minuter.

Och då tänker man att ja, det blir det, det blir där och då och de som tar till sig, tar till sig. Men sen anlitade någon av dem som hade varit där mig igen och berättade följande. Ja, alltså vi använde det här, du sa det här och det här. Och det där förändrade stämningen på jobbet sen efteråt. Så det där var en riktig liksom wow-upplevelse för mig faktiskt.

Att det kan påverka mer än vad vi tror, det där som vi... Inte tror då kanske, ger sån stor effekt. Men sen att hålla i det och fortsätta att prata om det, så jag ger ju efter alla mina föreläsningar förslag till uppföljning. Och jag brukar också prata med antingen chefen och ledarna innan och fråga hur de tänker följa upp det.

Och har de inte tänkt på det så ger jag ett förslag ni skulle kunna följa upp det på nästa möte på det här sättet. Och hittills har alla nappat på det. Sen vet ju inte jag hur det blir i praktiken. Men om de nappar då säger jag det till alla också. Ja nu kommer ju ni följa upp det också på nästa möte.

Och då har man liksom fångat in det. Så det där tycker jag är superbra. Att tänka åtminstone ett första eller andra steg på uppföljning. Och då brukar jag vara ganska generös och skicka med Förslag på uppföljningsfrågor eller reflektionsfrågor som man kan använda sig av direkt. Så det ska inte vara något krångligt eller jobbigt utan du får det levererat av mig.

Och du får levererat så här kan du göra. Så det bara att trycka start-knappen.

\[01:11:25\] **Johan:** Så uppföljning är en viktig nyckel. Vad finns det fler för nycklar? Det som är intressant med de sakerna vi pratar om idag är ju antingen så kan det bli det här är liksom hela skillnaden eller så kan det bli det är som det är Jag har jobbat med bolag som antingen, alla bolag har bärdeord och för vissa så är det någonting som sitter på en pamflett någonstans och för andra så genomsyrar det absolut allt de gör och är en av deras största anledningar till varför det går bra.

Och jag tycker att många av de här sakerna vi pratar om idag är lite av samma natur att det kan vara så kraftfullt men också helt tandlöst beroende på hur man liksom tar sig an det i efterhand. Så jag tänker att det måste vara mer än en uppföljning. Och

\[01:12:13\] **Lena:** det får mig faktiskt att tänka på att jag hade några utbildningsdagar faktiskt med en ledningsgrupp så jag tänker att vi har suttit i två, tre, fyra dagar tillsammans och reflekterat kring det utifrån ett kursmaterial som jag utarbetat som jag mer genomgående jobbat med.

Och sedan så ska vi ha, ja när det är sista dagen så ska vi liksom, vi går lite laget runt och kollar vad du tagit med dig, vad kommer du ha nytta av. Och många sa jättebra saker, det ena efter det andra liksom. Men sen kom vi till högsta chefen. Hon sa, jag blev nästan lite chockad. Alltså hon sa, jo men det här med att skriva.

Alltså det var någon sån pytteliten detalj

\[01:12:54\] **Johan:** som

\[01:12:54\] **Lena:** inte hade med ingenting i sammanhanget att göra. Så jag blev faktiskt nästan lite chockad. Men jag bara så här, okej det var hennes nivå av tänkande om du förstår hur jag tänker. Och jag menar inga värderingar i detta nu utan vi är olika helt enkelt. Men det är klart, det kräver ju en viss mått av reflektionsförmåga.

Det är det jag är ute efter. Hur

\[01:13:17\] **Johan:** kopplar öppenhet till det här? Och med öppenhet så menar jag just, för det jag tänker kring en som chef Jag har också varit med i sådana situationer när man har hållit någon utbildning och sen så är det någon som... Ja men, just don't get it. Och så känner man, jag kan känna lite grann att det är nästan din livsåskådning by this point.

Och där öppenhet och förmågan att ta in nya tankar idéer Och det kanske händer tusen andra grejer i hennes liv hon kanske parallellt har tagit på med. Med liksom en pilsmässa, vad vet jag. Så det kanske var sådana förklaringar. Men öppenhet är ju också biologiskt. Så tillvida att det finns en ärftlig komponent i liksom Big Five-modellen.

Så har du kollat någonting på just hur öppenhet och korrelerar med förändringsnägenhet, förmåga till att, eller det är väl kanske precis det du menar till förresten. Kanske blev en icke-fråga av det här.

\[01:14:14\] **Lena:** Men apropå Big Five så har jag ju liksom läst lite grann om den och jag har koll på den där med öppenheten och sådär.

Däremot så kan jag inte se det i de sammanhangen jag är i för vi gör inga sådana här mätningar. Men det jag däremot kommer att tänka på det är att jag kan ju då, för jag har tänkt väldigt mycket på det här nämligen. Jag kan ju som föreläsare hjälpa till med öppenheten, eller hur? Absolut. Ja så det här har jag verkligen tänkt på och försökt liksom, hur kan jag hjälpa till?

Så någonting som jag brukar säga i början av mina föreläsningar och som jag verkligen tycker är så viktigt och står för hundra procent. Alltså jag tycker det här är det viktigaste liksom. Och det är att jag säger såhär att det viktigaste under den här tiden vi ses tillsammans, det är inte vad jag säger.

Utan vad är det viktigaste?

\[01:15:09\] **Johan:** Det är vad jag tar emot, eller?

\[01:15:11\] **Lena:** Det är vad du tänker om det jag säger. Mm Hur du tänker att du kan ha nytta av det här. För hela syftet med det här är att det ska underlätta för dig. Och du sitter med dina erfarenheter din kompetens. Precis som alla lyssnare sitter med sin kompetens nu.

Så hela syftet med det här är också egentligen samma sak. Det viktiga är inte vad vi säger. Det viktigaste är vad du tänker om det vi säger. Hur du kan ha nytta av det. På det sättet har jag märkt att då hjälper man till att öppna upp. Att det här är något för din skull. Det är inte för min skull att jag står här och säger en massa saker.

Det är egentligen, okej jag har mitt perspektiv och jag bidrar med det. Men det viktigaste är ju vad du tänker. Och jag tycker det här är så viktigt för att en väldigt stark sak hos mig själv. Det är att man ska tänka själv. Jag tycker det är så viktigt.

\[01:16:05\] **Johan:** Men det får man ju tänka på. Om jag skulle kunna... På något vis primar mig själv mer medvetet när jag vet att jag går in i stunder som kräver mycket öppenhet.

Hur sätter jag mig själv medvetet med processer eller ritualer, vad man nu vill kalla det, i en sinnesstämning där jag faktiskt är öppen för att vara mottaglig?

\[01:16:32\] **Lena:** Jag tänker så att det är så kopplat till nyfikenhet, åtminstone för mig. För om man kan ha det här lite, det behöver inte vara det barnsliga som jag höll på att säga nu, utan om man bara kan ha ett sinne av nyfikenhet.

Att det finns så mycket att upptäcka som man inte känner till. Och det är ju väldigt kul att få tänka nya tankar. Det är ju nästan det roligaste livet tycker jag då. Men alltså det är ju så berikande. Så jag tycker att nyfikenheten och att både varje ny sakfråga eller varje ny person kan berika mig, och vice versa förstås Men den här nyfikenheten som det skapar det skapar ju öppenheten.

Ja,

\[01:17:13\] **Johan:** verkligen. Stefan Söderfjell, tror jag det var, som skrivit en bok just om nyfikenhet utifrån en organisatorisk perspektiv. Jag frågade honom om definitionen av nyfikenhet. Han sa att det finns ingen jättebra definition av nyfikenhet, men de flesta definitioner Kommer någonstans ner till att det är den inre motivationen att lära.

Jag tror att det är där någonstans. Är jag här för att chefen har sagt till mig att jag ska vara här. Eller är jag här för min egen skull. Sen pratar ju han mycket om hur man kan bli en primarorganisation. För att hamna mer i den inre motivationen. För jag håller med dig. I perioder som jag verkligen trivs som allra bäst.

Är utpräglat av nyfikenhet. Och den här törsten till nya upplevelser Nya kunskaper. Det är fantastiskt. Det är samma sak som jag försöker odla i mina barn. Bland det finaste som jag ser. Att jag kan ge vidare vid sidan av trygghet och kärlek.

\[01:18:12\] **Lena:** Och här tror jag att som chef och ledare. Så kan man knuffa till.

Natch till nyfikenhet. Ja Ett exempel som jag tänker på det är också att det är också ett sätt att sätta mening i företagssammanhang. Alltså hur kan vi skapa mening där? Och någonting som jag kommer tänka på det var att jag för ett antal år sedan var i en jättestor organisation som har i princip, nu vet jag inte exakt, men i princip norra Europas största ekonomi.

Och de här skötte helt enkelt ekonomin för organisationen. Och jag kom in och var så fascinerad av detta och säger till högsta chefen i sammanhanget alltså det är helt otroligt, ni ansvarar för norra Europas största ekonomi. Jag var så här förundrad, fascination liksom. Och hon bara så här, ja det har jag inte tänkt på.

Nej det har du ju rätt i. Och då så... Och det där fick mig att tänka efter att det finns stora möjligheter att öppna det här meningsskapande inom företag. Jag tänker att det är inte alla som tänker på det för att vi är vana och vi är doers, vi ser till att få saker att hända. Och sen så ibland så stannar vi inte ofta upp och tänker efter på detta.

Nej vänta, vad är det större syftet med det här? Och där, genom att ge sådana input till medarbetare eller de man har omkring sig, öppnar man också upp nyfikenhet, tänker jag. Och öppenhet. Jag

\[01:19:54\] **Johan:** tror att allt det här hänger ihop och det är det som är så fascinerande tycker jag med alla de avsnitt som jag pratade om idag.

Att det går liksom inte att särkoppla ett av koncepten för att de är så otroligt okopplade Och en av de sakerna som jag tänkte mycket på tidigare i samtalet som jag inte tog upp men det är, jag har också varit väldigt aktiv för du pratade om den här delen av hjärnan som är peak kognitiv power. Hur viktigt jag tror det är att se att återhämtning är en viktig del för uthållig prestation.

Jag har alltid sett det som att återhämtning är avsaknad av prestation. Jag förstår skillnaden att det blir liksom, det är bara jag som är nervös overachiever men jag sätter det nästan som någonting fult att med återkoppling eller... Med rest recovery så det är då jag inte gör någonting bara reframingen av att det är en jätteviktig ingrediens i soffan prestation och börja värdera den återhämtningen, otroligt värdefullt och samma sak med vad har vi för förhållningssätt till våra digitala hjälpmedel, jag och min fru om man kollar där borta i skåpet där uppe så ligger mobilerna från klockan halv sju senast på kvällen och tidigast kvart i åtta på morgonen helt digitala frisoner måste jag tror att det är nästan omöjligt att hamna i här positionen där du är genuint den som medvetet kan styra ditt liv om du inte medvetet tänker på hur skyddar jag min hjärna för att vara den som faktiskt styr det här skeppet i relation till att bara reaktivt trilla sig genom livet som allting till synes är ganska designat för att göra

\[01:21:47\] **Lena:** Alltså jag håller verkligen med dig och vad smart att lägga mobiltelefonen i ett skåp Det är roligt jag var i

\[01:21:52\] **Johan:** USA förra veckan och då hade jag mobiltelefonen som veckaklocka.

Det var helt sjukt Jag skickade det till min fru Nu ska vi se Fem månader av sex tillgängliga, trots att jag är supermedveten om att jag vill inte starta dagen med mobilen för då blir jag reaktiv hela dagen. Fem dagar av sex så kunde jag inte hålla mig. Det är så starkt och jag är ändå en person som aktivt vill hålla mig Så bara det faktum att den ligger literally i ett skåp i köket, den är inte i vårt Jag har liksom en gammal traditionell veckaklocka Det har gjort sån skillnad för oss

\[01:22:30\] **Lena:** Helt underbart ju Men du, apropå det får jag Är du med på en utmaning?

Absolut! Åh vad kul! Och du som lyssnare, du kanske också är med på en utmaning Det tror jag säkert Jag skickar med den här så får vi se Men då så här Jo När man vaknar på morgonen, det första man gör, det är det som är utmaningen. Innan man gör någonting annat, tänk på tre eller fler saker som du är tacksam för, ser som en fördel i ditt liv, tycker är bra i ditt liv eller bara blir glad för.

Tre eller fler saker. Jag vet att det här är mer klassiker får man kalla det nu då, att skriva tacksamhetslagbok på kvällen och sådär. Det är superbra, men jag skulle vilja utmana att vi gör det på morgonen. Och man får hitta sin ingång i detta. Alltså en del tycker att det funkar med tacksamhet, andra mer fördel i sitt liv, vad piggar upp mig, vad blir jag glad för, vad tycker jag är bra.

Man får hitta det som triggar en själv. Och sen då tänka på detta innan man gör någonting annat. För då har du liksom ställt in din hjärna. Och vad vi i praktiken gör, det är att när du vaknar så väcker du även din solskenshjärna. . Då tänker vi bättre, kommer ihåg bättre, etc. Så det är så där superbra. Jag tänkte också på det här med mening i företag.

Det här är också något jag har funderat på när det gäller existentiella frågor. Jag skriver ju i min bok till exempel Koden till tonårshjärnan ett kapitel om hur vi kan prata om existentiella frågor med ungdomar. Vilket jag tänker verkligen behövs på tanke på att många unga inte mår sig jättebra. Och att det finns ett tomrum, åtminstone i vårt samhälle, för de här frågorna.

Och vi behöver dem för att kunna känna mening och kännas riktigt bra på insidan. Så jag har funderat mycket på hur man kan prata om de här frågorna på jobbet. Och det är därför jag återigen vill återkomma till det här med hur man kan se företaget i ett större sammanhang För det i sin tur vidgar våra tankesbjäll, gör oss mer öppna och nyfikna.

Hur kan jag benämna det i olika sammanhang? Kan jag benämna det i skriftlig information där det finns på olika, det kan både vara webbsida ut eller intranät eller vad det heter. Hos just organisationen eller i brev man skickar till medarbetare och kunder. Kan man få in meningar som handlar om, vi vill bygga Sverige, sånt som skapar mening.

Jag tror absolut att får man in sådana meningar på möten i text i olika kanaler, man liksom strösslar in det lite här och där. Inte gör det till världens grej utan bara det här enkla. Jag är helt säker på att det där ger effekt både för medarbetarkänslan och kollektivt Hundkänslan.

\[01:25:35\] **Johan:** Ja men det tror jag säkert.

Och jag tar med mig mycket den här tanken som vi hade initialt samtalet också, av värdet av communityt runt det. Och däggdjurshjärnan, hur viktigt det är att mata den innan vi kan komma med mer tunga kognitiva frågor på något vis.

\[01:25:54\] **Lena:** Ja exakt Och att sätta saker i ett sammanhang det matar ju också den, för då blir det community.

Vi gör detta tillsammans och sen mot ett mål då. Så jag tänker, det där kan man bara spåna lite på sin organisation och se, vad skulle vi kunna ha för fem meningar som uttrycker det här? Och var kan vi kommunicera dem, som en stat, för att börja tänka i de banorna om man inte har gjort det redan då?

\[01:26:21\] **Johan:** Jag ska...

Ta upp din utmaning Jag tyckte ju jättemycket om den. Det ska bli... Jag tycker den trevlig också. För det är någonting att göra medan man fortfarande är... Du vet, innan man har sprungit upp och fixat kaffe eller sprungit upp på toaletten. Men jag tar ett aktivt val åt solskenshjärnan. Det första jag gör. Det finns någonting som känns som en sån person skulle gärna vilja vara.

Så den tar jag verkligen med mig. Och tack så jättemycket Lena för att du kom hit och pratade idag.

\[01:26:52\] **Lena:** Det var så roligt vara här. Jättefint samtal.

\[01:26:55\] **Johan:** Vad kul. Det var jättefint Hur känns det för dig?

\[01:27:00\] **Lena:** Det känns jättebra. Det var ju så lätt att prata för dig. Och vi älskar samma liksom. Det är super. Ja, men jättehettigt va?

Vad roligt. Känner du att du fick med alla olika delar Ja tror det. Jag

\[01:27:12\] **Johan:** tycker alltid att det är helt omöjligt direkt efter avsnittet. Man är så ishållt. Där du liksom kollar på rätt i handsommar. Men det kändes jättebra. Jag förstår att du

\[01:27:22\] **Lena:** kanske behöver klippa. Jag vet inte hur långt vill

\[01:27:25\] **Johan:** ha. Jag tror inte det är så farligt.

Det var några uppenbarliga klippningar i minnebundet. Som det är en plan Det är någonting som jag känner.

Sen är det någonting när vi stänger av kameran så kommer jag alltid bakklippa det som du känner. Det där skulle jag gärna ha fått av mig. Jag ingen fråga på det.

\[01:27:49\] **Lena:** Det enda jag sitter och tänker på men det kan vara bara att vi behöver inte ha med det jag vet inte men jag har bara suttit och tänkt på det hur man skapar mening och mening kan kännas så svårt och stort och jag är ju en person som egentligen tycker livet är meningslöst alltså som grund men det har också gjort att jag har skapat mening så det är också en stark drivkraft så det var bara det jag tänkte om om man vill ta ner mening på jorden ja exakt men väl du, för det kanske inte heller passar för det kan också bli för tungt och sådär utan det var bara att det är lätt att jag tänker på det om jag pratar om mening överhuvudtaget, eftersom det ligger så nära mig så

\[01:28:30\] **Johan:** bestäm du men bara av nyfikenhet så jag tyckte det var en intressant frågeställning, berätta hur har de tankarna gått hur kom du dit hur började du observera överhuvudtaget att du har en grundinställning som är Jag tycker det är meningslöst.

\[01:28:48\] **Lena:** Alltså det kan jag göra med min uppväxt Du vet jag var ju så superinsjukad. Det är fundamentalistisk kristen. Men jag vill inte exakt säga det ordet i podden. Och då var ju det här superfyrkantiga. Och sen du vet när jag levt i den hela världen. Har du sett förresten den här filmen? Truman Shows Det var jag.

Som gick ut där liksom. Så det är klart om man har varit pumpad i detta. Från... Ja, så mycket. Och där kyrkan och det andliga var hela livet. Inget annat fanns. Och så kom jag ut och jag lämnar allt det. Jag kommer ju slags något ingemansland liksom.

\[01:29:26\] **Johan:** Jag tänker mig också att ha jättemånga syskon. Förstärka det där lite grann För det är liksom ingenting handlar riktigt om dig heller.

\[01:29:31\] **Lena:** Ja men exakt sant faktiskt och alla var öar på något vis men då det är klart att det var så mycket frågor, vem är jag hur vill jag leva mitt liv och på något vis så nej men jag livet är meningslöst, det var ju liksom det jag kom fram till och

\[01:29:50\] **Johan:** jag

\[01:29:51\] **Lena:** tror att jag har haft en inställning, men det handlar om vilken medman skapar i det hela och det finns väl, jag vet inte om det är existentialismen som är åt det hållet nu jag ska inte svära på det men men nu då om man ser, när jag har liksom levt ganska många år ändå

\[01:30:08\] **Johan:** och

\[01:30:09\] **Lena:** tittar i backspegeln så kan jag ju se att just det har ju gjort att det har varit en drivkraft att skapa med verkligen så det blev ju något positivt Ja exakt

\[01:30:23\] **Johan:** Var det liksom en överlevnadsinstinkt att skapa den formen utav vad som från början är någon typ av fake it till make it mening, tänker jag.

\[01:30:31\] **Lena:** Nej, alltså jag har aldrig tänkt den tanken, i alla fall. Men det är såhär liksom, eftersom det blir så lätt meningslöst så måste jag göra något. Och sen, jag är nog en doer av naturen liksom. Men jag gillar att hålla min hjärna sysselsatt och det är för att min hjärna gillar det också. Och då blir det meningsfullt för mig.

Så att läsa de där böckerna var meningsfullt Att skriva böcker är ju liksom... Ja, men jag dras att, om du förstår jag har pratat med en vänkollega om detta jättemycket, för hon är mer såhär nej men det är ju bara skönt att ta det lugnt och jag bara såhär ja men jag vill ha mening också kan jag, liksom. Så att...

I praktiken exempelvis att jag skulle sluta jobba för att jag skulle sitta och dricka och drinka. Vad meningslöst tänker jag direkt då.

\[01:31:17\] **Johan:** Jag skrev det till min fru bara för några tre, fyra veckor sedan. Ibland kan jag få känslan att, för jag är ganska likadan jag älskar att vara i min intellektuella värld.

Det kan ju nästan bli lite som att det kan bli nästan en låtsasvärd på något vis. Jag har så stark fantasi nästan i den världen och kan underhålla mig själv så enormt mycket i den världen och de här bilderna av att jag är på väg eller hur vi ska ha det kan nästan överskugga att här och nu så är det inte alls så vi lever på något vis.

Så jag kämpar mycket, eller det så här, det jag syntetiskt försöker bli bättre på för det kommer inte lika naturligt till mig är att vara närvarande i stunden och inte fladdra iväg och vara på 14 andra ställen till exempel. Och bara literally sitta och snacka med leon så tror jag att det är så fulla.

\[01:32:08\] **Lena:** Men det kan ju också vara supermeningsfullt. Ja gud ja Såklart ja. Och det är väl det

\[01:32:14\] **Johan:** som är reflektionen att det finns otroligt mycket mening i att egentligen livslycka som jag inte på något vis tar tillvara på för att man är någon annanstans. Och sen så har vi turen att vi kanske inte är någon annanstans i form av Instagram hela dagarna.

Just det. Ändå är det svårt att ena lite liksom. Lagd åt det inte aktuella, så det är lätt att försvinna bort lite också. Jag vet, jag vet

\[01:32:49\] **Lena:** verkligen. Absolut, ja.

\[01:32:53\] **Johan:** Det här var jättefint. Du kommer få ett kit av mig när det är färdigredoquerat, så är det liksom finala versionen och sen så brukar det vara två tear reels, och sen så brukar jag skriva på engelska också en artikel kring någonting, kanske den mest centrala grejen som jag tyckte var som allra mest intressant.

Så du kommer få allt det tillsammans med, du vet, show notes och thumbnails, och du kommer få det i en Google Drive-katalog. Jag tror att det här kommer sändas andra halvan av november ungefär. Och då så hjälps jag gärna åt att sprida och liksom få så.

\[01:33:30\] **Lena:** Absolut, självklart.

\[01:33:31\] **Johan:** Och

\[01:33:32\] **Lena:** jag behöver inte lyssna på att godkänna någonting, utan jag har godkänt allt i förväg så vet du det också.

Men jag sprider gärna. Ja absolut. Jättebra. Kul vad fint att träffa dig jag kan dricka mitt te, nu har vi pratat så jag vågade inte dricka under tiden jag pratade jag kände att jag inte behövde eller så att det gick bra