Prefer audio? Listen anywhere
Det här samtalet började med en enkel fråga: varför är vi så dåliga på att lära oss av misslyckanden?
Samuel West har drivit Museum of Failure i snart tio år. Och det som slog mig under vårt samtal var att museet egentligen inte handlar om produkter som floppat. Det handlar om mönstret bakom. Varför smarta människor i framgångsrika bolag fattar beslut som i efterhand ser helt obegripliga ut.
Ta Kodak. De uppfann digitalkameran 1973. Hade till och med en tidig version av Instagram. Men de kunde inte sluta sälja kemikalier, för det var där pengarna kom. Blockbuster hade fungerande streaming innan Netflix blev stort. Men 30% av vinsten kom från förseningsavgifter, så de backade. Det är inte teknikblindhet. Det är något annat.
🎙️ Gäst
Samuel West är organisationspsykolog och grundare av Museum of Failure. Han började egentligen forska på lek och kreativitet, men upptäckte ganska snabbt att rädslan för att göra fel satt i vägen för allt annat. Nu reser hans utställning världen runt (just nu Paris, snart Wien) och han konsultar kring innovation och organisationskultur.
🔥 Nyckelinsikter
✅ Det är sällan ’den nya tekniken’ som dödar
Kodak och Blockbuster hade båda tekniken. Det de inte hade var förmågan att döda det som fungerade idag för att bygga det som fungerade imorgon. Affärsmodellen var problemet. Inte ingenjörerna.
✅ Vi har bara ett ord för två helt olika saker
Samuel gör en distinktion jag inte hört förut. "Good failures" kommer från att du testar något nytt och pushar gränserna. "Bad failures" kommer från slarv eller arrogans. Problemet är att de ser likadana ut utifrån. Så vi behandlar dem likadant. Och då slutar folk ta risker.
✅ Failure recovery slår failure avoidance
En tysk professor som Samuel nämnde har vänt på hela logiken. Istället för att lägga alla resurser på att undvika misslyckanden, bygg förmågan att återhämta dig när det går fel. För det kommer det göra.
✅ Ingen vill stanna i det som gör ont
En holländsk journalist försökte skriva om hur ledare återhämtat sig från stora misslyckanden. Hon fick ge upp projektet. Varenda intervju blev samma sak: "Ja, det gick åt skogen. Men kolla på det här nya vi jobbar med!" Ingen ville stanna kvar i det jobbiga tillräckligt länge för att faktiskt förstå vad som hände.
✅ Bolag åldras som människor
Det här hade jag inte tänkt på förut. Forskning visar att vi blir mer konservativa med åldern, trots att vi borde ha mindre att förlora. Samma sak händer med bolag. Och om transformation tar fem till sju år, men marknaden rör sig snabbare än så, då blir matematiken obehaglig ganska fort.
✅ Lek är inte vad vi tror
Csikszentmihalyi (flow-killen) forskade egentligen på lek från början. Men han fick byta namn på konceptet för att vuxna inte tog det på allvar. Pingisbordet i fikarummet har blivit en signal för att det inte är en lekfull arbetsplats. Riktig lekfullhet handlar om hur du angriper problem, inte vilka möbler du köper.
Read the full transcript
# Failing Forward
Where do I sign up?
Exakt.
Alright. Cool, cool, cool.
Okej, vi pratar svenska nu. Jag måste komma igång med svenskan.
That's really good. Perfect. Happy. Alright Så lite påminnelse då om publiken är liksom företagsledare. Jag tänker att du håller så sjukt mycket utbildningar för den typen personer. Vi är om man tar liksom kontexten i var de finns nu så det händer ju så jäkla mycket.
Det är så mycket runt AI såklart Men också fan det är liksom så sinnesmycket innovation som måste till på ganska kort tid samtidigt som man sitter liksom superfast i gyttjan av att...
Total osäkerhet på alla möjliga fronter.
Exakt. Så det är publiken. Samtidigt så Det publiken verkar gilla är också bara ett gött snack.
Roliga anekdoter, liksom så. Jag kommer flyga in runt konceptet failures. Jag är väldigt ad hoc. Jag frågar frågor som intresserar mig för stunden. Så det är inte manusdrivet, men vi har våra scaffolding. Vi
har det ifall vi saknar någonting att prata om.
Ja exakt. Kan du dra din mic bara närmare dig? Den behöver inte högre upp, men bara att den default närmar sig lite grann.
Det där är jättebra, det räcker gott. Eller ha, den drar iväg sig. Jag tror det är den här kabeln som håller på att busa. Eller? Jag vet den är lite sne på något vis.
Jag tror det är installationen.
Ja det måste vara. Nu drar den liksom hårt mot dig lite grann. Ja. Det där blir ju superbra.
Det känns... Ja,
precis.
Det behöver ju inte vara i den. Nej
nej, nej.
Det var coolt. Okej. Ja. Hur lång tid? Jag måste dra härifrån tre senast Då klockan är halv
Ja, men inspelningen är
typ... Är den halvtimen?
Ja.
Har du större ej på mobilen? Alltid uppskattat?
Ja.
Jag skulle tänka så här att... När jag pratar så kan vi klippa ur dig ur bild.
Så om du behöver peta näsan eller sådär så gör det när jag snackar. Jag kommer sitta och snusa tyvärr hela tiden. Ber om ursäkt för det.
Ja. Det är väl dags att tigga en nyx
Inte
nu. Men när du tar en snus.
Tyvärr inte göra en grej i podden. Min mamma vet inte att jag snusar.
Ja men grymt. Ska ni vara så redo?
Välkommen får jag säga till mig själv. Jag är hos dig nu.
Välkommen
till
Museum of Failure kontoret i Malaga.
Ja det här är min första fysiska podd i Spanien.
Så
det känns också stort.
Vilken ära att
jag
får vara med då.
Ja verkligen. Museum of Failure det är ju en superrolig inramning. Vi är på en ganska esoterisk.
På ett alldeles underbart sätt plats här. Men vad är Museum of Failure? Och varför är Museum of Failure överhuvudtaget?
Stora frågor.
Så
Museum of Failure är en turnerande utställning.
Och
vi har. 200 av 50 Ulliga Failade innovationer.
Ja.
Och utställningen reser runt. Så det är tre månader ungefär på varje ställe.
Och min sommarföljer startade 2017 i Helsingborg. Och har bara vuxit sedan dess.
Just
nu är den i Paris. Och jag hade ett möte nu efter den här podden om att öppna i Vienna.
Ja kul.
Så det är liksom, det går i vågor. Ibland är inte utställningen öppen någonstans.
Men
sen dyker den upp på två ställen samtidigt.
Ja Vad var anledningen att du skapade Museum of Failure? Vad är tanken bakom det?
Vill du ha den korta soundbite-versionen eller den riktiga?
Du känner att den riktiga lät roligare.
Så jag höll på att forska om lek och lekfullhet och hur det är kopplat till kreativitet Kreativitet i organisationer. Och Både i litteraturen och framförallt i de försökspersonerna som jag hade i experimenten och mitt vanliga konsultknägg.
Det blev så tydligt att även de mest kaxiga coolaste personerna på de mest coola företagen, nu pratar vi Norden för det mesta. Det fanns ändå den här rädslan för att inte göra rätt, rädslan för att göra fel. Och det är svårt när man pratar om kreativitet och innovation,
de
kraschar. Så jag tänkte att det var fascinerande och hur, alltså min forskning om lek var om hur leken öppnade upp för experimenterande och utforskande.
Men det blir ju svårt om du är rädd
för
att fucka upp. Ja. Och speciellt på idéstadiet
så
jag nördade in mig på den litteraturen det fanns inte så jättemycket
och
så tänkte jag fan det här är ju skitintressant
jag
vill ut med det här
och
så tänkte jag jag är lite trött på TED Talks jag kan skriva någon artikel det är också lite tröttsamt så i två år så funderade jag på hur kan jag kommunicera det här intressanta på ett sätt som inte är en artikel och inte är en TED Talk och det är typ ingenting annat kvar
Nej precis har du startat en Youtube-kanal eventuellt
Ja, jag har försökt det det gick inte åt helvete och sen var jag 2017, nej 2016 så var jag med familjen nere i Kroatien i Zagreb Och hamnade på ett museum som heter Museum of Broken Relationships
Tungt.
Så jävla bra. Så det här museet jag gillar inte ens museer, jag har för mycket attention deficits order. Men det här museet var fantastiskt. De hade liksom föremål. De hade en telefon, en gammal Nokia. Och en laddare. Och så stod det så här var alla föremålen. We had the most beautiful relationship. We'd been together for four years.
We were talking about having kids. Everything was perfect. The sex was great. Everything was fantastic. And then one day he gives me his telephone and charger and says, this is so that you can never call me again.
Och så
var hela museet. Och jag tänkte liksom, hur... Att lyckas ta ett koncept som är så abstrakt som broken relationships och gestalta eller representera detta med riktiga föremål och fantastiska historier.
Jag
blev helt begejstrad.
Jag
tänkte, jag har hittat mitt forum för att kommunicera learning from failure.
Men det mer då att skapa en upplevelse. För det är typiskt sett svårt. Det finns ju många idéer som är av ta den här idén. Det finns mycket att lära av och Av misslyckande och det är också inte så endimensionellt misslyckande.
Det är något som jag skulle vilja prata om i den här podden. Att vi har en tendens, det är antingen det som du var inne på, att vi är ganska rädda för att göra fel. Men du har också någon typ av Silicon Valley-hype runt fail fast.
Glorified
failure. Glorified failure, precis. Men jag tänker att det är mycket mer mångfacetterat och djupbottnat än så.
Låt oss dyka rakt in. För det är nästan det mest spännande, tycker jag. Hur ser du på failure då? Vad är good failure, bad failure? Ska man ens värdera failure?
Om börjar först, vad är failure? Jag gillar den halvtorra organisatoriska definitionen.
Och
det är att jag får ta det på engelska, men failure is a deviation from expected or desired outcomes.
Så det betyder att vi tänker ofta failure i termer av Pengar.
Att
du är en loser för du har inga pengar.
Eller
du är ett misslyckande för du, ditt projekt lyckades inte leda till en massa pengar. Men det är så mycket mer än så. Failure är ju när du investerar i någonting. Det kan vara pengartid, din prestige, whatever.
Och så blir det inte som du hade tänkt dig.
Men ibland blir det ju absolut inte som man har tänkt sig men det blir markant bättre eller sämre. Är det failure bara för it's not expected outcome?
Ja, så att förväntningarna är väldigt starkt förknippat med hurvida någonting är en failure.
För
om du, om jag säger, nu ska du ut och vandra omkring i Malac och se om du hittar en rolig bar.
Du kanske hittar en som inte är som du hade tänkt dig. Det är ju inte en failure bara för att du hittar inte rätt bar. Det var ju helt öppet. Så du kan inte misslyckas i stort sett. Men om Det var ett dåligt exempel. Men
om jag inte hittar någon bar så blir det failure.
Om du inte har några förväntningarna på saker och ting
så
är det svårt.
Då blir det ju sällan. Det kan inte bli misslyckat. I affärssammanhang så är allting objectives, mål. Och så når du inte dem så blir det då lättare att avgöra om det är en failure eller inte. Men det blir också så här att om det inte är pengar det kan vara privat. Om det är relationer. Det är inte bara begränsat till business i sammanhang.
Men
man säger då att förväntningarna är väldigt tätt kopplade till konceptet Failure. Om du rådger innovationsavdelningar på ett bolag, rådger du dem mer i expectation management eller mer i att vi behöver förändra hur vi ser på vad som händer när en failure uppstår?
Det är snarare det andra. De behöver inte så mycket råd kring att hantera sina förväntningar.
Men däremot om man hela tiden, i innovationssammanhang, om uppdraget är att upptäcka någonting nytt, att testa någonting nytt så kan du inte ha kravet att det ska lyckas hela tiden.
Och
det går emot mycket av den organisatoriska strukturen, själva fundamentet Fundamentet för en välfungerande organisation är att allting sker som det ska.
Ja exakt Och här kommer innovation, eller kreativitet, innovation in och förstör allt det där.
Bolag har ju generellt sett väldigt svårt med begreppet innovation. Dels av den anledningen som du säger, att utpräglat innovativa krafter är ganska jobbiga för ett bolag att hantera. För de ifrågasätter allt, det tar mycket tid, de tar massa risk kan man tycka.
Kostar
massa
pengar. Kostar
massa pengar, samtidigt som man är i en situation där vi måste ha innovationen. Och svaret har ju ofta varit, okej då köper vi innovationen Men det också ett ganska dyrt sätt, över tid på en vis. Vad gör bolag som över tid lyckas vara innovativa, vad gör de rätt?
Alltså, nu frågar jag från mitt nördperspektiv.
That's what I want.
Att de som vågar ta risker som kostar.
Ja, okej
Är du en startup med fyra anställda och du har ingenting att förlora
då
är det väldigt lätt att ta de här risken, eller lättare. Är du ett stort bolag eller med starka varumärken
så
är de mindre riskbenägna. Problemet är när ett bolag blir stort nog och moget så försvinner den här viljan att ta risken.
Jag hatar att citera Jeff Bezos men han har väldigt bra tankar kring att desto större bolaget blir, desto större risker måste de ta.
Och
det är detta som många glömmer bort. Ledarna säger, ja men vi har satsat Hundra miljoner på detta. Ja, men du är ett gigantiskt bolag. Hundra miljoner är ingenting. Och då försvinner lite av den här magin i att verkligen ta risker Satsa på nya innovationer eller nya metoder.
Så det hänger ihop.
Ja visst. Så de bolag som lyckas våga ta risker som faktiskt kan bli smärtsamma.
Ja. Ja delvis. Och sen är de också duktiga. Det andra sidan av myntet är att man vill ju inte ta risker som kan damage. Som kan skada eller förstöra bolaget eller den stora världen.
Och
här kommer experimenterandet in.
Just det.
Det finns alldeles för lite experimenterande ute i i alla fall inom större bolagen.
Ja, nej men verkligen.
För det går att designa experiment som är briljanta där du testar idéer På riktigt.
Har du något bra exempel på det här? Jag tror att alla köper den teoriplanen. Men jag tror att det känns lite svårt att förstå Hur ska vi implementera det här i vår verklighet?
Det enklaste och det som alla känner till är ju AB-testning Jobbar du på Ikea och ska testa Hur kan vi få folk att klicka på... Köp när de har sin varor full, då kan man avge att testa olika instrument och se vilket som funkar och ta lite experiment inom den safe zonen.
Det
är svårare när det är gentemot kunden.
Det är svårare när det är gentemot när du Din reputation står på spel.
Det
är mycket svårare, för jag menar då är experimentet inte helt kontrollerbart.
Nej och det handlar i viss mån om volym av data också. Jag har varit produktägare under en helhetsmassa år fast till en ganska lågvolymprodukt. Och har du några hundra användare så AB-testning är liksom inte lika effektivt, för då är det folks dagsform som påverkar lika mycket.
Det var en onsdag. Ja exakt. Så man kan ju vara både lite avundsjuk på dem med stora datamängder. Men om man inte tar AB-testning, vad är de häftigaste, elegantaste experimenten som du har varit med om?
Jag gillar de här små experimenten utan att gå in på något kundexempel men jag kan ta ett eget exempel.
Det är ganska trivialt i sammanhanget men... Jag öppnade Museum of Failure där 2017. Så tyckte jag det var så roligt. En museum. Så jag öppnade ett nytt museum som heter Disgusting Food Museum.
I
Malmö. Bara som ett idiotprojekt. För jag tyckte själv att det var kul. Så har det blivit mer framgångsrikt än Museum of Failure.
Men när vi byggde upp det så finns det inget rätt sätt att skapa ett nytt museum. Men jag visste att jag ville ha det väldigt interaktivt. Och en sak som jag och min co-founder bråkade väldigt mycket om. Det var hur teknisk alla lösningar var.
Han
är en total tekniknörd.
Och
jag ville ha det simpelt. Så ett exempel var.
Vi vill att folk ska lukta på. Surströmming.
Hur
gör man det? Och då finns så fanns det, det ett väldigt långsökt exempel, men så hade vi så här, ja men han lyckades övertyga mig att vi behöver ha en elegant lösning med pumpar och knappar och speciella liksom skålar som folk sticker näsan in för att lukta på surströmming.
Och jag bara, det blir för dyrt och det blir för omständigt det här kommer aldrig att funka. Och istället för att hålla på och bråka om det och diskutera så bara, ja men vi testar. Och så testar vi med besökarna liksom, ja de tyckte det var kul att trycka på knappen en gång men de tyckte att det var lika kul att öppna en burk
och
lukta.
Och
det kostar hundra spänn.
Ja exakt.
För mig, det är ett exempel på vi har en idé, vi vill genomföra någonting. Går det att testa med riktiga kunder eller liksom hyfsat riktiga kunder?
Men innan vi helt släpper Jeff Bezos, han har ju sin Door One och Door Two. Den för mig tycker jag är ganska bra. Jag tror att du ska dra storyn rätta, men Door One är liksom investeringar som du kan, jag kommer inte ihåg om det är om du kan eller du inte kan, men du kan dra tillbaka om du håller Intents & Purposes.
Du kan
liksom säga nej det här var fel. Du
vill fråga någonting annat. Om du säger upp dig och testar en entreprenörsdram, du kan säkert bli välkommen tillbaka till ditt gamla jobb om det skiter sig. Door Two är att du kan inte gå tillbaka. Du bränner dina broar. Kalla chefen idiot och dra därifrån. Och Jag tror man ser återigen då liksom alla failures som ungefär lika på ett psykologiskt plan.
Vilket i alla fall inte skillnad riktigt på hur stor är risken egentligen.
Jag gillar det här, door one, door two. Alltså det ena, you're fucked. Och de ska du vara väldigt försiktig med. Men door one, där du kan liksom spåla tillbaka, du kan återhämta dig. De är vi lite för försiktiga kring För
försiktiga med, precis.
Och jag menar återigen, är det En individ eller ett litet företag så är det ganska lätt
att
vara agil där. Men har du stora värden, många personer så är det mycket svårare.
Jag skulle vilja komma både till ålderfrågan. För någonstans, när barn är små hela vägen tillbaka till där vi började samtalet att du forskade på lek och lekfullhet och innovation.
Jag tänker när man är små i en sandlåda så är det klart att man kan ha en femåring. Han kan känna att han misslyckades om sandlådet gick sönder, men det är ju en interaktion på 99 av att han bara testar grejer. Så någonstans längs med en resa mot vuxen så etableras ju den här fear of failure
rädstan för vad andra ska tycka.
Ja men exakt När började den komma in kognitivt?
Äh. När rädslan för att bli bedömd kommer någonstans där vid 9-10 års åldern och
man
ser också en drop att kreativiteten får en som en hit
när
du börjar, åh nej vad ska andra tycka om
mitt
samslott eller vad jag gör jag såg någon studie på att den åldern har faktiskt det sker vid yngre stadier på grund av att allting delas precis ja när du frågar om åldern där vi lär oss väldigt tidigt att det som förväntas av oss är rätt och korrekt
så
Du har en femåring, en åttaåring.
Någonstans där, de börjar liksom fatta att det finns ett rätt sätt att göra saker på.
Precis. Vad är det jag gör som gör att jag får positivt stimuli? Precis.
Och vi som föräldrar vi liksom förstärker detta. Samhället gör det. Och sen skolan. Det finns ett rätt svar på provet.
Ja.
Universitetet är ju inte bättre där finns det ett rätt och
sen kommer chefen och sen
börjar du jobba och det är samma sak så
hela
samhället och samtidigt så säger samhället såhär, ja men Johan var kreativ
liksom,
var kreativ men gör rätt
och
det är fascinerande och det är svårt för barn att få ihop det och därmed ta dem det säkra valet och göra rätt men
det är intressant, så man säger då att det här måste ju ha att göra med grupptillhörighet och man är livrädd biologiskt för att hamna utanför stammen så man anpassar sig ser man att Viljan, eller riskaptiten för att göra fel, att den ökar sen i äldre åldrar, när du har, för jag tror att man ändå kan känna att många som kanske är äldre de har sin identitet.
Jag har min
karriär, jag har mina pensions... Ja,
men precis. Jag har inte lika mycket risk längre av vad andra tycker om mig. Och det kan ju finnas någonting frigörande i det. Men kulturellt så pratar vi ju inte som att vi har problem med innovation, du behöver anställa en 62-åring.
Nej.
Så det kanske är någonting annat i hjärnan som bara...
Det
intressant det här kommer från politisk forskning politisk perspektiv. Och desto äldre vi blir, desto mer konservativa blir vi. Och att vi vill ha saker som de har alltid varit.
Ja just det.
Och det är några forskare som har kollat på företag. Och det sker samma förändring där.
Desto
äldre ett företag blir,
desto
mindre villighet eller mindre sugna blir de på att förändra.
Kolla på Apple. Klassiskt exempel. Alla älskar Apple och så blir de tråkiga. De tjänar fortfarande väldigt mycket pengar.
Men
de är tråkiga. Ingenting händer. De vill skydda det som finns.
exakt.
Och man ser samma... Hos oss individer man skulle tro att nu när vi blir äldre så har vi mindre förlorare och vi är lite mer robusta
men
nej vi blir mer rädda.
Det här är ju jätteforskningande jag har faktiskt aldrig tänkt på just kopplingen över till bolag och det blir väl någon typ av investerartips här i AI-tider att hundraåriga bolag kanske kommer att ha svårare med den här förändringen Ja
förmodligen.
Finns det det Men det måste ju finnas antiexempel också liksom bolag som gång på gång på gång har klarat av att gå igenom de här IBM är väl ett sådant ganska klassiskt exempel att de finns i sin liksom sjunde iteration De har själv varit
tvungna va?
Ja absolut. Men det är ju jättemånga som har varit tvungna och inte lyckats. Om du tar Kodak som alternativexemplet.
Precis. Kodak-exemplet är ju fantastiskt.
Ja är otroligt.
Det helt... Folk tror att Kodak, jo men de gick åt skogen för varför? Digital kamera
Nej
det stämmer inte Det gick åt skogen för att De uppfann digital kamera
Vet
du vilket år?
Nej det vet jag inte
Gissa
88 73 Så 73
uppfann Det var första sensorn Och Enligt Litteraturen Vad är sant och inte Så ingenjören som uppfann Den här Vad kallas det? Sensorn Presenterade för ledningen Och citat That's cute
Let's
not tell anyone about it Såhär ja det här var väl sött Men det här är inte för oss Och sen trots det så utvecklade de Digital kameran Och blev inte bara Bäst på det, de tillverkade Åt andra Mm Och det som knäckte Kodak Var inte tekniken Det var affärsmodellen För
affärsmodellen var filmkamerarullarna De
tjänade alla sina pengar På att sälja filmkemikalier
Kemikalierna, okej
Så den, inom bolaget Så var den silon Eller den delen Starkast För de var de enda som tjänade pengar
Och
jag minns Min pappa köpte Early adopter, köpte dyr teknik Som gått i skogen sedan Bra för mig Och han köpte En av de första Kodak-kamerorna konsumentkamerorna
Och
jag kommer ihåg Den kom i en stor låda En gigantisk låda för att det var en liten kamera
Som
det fanns en skrivare med Och tre fotopapper Ja Så du kan förstå vad de ville att du skulle göra.
Ja
precis.
Så kameran var ett sätt att trycka mer bilder på dyrt papper. Och Kodak hade till och med en tidig version av Instagram.
Jag
tror den hette ShareSpace eller SharePoint. Och hela konceptet var att du kunde ladda upp dina digitala bilder Och dela dem med dina kompisar. Det låter som Instagram.
Men ledningen tyckte att det var jättebra. Hela systemet, businessmodellen var byggd kring att du skulle skriva ut dessa bilder.
Så
businessen var inte delande Och det ironiska... Intressant det var att samma vecka eller samma månad som Kodak den här gigantisk too big to fail bolaget konkade eller nästan började sin konkurs var samma månad som Instagram köptes av Facebook och
hur
många miljarder tolv anställda så det blir liksom det var inte tekniken det var att de inte var innovativa och vågade inte rucka på business, på affärsmodellen
och det
tänker vi ofta pratar man om innovationer misslyckanden det är väldigt mycket fokus på tekniken
AI
ja men Vara affärsmodellen.
Ja, hundra procent. Jag kommer ihåg Noc är ett annat sånt här exempel. Jag tror det var någon intervju med dåvarande vd när det gick på riktigt på tok. Det som är så tragiskt för oss i den här storyn är att vi gjorde inget fel. För det tog en ganska lång rad Av i isolering logiska beslut som på totalen blev jättedåliga.
Och det tror jag man som bolag gör ganska ofta. Du tar liksom local optimum beslut och misslyckas och ser den större bilden. Och precis nu i tider som du pratar, jag tror att det är jättemycket så att vi har en tendens att vi optimerar det vi redan har. Hur kan vi göra det existerande jobbet lite snabbare?
Och misslyckas och tänka...
Färre människor.
Ja exakt. Ena delen av det är ju att det är ganska få som spolar fram bandet i okej vad händer sen då när du har gjort det? Och hur konkurrerar du då när du och alla andra har gjort det? Ja,
när du och alla dina konkurrenter har
gjort samma
sak.
Exakt. Och precis det du är inne på nu.
Men kan inte prata om affärsmodellsinnovation? Ja. För det är ju intressant. Det är
intressant. Ehm... Jag är nästan mer fascinerad nu har jag liksom fått lite mättnad i teknik-failures för att de är rätt så lätta att se. Du har ett föremål du har en teknik, du har något fysiskt. Affärsmodells-failures, de är svårare att hitta för det är ingen som skryter om det.
Nej
exakt. Men har du en bra affärsmodell så vill du hålla lite tyst om den för att den är bra. Går den dålig så är det inga som är intresserade. Nej det
var inte min idé. Jag tänker på Kodak, jag tänker på Blockbuster. Man menar liksom att block... Fanns Blockbuster i Sverige? Nej.
Jag har inte hittat någonting på Blockbuster.
Men
det fanns eller?
Jag vet faktiskt inte.
Men
alla känner till
Blockbuster. Det heter väl Hemmakvällen och sånt där. 12
12 000 butiker hade monopol i stort sett på att hyra ut filmer. Och Många, precis som Kodak, man vill göra det enkelt för sig och säga att Blockbuster liksom misslyckades för att Netflix var bättre.
Och
det är liksom inte hela sanningen. Och så gillar folk att säga, ja men Blockbuster fick ju erbjudande med att köpa Netflix och de sa nej. Ja, alltid det stämmer men det är inte det intressanta. Det intressanta är att Blockbuster, det här stora gigantiska bolaget då de hade de visste att digital streaming var framtiden.
Så
de investerade väldigt mycket i streaming. Jag minns jag var med i deras beta-testgrupp. Vet inte hur jag fick inbjudan. Och det var dåligt. Men det var liksom det var ju början. Men Så de investerade en massa pengar i det. Och sen när det var dags att lansera detta som en del av deras affärsmodell så backade ledningen.
Okej
Så vdn var med på detta. Men styrelsen tyckte det här var dåligt för att de vägrade för att Jag hittar ju på siffror för att jag inte kommer ihåg det. Typ 29-30% av vinsten kom från att straffa dem som lämnade tillbaka filmerna sent.
Ja det där hade hela marginalaffären. Så
det var det precis som pengarna kom från att straffa kunder.
Och det kan inte straffa någon när du streamar.
Det där är faktiskt superintressant Gud vad roligt. Då är de villiga att köra sin basbusiness antagligen to a loss. Men de tjänar pengarna på folks museerna. Då fattar jag att Gleam är det.
Så att om blockbusters skulle gå in och göra streaming, alltså gå all in.
Exakt.
Var hittar de pengar?
Ja exakt. Kunderna är ju inte heller villiga att betala mer för någonting som de inte har fysiskt. Nej nej nej.
Så att historien med blockbusters är att styrelsen sparkade vdn Och fick jag en yes-säger.
Och
körde bolaget botten. Det tog inte många år.
Nej, verkligen.
Och Netflix kommer ut såhär, hej we're the king.
Jag tror att det är nästan svårt att förstå hur snabbt det kan gå när det
väl
går.
Ja, det är inte... Jag kan inte berätta orden här, men en sak som är fascinerande är om man tittar tillbaka på de här bolagen, Blockbuster och Kodak som vi har pratat om. Alltså Kodak var Google, eller Apple.
Det
fanns inte på kartan att de skulle konka.
Parkeringsplatsen vid huvudkontoret Det var Upstate New York var trippel så stor
som
andra liknande kontor
för
att alla som jobbade på Kodak hade en bil
alltså sådana
man riser lite det var Apple
och
så tog det vad? Fyra år var
det fyra år ungefär?
något sånt, det var mycket snabbare än vad man skulle tro och det får man får mig att tänka såhär, nu när AI liksom är en riktig disruptor
man
ser samma, inte samma sak men en väldigt liknande företeelse där de här bolagen som är så stora
men
som de har så mycket resurser och expertis det tar inte så mycket för dem att Liksom att inte anpassa sig och så går det neråt.
Jag tror att det är liksom många saker som samverkar väldigt negativt så vi har varit inne på några av dem. Det ena är då att de här stora bolagen har ju det är ju ofta äldre bolag som vi pratade om. Du har en övertygelse om att vi har så mycket skydd bland våra kundkontrakt eller sådana bitar men även om du sitter på långa kundkontraktar hur långt är det?
Tre år kanske? Så skyddad är du inte. Och sen så har du nog mycket den här riska-versionen. För det är det som är the current state of AI i large enterprise det är att du får inte använda för att vi har någon IT-policy. Och det känns jag hade en jätterolig diskussion med en kille som heter Jonathan Brill som också är en futurist, mycket inom AI.
Och
han pratade om att Timelinen här är nästan lite elak. För att ställa om så mycket runt AI handlar egentligen inte om teknik Det handlar om arbetsprocesserna, affärsmodellerna, hela det här. Att ställa om ett bolag av en viss size, en sån stor transformation, det tar någonstans mellan fem till sju år.
Minst.
Du har antagligen nu de närmsta tre åren. Ja så de som investerat tidigare, det tar ett tag innan deras innovationer verkligen börjar få effekt på marknaden. Så du kan kanske gå tre år ner på en femårig totalcykel och tro att things are pretty fine. Och sen är du där igen. Exakt. Det är det han pratar om som en orättvis time.
Om vi tar det här scenariot. Vad händer då? Nu har jag bara sett exempel på detta i mindre skala. Men vad händer då när du är... Du gör allting rätt
i
den här nya transformationen I... Två år,
tre
år. Sen, alltså, utvecklingen går så snabbt.
Så
plötsligt det som var sant för två år sedan är inte sant längre. Vad gör du då?
Du kan ju inte, alltså skeppet, du kan inte backa. Alltså det är svårt. Det
är svårt
att styra. Allting är ändrat igen.
Jag tror att det är bara, we have to get used to it.
Det
är det som är så läskigt och fascinerande samtidigt. Jag
såg en post, någon hade skrivit på LinkedIn häromdagen, någonting om hur vi vi längtar tillbaka till tiden då allting var mer förutsägbart, producerbart.
Och det här new reality är liksom allt är kras och det ändrar sig snabbt och saker gungar. Och han menade på att Det är inte så att det kommer att rätta sig och gå tillbaka Det här är the
new
normal.
Och
det är ett ganska skrämmande tanke.
Verkligen.
Om det tar dig sju år
att
förändra någonting.
Vad sägningen?
Det går snabbare än det någonsin har gått förut. Men det kommer aldrig gå så här långsamt igen.
Exakt.
So you're fucked either way. Nej men jag håller med. Jag kan vara lite tacksam ibland. Jag fyller 40 nästa år. Jag är tillräckligt ung för att. Den här tekniken är liksom fortfarande ganska exciting.
Spännande.
Ja men exakt. Jag tror det var Douglas Adams som skrev Lift and Sky to Galaxen. Han sa en sån här rolig grej om teknik att den tekniken du föds in till och som du upptäcker fram tills du är i tidiga tonåren det är just the natural order of things. Och sen den tekniken som kommer mellan att du är sentonåring fram tills du är 30.
It's exciting. Maybe I can get a career in it. Och sen all teknik som kommer därefter är against the natural order things Det är bara bajs Exakt. Jag tror att där är kan tycka lite synd om om Både de som kommer otroligt tidigt nu, alltså de som precis är nyutexade för de har svårt att få jobb för det är de jobben som inte behövs längre.
Och de som är så pass gamla att de tycker att det här är på ett obehagligt sätt against the natural order of things. De kommer nog ganska snabbt bli sidelined. Ja det
sker redan nu.
Ja, och det är en grupp av individer också som vi som samhälle inte har någon erfarenhet av att de står långt bort från samhället.
För det här kan ju vara doktorer och advokater och sådär som helt precis säger att vi behöver inte så här mycket advokattjänster längre.
Vad
gör vi då med en massa tidigare köpstarka grupper som står utanför samhället?
Alltså de sociala aspekterna är minst lika intressanta som både tekniken och affärsdelarna.
Men kan vi inte gå in lite i de sociala aspekterna av failure? För det där är ju jätteintressant.
Ja, jag vill nämna en sak. Vad är det? När jag glömmer det just detta kring att anpassa sig till ny teknik och the new reality
det
finns en tysk professor som har myntat begreppet hans koncept är att och nu pratar han till tyska bolag som är ju ännu mer konservativa och har stora problem med innovation
överlag
han menar på att bolagen behöver, speciellt när saker gungar och allting förändras och det finns, det är väldigt svårt att göra rätt så menar han att bolag borde vara, lägga mer tid och resurser på failure recovery än failure avoidance mm Det här är ett ganska spännande mindset.
Det är inte så att man bara kör Zuckerberg move fast and break things. Det är ju ansvarslöst. Men att ha inställning på att vi kan testa de här nya processerna de här nya affärsmodellerna. Vi testar dem och när det går åt helvete så har man självförtroendet som bolagledning.
Vi
kommer att klara det.
Vi
tänker från A till B att vi ska undvika att misslyckas Vi ska undvika den här katastrofen.
Jag köper det. Men vi tänker alldeles för lite på när det sker, vilket det kommer att ske. Vad gör du Då. Och det är ingen som riktigt pratar om det.
I relationer så finns det ju, när någonting har blivit tokigt i en relation så du kan ju vara väldigt skicklig på processen repair.
Ja. Och
det kan ofta vara en plats där relationer växer sig ännu starkare.
Litegrann beroende på vad som har hänt.
Ja
Men vi går igenom någonting traumatiskt tillsammans. Och sen så behöver vi, och gör man det på rätt sätt så kan ju det vara en väldigt helande process. Jag tänker att det är ju samma dynamik som du pratar om i liksom... Det borde finnas likheter där. Exakt.
Vad
sa han Vad är en recovery process?
Hur ser den ut? Vad gör duktiga företagsledare post-failure?
Alltså, för det första så... Äger om sin failure liksom att skilja på andra skilja på dålig data skilja på populäraste, skilja på omvärlden ja,
alltså
saker och ting, vi hade ingen det går inte att ha koll, nej, det går inte att ha koll
man
måste agera ändå men att äga det vi vi la dessa pengar vi la de här resurserna på liksom projekt A och det gick inte som vi ville och det gör ont att stanna där lite istället för jag jobbade med en journalist i Holland och hon skulle göra en artikel om detta och hon är såhär topp typ
DEI
Holland badass reporter och Hon har bra tillgång till företagsledare.
Hon startade projektet och så ringde hon mig någon månad senare och sa att jag inte kunde skriva artikeln. För att varenda gång hon pratade med en företagsledare så var det, ja men det här projektet, jag vill prata om hur ni har lyckats återhämta er det här misslyckandet. Så var det alltid samma historia.
Ja men vi misslyckades med projekt A. Kolla på den här new shiny. Alltså det var ingen som, det var hela tiden fokus på nu är det något nytt som glänser,
något
nytt som är lovande. Så vi är inte beredda att stanna kvar i obehaget.
Sitta i djuttjant.
Ja, för att om vi är villiga att Att vara kvar i det obehaget och här gäller lika mycket privat som
i
företagsvärlden så kan vi faktiskt både diskutera och vi kan lära oss någonting från det.
Ja, verkligen. Och
det är ganska svårt att lära sig från någonting om du inte ens är beredd att tänka det eller prata om det.
Så
det är väl den processen att failure recovery är, nej det gör ont, det svider
vi
har förlorat så här mycket pengar och tid och detta har vi lärt oss från det utan att hoppa det är så lätt att hoppa på nästa nya
projekt nästa
nya grej Ja
Men jag tänker att man behöver nästan som primers för att klara av att sitta kvar när det är så tufft.
Så om man Du har bara privata exempel så om du går i relationsterapi så en del av det stora värdet är ju att när vi nu sitter i gyttjan så har vi redan sedan tidigare oavsett om det är spelregler eller verktyg eller processer som vi säger att det är så här vi vill klara av att ta hand om det. Jag tror inte man har det i bolagskontexten innovationskontexten.
Du har ingen postmortem-process riktigt.
Nej,
vissa
har det men det är alldeles förställs inte.
Ja, uppenbarligen vissa har det för man har ju hört om det. Jag
har försökt sälja postmortem-workshops.
Ja, okej.
Det borde vara ett bra forum. Miss them or failure. Om inte vi lyckas sälja. Postmortems tjänster.
Så
kommer ingen att göra det.
Men vi är inte lika särskilt bra. Det är ingen stor efterfråga.
För det
gör så ont.
Ja precis. Det är ju ingen som går ut och vill marknadsföra. Vi har ju gått på röven här.
Köra någon slags. Anonym tjänst. Istället för att komma med handduk över handen.
Verkligen. Det kommer vara omöjligt att få kundtestimonier Till dina sociala kanaler.
Men vad är. Okej.
Yeah we fucked up big time. We needed help. Nej det är ingenting man skriter i.
Men det måste ju finnas exempel på det. Alltså ledare som har vunnit något enormt i förtroende På just sin recovery process.
Uff. Jag kommer faktiskt inte på någon. Alltså de, nu kommer jag inte på något konkret exempel, men de industrier som är duktiga, det är ju aerospace och kärnkraft.
För
att de måste vara det. Så att när någonting skiter sig där,
så
måste de hantera det.
Och
då måste ju kunskapen eller den informationen, den måste spridas.
Så
där finns det ju inbyggda system i de super high risk, eller inte high risk, det är bara när någonting skiter sig så går det riktigt illa. Så
går det riktigt illa och det är antagligen riktigt publicly visible, så det går inte att mörkra det heller.
Vilket är intressant för flygbolagen är ju lite samma som man tänker efter så här skottröra kraschar de ju, här fan vi fick ganska positiv krishanterings...
Kontrasterar man det med BP, den här stora årsspillen. Exakt
Katastrof.
Ja verkligen. Det är inte alltid bara vad som händer, utan hur du tar hand om det.
Nej, ja. Jag kommer inte ihåg något lysande exempel på det. Det finns ju bolag som har lärt sig av sina miss... Alltså, fundamentalt lärt sig och ändrat sina processer efter större misslyckanden.
Det var
Unilever, ett sådant exempel. De släppte ett tvättpulver som skadade kläderna.
Det
var en stor katastrof för dem. Och under den processen så hade konkurrenten varnat dem för just det här enzymet. Och de lyssnade inte på någon. De bara gasade på för de hade rätt. Och Utan att jag kan alla detaljer men det som hände var att det här var en sån stor stort slag så de ändrade hela sin innovationsprocess för att vara mer öppen och ta in mer information
lite
mer open innovation det är ett exempel jag kan komma på där man har liksom nej vi äger vårt misstag här
och
försöker lära oss av vad som händer och
sen blir nästa utmaning då hur klarar du av att bygga en sån process så att den blir uthållig?
För
det är ju väldigt mycket en kulturfråga där också det är klart man kan lära sig att göra bättre i ett kvartal och liksom fejka lite
fejket är ju mycket
exakt
jag vill gärna gå in på lite djupare på failures
en
sak som jag hela tiden får Nästan tjata om du inledde lite med det här att det finns ju skillnad mellan failures och failures men vi har bara ett ord misslyckande så
att
det finns ju bra misslyckande och dåliga misslyckande och dåliga misslyckande de är vi rätt så överens om, det är när du misslyckas för att du är inkompetent du inte bryr dig
du
är slarvig, arrogant hybrist, det finns sådana fel där du inte följer instruktionerna read the fucking manual sådana failures
går
att förebygga då går det att förutse
och
sådana failures är dåliga
alltid sluta, gör
inte det
och
när du gör dessa misslyckanden så så Bör du straffas.
Det får vara negativa konsekvenser. Absolut. Problemet är att good failures. Man hanterar dem på samma sätt. Så good failures är. När du experimenterar. När du utforskar. När du som individ. Eller teamföretag. Och du testar någonting helt nytt. Och liksom pushar dina gränser. Och där går det ofta Stast Eller väldigt ofta fel.
De ser på ytan Så ser de väldigt lika.
Men
de är fundamentalt annorlunda. Och dessa good failures. Behöver vi ha mer av. I dessa sammanhang.
Hur vet jag som individ om jag gör good eller bad failures? Handlar det om medveten intention bakom experimenterandet eller vad är den aktiva ingrediensen här?
Jag tror ingrediensen är om du testar någonting nytt och du pushar dig själv utanför, inte bara comfort zone men utanför din vanliga sfär så kommer det nog förmodligen att vara svårare än vad du tror och det kommer att misslyckas där.
Och det kan man inte klandra dig för.
Så går det att förenkla ner det till att om du har ett misslyckande som kommer från din lättja, du försöker ta en slarvig genväg eller något sånt där så är du värd för kritik.
Dåligt Men
om har ett misslyckande som kommer från att du försöker mer än minsta lilla.
Ja, alltså om man ska hårddra det. Jag gillar att se det som om du experimenterar . Eller utforskar där svaret är inte givet på skärhand då kan du inte riktigt så kan det bli ett misslyckande visst men det är ett bra misslyckande och så finns det en tredje kategori av misslyckanden i organisationssammanhang som finns någonstans mitt emellan som inte är bra eller dåliga men de sker när på grund av komplexitet om det är ett nytt logistiksystem eller ett nytt IT-system det kommer att gå fel och det finns ingenting du kan göra för att förebygga det men de här good och bad failures det är intressant att att att I med att vi har bara ett ord så har vi bara ett sätt att hantera det.
Jag hoppades att tyskarna de är duktiga på att hitta på speciella ord. Jag hoppas att det fanns något ord på tyska. Good failure, bad failure. Eller japanska
Jag
har letat i tio år. Jag hittar ingenting som är bra eller dåligt.
Jag kan tänka mig. Det var lustigt. Failure med äran i behåll.
Hade vi olika ord för det så skulle man kunna vara mer tydlig med det.
Om du är min anställd eller teamledaren och sen har du screwed up. Are we talking about good failure or bad failure?
Exakt.
För det ena så ska du få eloge och det andra så ska du få
Exakt
snisk vad
är det närmsta orden det känns som att det borde finnas
jag har letat dina lyssnare får gärna återkomma jag har inte hittat någonting nej
jag förstår det är intressant
om vi ska nörda in oss lite på failure alltså vad det betyder orden på engelska då failure som begrepp
idag
så kan vi prata om ja men Kalle han är en failure och
det
menar vi då han har inte lyckats skaffa pengar hela Kalle är en failure eller entreprenören är en misslyckande för att hans bolag går inte så bra men Och det konceptet, eller människor som hör av sig till mig och säger hej jag vill vara ett föremål i ditt museum av failure.
Ha
ha ha. För att jag har misslyckats i min karriär, eller jag har misslyckats med mina aktier. Whatever. Och för oss är det så självklart, ja men det är failure. A person can be a failure. Detta ett helt nytt koncept.
Okej. För
innan alltså i den pre-industrialized England,
så
fanns failure, ordet kunde bara beskriva ett fysiskt föremål.
Alltså en bro kunde
faila Ja, okej.
En båt kunde faila. Men en människa var aldrig en failure.
Vad sa de om när liksom korstågen gick på röven? Hur beskrev man det då? Vilka ord använde man då?
Gud ville inte. Ha ha Men sen när den hyperkapitalismen där i USA, där alla skulle tjäna mycket pengar så var din ditt värde som människa var ju kopplad till hur mycket pengar du tjänar.
Och plötsligt så så ändrades konceptet med att failure att plötsligt kunde en människa också vara en failure.
Och
det är rätt så stort hopp
från
att det är föremål fysiska saker som som Som går sönder, som är en failure till att en människa kan vara en failure för att de har gjort dåliga investeringar eller satsat på fel karriär.
Det blir ju igen så binärt också att en hel människa kan vara en failure. Medan det kanske är, samma människa kanske har en helt fantastisk relation till sina barn eller världens bästa vän eller superbra kolesterolvärden. Precis.
Och när man tittar på failure så blir det också intressant, för det sker alltid i relation till framgång.
Så
vi tittar ju på, vi är väldigt duktiga på att tillbe och
se
upp till framgångsrika människor. Speciellt den här kretsen dina lyssnare vi i den här världen liksom, så och så har lyckats väldigt bra med sitt företag och så plötsligt är den personen väldigt framgångsrik But they suck at everything else in their life.
Så det
är också så här. Han är framgångsrik.
Det
betyder att han har tjänat pengar.
Det är så det beskrivs. Skulle du säga. Du som har kollat mycket på det här. För om man tar. Jag hade nog. Innan jag kom in. Till ditt museum med failure här. Så kopplade jag nog inte failure. Lika utpräglat till pengar. Jag skulle absolut lägga med dig i ekvationen.
Men jag skulle inte säga. Så ta BP för. Som ett exempel. Det är ju inte primärt den ekonomiska Kostnaden Som jag tänker på. Utan det är ju den kostnaden för miljön Eller för liv. Att failure är ju inte bara en pengaknut. Det fråga.
Du är inte tillräckligt mycket amerikansk då.
Nej kanske. Ja
Jag tänker
i det japanska så måste det vara mycket, failure måste vara knutet mycket till ära och heder.
Nu har de anammat amerikanska synsättet också Även när jag har jobbat en del i Kina så är det samma sak där. Det är ju, man tror, eller vi tror idealiserar, Kina de har andra referenser och andra värderingar. Egentligen inte, det är pengar.
Är du
en loser så är det för att du inte har pengar. Ja man
måste ju se jättesvåra kulturella skillnader runt misslyckande och vad händer efter misslyckande och sådär.
Det är jätte...
Jag önskar att jag hade koll på det.
Jag
har bara anekdoter. Men skillnaderna är enorma.
Så
att när jag gör uppdrag i både med museet och konsultuppdrag eller föreläsningar i norra Skandinavien norra Europa, Holland. Då är det liksom, det är inte särskilt provokativt. Vi misslyckas och sen fortsätter vi.
Alltså förhållningssättet är ju inte så jobbigt Men det är inte så jobbigt.
Vi delar väl en del på den kollektiva skulden Vilket gör att inte blir lika mycket identitet till mig. Ja är i
teamet.
Ja exakt.
For
good and bad.
Ja, verkligen. Och så kommer det ner hit till Spanien, Italien. Även Frankrike till en viss del.
Där är det ju mycket mer, alltså förhållningssättet, i relationen till Misslyckanden professionellt
är
ju, det är mycket jobbigare.
Det
är ju de det är mer det är mer konflikt och man helt enkelt denial.
Ja.
Och det är Europa, liksom norra Europa och södra Europa. Och sen har du USA.
Och
där är det klart, failures mecca är ju Kalifornien.
Ja exakt.
Men
där kan de ju, they love a good comeback story. Ja absolut. Där blir inte hela du ett misslyckande för att du körde.
Nej du är ett misslyckande men du har inte misslyckats tidigare. Ja
exakt.
Men där blir det ju nästan lite idealiserat där med fail fast, fail often, fail fail, always fail fail forward.
De
idealiserar ju micro-failures.
Ja.
Förstår du vad jag menar med det? Det är inte kanske failures, för du var inne i början av samtalet på att det finns ingen jättestor kostnad.
Nej. En liten kostnad i Kalifornien är ju statsbudgeten någonstans.
Absolut.
Jag såg att Facebook hade För en månad sedan så var jag i Palo Alto och hade en workshop med företagsledare.
Och det var AI first transformation liksom. Och det var ändå tio, tolv big shots.
Och
vi var fem, tio minuter från Facebooks headquarter. Så frågade jag dem, det här är inga dumma människor. Så frågade jag dem vet ni vad, vi står alltså fem till tio minuters körtur till Facebook. Kommer ni ihåg vad deras sista stora fuck up var?
Nej.
Och det här folk i, in the valley, i branschen. Och ja, nu är vi AI first, liksom. Vad var gårdagens lunch? Är det blockchain? Jag bara, har ni glömt meta? De ändrade namn för det. 100 miljarder dollar förlorat. Och det har vi bara glömt bort. Det här är Silicon Valley.
100
billion dollars
borta. Och
det är liksom att, ja, men AI.
Fascinerande.
Våra
minnen är väldigt
korta Verkligen. Jag hade min Silicon Valley moment här i början av hösten Som en lokal guide som var väldigt well connected som guidade mig runt. Så var vi ute på en hike. Och så stannade vi och så såg vi ut mot San Francisco och växande välje och sådär. Det du ser här framför ögonen det är världens sjunde största ekonomi.
Det du har inom blickfältet. Som bolag så är vi otroligt dåliga på att hantera och tänka på risk. Så som exempel innan covid kom så jag tror det var tre av Fortune 500-bolagen som hade globala pandemier som en potentiell risk. I sina riskbedömningar som de gör. One of the big things för han höll på med, han var väldigt frustrerad när vi gick runt där.
För han skulle re-uppa sin husförsäkring Och i Silicon Valley ligger ju på Big Fault Zone och de säger att ungefär var sextionde år så är det en jättestor jordbrävning och alla försäkringar här i Silicon Valley funkar så att ju närmare 60 år det går, ju dyrare blir det och till slut så kan du inte få en försäkring.
Och nu
börjar det komma till den igen. Det faktum att ingen pratar om
att
most likely de närmsta 10-20 åren så är hela jordens sjunde största ekonomi
in
the risk zone.
Det
är ändå helt sjukt hur mycket vi med förutsägbara failures, hur mycket skygglappar vi gillar att ha oss.
Det
hade varit kul att göra den inventaret igen, hur många av de här Fortune 400-bolagen Som idag hade haft global pandemi.
Om det liksom har gått tillbaka det har glömt nu. Covid var covid, nu finns det inte den risken längre.
Vi, alltså våra minnen är väldigt selektiva. Och det är som vi var inne på tidigare. Det känns skönare att prata om någonting. Om framtiden som blir bättre. Som
blir bättre.
Och sexigare. Än att stanna kvar i det förflutna.
Och älta i något elände. Men det är vår benägenhet. Vi söker oss. When you smile, the whole world smiles with you. When you cry, you cry alone. Det är lite det stugit också. Det är ju inget kul att snacka om risker och katastrofer.
Men hur kopplar du ihop dem? Vi går tillbaka hela vägen till början av avsnittet.
Du kom in i Museum of Failure från en akademisk roll. Där du forskar på lekfullhet. Hur har din relation till lek och misslyckande förändrats över tid?
Ja. På leken så finns den alltid där, som inställningen. Du kan ju alltid välja hur du gör saker. Så en sak som jag upptäckte väldigt tidigt... När jag startade, jag skulle egentligen ha forskat om engagemang. Employee engagement. Sen läste jag en bok om the power of play,
skriven
av en psykiatriker. Och som psykolog så har jag läst om lek, men det är någonting barn gör.
Den här boken var om ett begrepp man inte ska googla på jobbet. Adult play.
Men boken var så bra
att
jag läste den stående. Jag kunde inte sitta. Då vet man att det är bra. Och hela tesen var att... Människor har förmågan att fortsätta leka hela livet.
Och
det är inte så många djur som gör så. De flesta djur leker fram tills de blir könsmogna.
Och
sen slutar de. Det finns vissa undantag Människor är ett av de
undantag.
Kråkor, råttor.
Det
finns vissa djur som fortsätter leka. Och det är de smartaste djuren. Och när jag började forska om lek så var min inställning, jag hade sett någon bild på Googles kontor med en rutschkana som alla har sett, eller en pingisbord i fikarummet. Men det blev väldigt tydligt att lek handlar inte om en aktivitet överhuvudtaget.
Det handlar om inställning. Och den här inställningen blir magisk när du angriper en uppgift Jobb eller icke-jobb Så kan du välja vill jag angripa det här som att jag ska göra det här på mest effektiva, mest korrekta sättet. Ja, ibland är det liksom rätt
val.
Men man kan också välja att angripa det på ett lekfullt sätt.
Och det är att göra det med en nyfikenhet, att göra det roligt. Du kan ju skapa en situation, du kan tweaka uppgifter eller situationer och göra dem mycket roligare med en litet litet twist. Så det är ett val. När du frågar hur har det påverkat mig under en längre tid, det är ett val. Jag kan ju välja att göra saker på ett lekfullt sätt.
Allt är ju inte lekfullt verkligen inte. Men man kan ju välja de stunder.
Nu
ska jag angripa det här på ett lekfullt sätt eller ett... Seriöst
Vi
måste
ligga väldigt nära Någon typ av flow state också
Ja She sent me high Mr. Flow
Hans
tidiga Han blev ju känd på flow begrepp Hans första papers Handlade om lek
Så
du är helt inne Förklara
den kopplingen
Han Han forskade om Så flow är Du känner till flow Många
känner till det på Rubriknivå Kanske inte på en nivå djupare Du
har ett tillstånd Ett mentalt tillstånd Där du är helt Nuvarande Tid och rums Uppfattningen försvinner lite Och du är helt fokuserad På en sak Det är oftast en positiv känsla Ja Och så finns det flow states.
Beroende på vad du gör. oftast flow menar han då är när du jobbar med någonting eller aktiviteten är lagom svår. Ja,
exakt.
Du har ingen flow när du gör saker som du är jätteduktig på. Det är när det är lite för krävande men du klarar det ändå av. Vi har alla upplevt detta i idrottssammanhang eller i business-sammanhang jobbsammanhang.
Men hans ursprungliga forskning handlar om lekfullheten och det magiska tillståndet.
Men är det som en gateway-drug till flow state?
Ja, intervjuer med honom Mikael Csikszentmihalj
Hans
efternamn är så här långt. Inom nördiga forskningsgrupper så var det alltid så här att kunde du säga hans namn
så
var det en statusmönster.
Som du märker så kan jag inte säga namnet. Men han menade att han forskade om lek men fick inget gehör för det är en bastard. Det ingen vuxen människa som vill hålla på med lek. Så han tweakade, ändrade namnet. Lite copyright. Copywriting. Och ändrade namnet till rebrandade det som Flow och
då
tyckte alla det var jättebra.
Jag kopplade ihop det med en tidigare poddgast Erik Ringert som sa till mig, superintressant just att När man pratar om hur får man ut en innovationskultur i ett bolag så att klara av att introducera lekar väldigt positivt Men det man ofta missförstår är att det är inte work then play. Det är work playfully som är hela andlocken.
Det
är där man kanske då misslyckas eller det man missförstår kring pingisbordet. För det man kan se på och ta på och lätt efterapa.
Medan
att en kultur av lekfull kreativitet på en arbetsplats
är
markant mer nyanserad.
Absolut. Pingisbordet har blivit lite grann av en markör att det inte är en lekfull arbetsplats
Ja, precis.
Jag lekte med tanken.
är inga pingisbord här, det kanske ni borde ha. Vi
borde kanske skaffa lite pingisbord. För att
visa hur coola vi är. Eller liksom, det var ju jättepopulärt 2010. Jag ser mindre pingisbord på startup-kontor nu för tiden också. De var överallt förut.
Men vad är nästa grej? Jag
vet inte.
Jag försökte lansera i Sverige kanske tio år sedan eller mer. Så tyckte jag att det skulle vara mer sockervaddsmaskiner.
Okej okej.
Men det var ingen som nappade på det.
Men det där är ju också roligt för det går ju kultur i det. Just nu är ju startup-kulturen inte alls särskilt lekfull utan om du tar till och med kulturen så är det
10-10-6
liksom.
Stenhåll. Så det här går ju väldigt mycket i kultur också. Det är
synd tycker jag.
Ja alltså. Det
finns ju mindre pengar nu. Inte
för AI-bolagen. Det finns gott om pengar för AI-bolagen.
Självklart.
Vad är liksom the ultimate ambition med Museum of Failure?
Jag tänker mig så här att för mig eller för bolaget?
För dig.
För mig. Alltså jag tänker så här att tjäna pengar kan vem som helst göra.
Det
är inte, alltså jo det är svårt men det är inte jättesvårt. Men att tjäna pengar på ett roligt sätt är för mig utmaningen. Så att Jag lyckas ju inte alltid med det, förstås Men ambitionen är att bolaget finns till för mig.
Så att jag vill ha roligt. Jag vill prata med intressanta personer. De ska ge mig pengar. Jag ska resa till roliga platser. That's it. . Sen för bolaget det är ju vi tjänar ju pengar på utställningar är det i USA så är det tickerid utställningar. I Europa så är det oftast någon finansiär staten eller någon offentlig finansiär.
Så kör vi pop-ups. Det är väldigt roligt. Det är så här, kan du inte ta dig till museet så kommer museet till dig. Så vi ska köra här nu i Birmingham nästa månad. Så här. Jag tror att det av de största mässorna för förpackningsindustrin.
Åh, vad jag älskar när det finns enorma, det är säkert 15 000.
7500 människor liksom.
Love it. Jag älskar det finns.
Same here. Det är förpackningar, design och material. Det är galet. Jag
tror att man packar jättetaggade just nu. På väg ner.
Och det finns liksom det här är så nördigt det finns ju spår. Innovation, etik alla möjliga spår på mässan.
Och
det finns en värld som inte jag kände till för innan jag fick Förfrågan.
Så då tar vi den här pop-up-minimuseet, så tar vi det beror på hur mycket platser vi får och hur mycket pengar, men så tar vi ett tiotal, tjugotal föremål och skapar ett litet minimuseum på eventet.
Och
det är jätteroligt. Vi har gjort pop-up-museet har varit över hela världen.
Tror du att du, om du skulle konfronteras med ett riktigt tufft failure, hade du tagit hanterat det bättre som konsekvens av att du jobbade med det, eller skulle det ha blivit
tuffare
för att dra så mycket värderingar kring failures?
Jag tror, det låter jävligt kaxigt, jag tror att jag skulle hantera det rätt bra. För det finns, det också hör till ämnet, men om Om jag går upp på en stor scen.
Om
du går upp på en stor scen. Och micken funkar inte. Och din powerpoint failar.
Så
tycker de att. Ja men vad är det för muck. När jag gör exakt samma sak.
Dr. Failure. Det blir liksom en. Allt är liksom tillåtet. Vilket är väldigt förlåtande.
Det är ganska skönt också.
Det
är ganska skönt.
Men
om inte jag kan faila Vem ska då faila.
Ja verkligen. Det här var superkul att snacka om. misslyckanden med dig. I en god härlig timme. Supertack för att jag fick komma till.
Ditt Malaga museum.
Och tack för att jag fick vara första. Gäst i din. Min
spanska edition av podcast. Stackars podcast. Lyssnarna kommer att få riktigt spanska poddar. På spanska här snart. Tack
så mycket.
Kul. Ge mig en snus
nu.
Du är så välkommen.
Var med.
Jag har liksom en miljard hemma så det är lugnt. Jag beställde...
He's terrible.
Not terrible.
Did you read anything?
That was Samuel West on ThinkRoom — where exceptional minds think out loud.