David Ståhlberg (koncernVD på Kvadrat): Frihet, ensamhet och den nya logiken bakom varför vi jobbar

133 - David Stålberg

\[00:00:00\] **Johan:** David, varmt välkommen.

\[00:00:01\] **David:** Tusen tack. Jättetrevligt att vara här.

\[00:00:03\] **Johan:** Från som inte känner dig, vad gör du och varför känns det viktigt?

\[00:00:06\] **David:** Idag är jag koncernvd på ett bolag som heter Kvadrat. Och vi är ett företag för egenföretagare. Och det kanske är en liten introduktion till mig också. Jag har ju varit egenföretagare länge.

Jag körde eget i ungefär nio år. Innan dess mitt sista riktiga dagjobb, det var på Google. Och sen körde jag eget. Och jag sa till mig själv så här, det här är bästa beslut jag tagit Förutom att liksom flyga till min hustru Sofia. För jag älskade verkligen varje minut som egenföretagare. Jag hade fina uppdrag fina kunder.

Fick jobba med saker jag tycker är spännande. Ledarskap, transformation, digitalisering. Mycket av det som jag vet att du är intresserad av också. Men sen så växte sig en känsla inom mig av... Jag tror kanske man kan kalla det en ensamhet. Jag märkte att allt klatsar kring mig. Det är mina bokslut Det är mina pengar.

Det är mina kunder. Det är jag som står på en scen. Det är jag som håller en utbildning. Det är väldigt mycket David Stålberg AB. Vilket också råkar vara namnet på mitt bolag. Så det kändes lite tomt till slut. Jag hade en känsla av att ska jag bara hålla på med det här. Nu i 30 år till. Och snurra mitt eget varumärke.

Och där någonstans lärde jag känna Kvadrat och deras då liksom mycket karismatiska grundare Thomas Kjeldorf och han berättade för mig om att det finns ett annat sätt att jobba på som är liksom kvadratmodellen att du är egen men inte ensam du är ett nätverk med andra egenföretagare och så skapar du för oss

\[00:01:32\] **Johan:** egenföretagare det är nästan en livsstil på något vis det

är det verkligen

jag har andra vänner där som driver ekonompodden de är egentligen på samma resa så att du vill behålla livsstilen men du blir också lite ensam

\[00:01:47\] **David:** så jag fick en del varningar innan jag startade eget och det var folk som sa såhär tänk nu på att du har liksom en stekhet kompetens liksom så oavsett om du har det eller inte men du kommer från Google det kommer liksom räknas men Hur ser det till att du inte vattnar ur den för varje år som går?

Det märkte jag också som egenföretagare. Jag började jobba med kunder som ville åt de senaste arbetssätten men som själva inte var där. Man kanske ligger fem, tio, femton år efter. Om du bara jobbar med kunder som ligger fem, tio, femton år efter efter ett tag ligger du själv fem, tio, femton år efter.

\[00:02:22\] **Johan:** Ja, visst, verkligen.

\[00:02:23\] **David:** Jag var också tvungen i mitt egenföretagarliv att hur kan jag jobba mer med en portfölj av bolag? Så jag började investera i startups och försökte vara mer aktiv längs frontlinjen utan att kunna tjäna så mycket pengar på det. Men det som jag gör som är viktigt upplever jag är att vi tror på ett annat arbetsliv och så försöker vi hjälpa egenföretagare att...

Lyckas både med frihet så, ekonomisk frihet, i sin roll som konsult i sin roll som entreprenör vi har en inkubator, i sina roller som investerare och tankeledare så det är liksom ekonomisk frihet den andra biten det är gemenskapen att man har kul ihop.

\[00:03:01\] **Johan:** tänker jag det

i praktiken för jag tänker som egen konsult där man kommer ju inte ha så mycket arbete gemensamt antar jag.

Nej.

Så är det liksom att man har konferensresor och utbildningspass tillsammans? Det är mycket att

\[00:03:15\] **David:** hitta och det här är en utmaning för att människor kommer ju då alltid av frivilliga det är för att man vill vara med i de här sammanhangen som man dyker upp. Man måste aldrig utan det är för att man vill.

Och hur skapar man ett sammanhang där människor känner att de vill vara med ja men dels är det ju att man kan sänka axlarna känna att man säger, ja men här kan jag vara med själv det här är min proportionella gemenskap mitt professionella vardagsrum jag tror förr tiden så var det också lättare för då var det ännu vanligare med bara Ren och rå fest i yrkeslivet.

Alltså var det gratisprit, då dök folk upp. Men idag så är kraven annorlunda. Man behöver någonting mer. Så att vi hade en stor vår stora konferens i Norrköping vid helgen. Det var några hundra och då var det ju en pangfest förstås Men så hade vi också fyra stycken AI-spår för att få människor som ville levela upp.

\[00:04:05\] **Johan:** Vilka var spåren ni körde då?

\[00:04:07\] **David:** Det var ett som handlade om att bygga en AI-agent. Det var det jag gick. Det var bra, men lite beyond my pay grade. Det var en utvecklare som höll i det. Så det var mycket att bygga lokala modeller och komma in på kodare-spåret på riktigt. Så jag hängde med hyfsat, men sen så sköt jag ut mig för att det var för svårt.

Och så var det ett som jag kanske borde ha gått som var mer en AI-lekstuga. Och sen så hade vi ett där det här intresserar säkert dig, men med hjälp av den här nya tekniken så är det ganska lätt att bygga Egna molntjänster på noll tid. Så vi hade ett spår där man utvecklade från att inte ha någon idé alls på två timmar, att gå ut därifrån med en fungerande mjukvaruprodukt med syftet att tjäna pengar på dem.

\[00:04:53\] **Johan:** Men det där är ju superfascinerande, för just nu så har det ju aldrig varit enkelt. Framförallt i kontexten av soloprenörer som man pratar om internationellt så att faktiskt bygga och produktifiera grejer. Sen är det fortfarande svårt för att skala upp den typen av tjänster. Det är det säkert. Det går väldigt snabbt att komma till en så här cool, fungerande MVP-nivå.

Sen är de här produkterna Om man tar Lovable exempelvis som det svenska exemplet. De kommer ju bli enterprise ready. Men de är liksom inte riktigt det ännu. Men jag tror för ert bolag så är det superintressant. Just för att du kan göra det själv.

\[00:05:34\] **David:** Jag tänker att för oss är det spännande på två sätt. Dels är det spännande för att vi vill ju kunna erbjuda kvadrataren det verktyg det tankesättet.

Så att man kliver in där och utforskar det som ett sätt att tjäna pengar när man sover. Eller bara lära sig grejer. Men sen så är det också en fråga om hur vi bör agera som bolag. För jag upplever att vi har en viss teknisk skuld. Vi har funnits sedan 88. Så det är ett bolag som inte bygger allt från början.

Vi har haft en del tid på oss och samlat på oss legacy system och sådär. Och då är frågan om... Kan AI och de här nya tjänsterna göra det möjligt för oss att ställa oss först i kön igen? Kan vi designa våra processer utifrån AI snarare än att kliva in i stora molnlösningar? Det där är någonting som vi...

\[00:06:21\] **Johan:** Ja, tänker att om man tänker på den typen av bolag som ni är.

Det finns ju en relativt sannolik framtid. Att framtidens arbeten är mer gig-orienterade. Att fler egenentreprenörer som gör saker under kortare perioder. Verkligen. Så det är väldigt intressant att fundera på... Hur ser, om man tänker att i dagsläget så är det väldigt mycket personer som nästan av liksom själsmässiga anledningar vill åt den här livsstilen.

Och kanske det kommer en ganska stor population bakom dem som säger, jo men det är bara så här arbetet måste se ut 2028. Pratar ni om det internt?

\[00:07:03\] **David:** Ja, vi gjorde ett ganska intressant arbete förra året med Jönköping Business School. Där vi hade liksom ett antal studentgrupper som gjorde case på kvadrat.

Och nu tror jag i för sig att det här är sant för liksom unga människor i alla tider att man så här gillar frihet Men vi upplevde att för dem var det väldigt påtagligt att så här den här modellen att kunna jobba i sex månader och sen välja att liksom resa Eller att kunna jobba på sina villkor. Den kändes...

Stekhet, om du förstår mig. Alltså det är på ett sätt som kanske hade varit avlägset med en grupp studenter för 20 eller 30 år sedan. Nu kändes det som att så här, det här vill jag göra. Jag vill också bli egenföretagare. Men det handlar ju också om att vi behöver skruva om vårt erbjudande, för att vi har ju varit kanske ett mer klassiskt it-konsultbolag och så.

Men frågan som vi ställer oss alltmer, det är ju hur ska vi hjälpa dig som egenföretagare att maximera ditt yrkesliv? För du kanske, konsult, det är en roll du kan ta, så. Men du vill ju också... Kanske vara entreprenör eller soloprenör som du säger. Du vill kunna vara en tankeledare vilket du är inom ditt område Johan.

Hur kan du få hjälp att skriva bok, podda, göra de bitarna. Och sen det sista vi märker att många kvadratare samlar också på sig mycket kapital. Hur investerar du dem? Och då har vi också interna engelnätverk där du kan gå samman med andra och investera i startups som andra kvadratare har startat. Men också externa startups.

\[00:08:27\] **Johan:** Men ni bygga egentligen att kvadrat blir med tiden någon typ av fondstruktur?

\[00:08:33\] **David:** Du får förklara mer.

\[00:08:34\] **Johan:** Nej men att ibland så sker det Jag hade Lotta Lyro på podden Det var roligt. Nu kanske den här liknelsen inte kommer att funka helt ut. Men hon driver ju Södra som är ett kooperativ skogsägare. Över 30-40-50 års tid så du återinvesterar lite grann av överskottet från skogen in i själva moden.

Och över 30-40 år så har de byggt upp ett industrikonglomerat. Och man tänker i er värld så är det att du återinvesterar en del av Din intäkt till kvadrat och ni blir ganska duktiga på liksom den här inkubator Ja

\[00:09:11\] **David:** visst, absolut Jag förstår hur du tänker och det är som intressant Södra Skog är en bra liknande för vi är också på så sätt ett kooperativ alltså kvadrat ägs av kvadratarna De gör det?

Ja, så att det var egentligen det som fick mig på kroken, för jag hade känt att jag vill inte vara för jag har jobbat mycket med vd och ledningsgrupper i min roll som egenföretagare, men jag vill inte vara ansvarig för ett bolag där man ska kräma ur den sista kronan bara och maximera vinsten, men här går pengarna tillbaka till kvadratarna själva vilket är ju otroligt häftigt och då blir ju den frågan högst realistisk om du ställer, hur bygger vi ett ekosystem om man kan kalla det, hur skapar vi möjligheter för kvadratarna, sen är man alltid egenföretagare du har alltid ditt eget ansvar för din ekonomi och utveckling och så vidare, men hur skapar vi förutsättningar för dig?

\[00:09:51\] **Johan:** Ja, exakt, det är ju superforskande. Finns det en om man tänker på konsultprofilen finns det Den här frågan, när är det dags? Jag tänkte på det när du pratade om de här studenterna. På ena sidan ska man ju tänka att det är helt underbart att komma ut och förverkliga din dröm. Och sen kan man tänka att det kanske också är bra att...

Visst du klar med din utbildning från universitetet Men jag kan själv känna att jag lärde mig kanske inte jättemycket på min utbildning. Utan väldigt mycket av den praktiska utbildningen är ju tillämpad på jobbet. Rekommenderar du alla att gå den vägen direkt? Eller har du någon sån känsla av att det är ganska bra att börja jobba några år?

\[00:10:26\] **David:** Ja, jag tror att alla har sin väg. Men det är intressant. Du får ta det här med en nypa salt. Men tanken har slagit mig så här. Johan Grönstedt när blir han egenföretagare? För det känns som att det finns ett tillfälle i yrkeslivet där... Man upplever att jag kan stå på egna ben. Och den där friheten den skittlar lite.

Och alla kommer inte uppleva det. Det passar inte alla. Men jag vågar säga att många av dem som är egenföretagare. De är avvikare. Det är personer som gillar att gå sin egen väg. Och tycker om att stå på egna ben. Och då när man plötsligt får insikten om att det här kanske är en möjlig livsstil. Då blir det väldigt attraktivt i sig.

Sen betyder det inte att du kommer bli framgångsrik i det. Men den tanken är attraktiv. Och resan dit ser olika ut. Jag tror inte det passar alla. Så jag kan inte säga att jag rekommenderar det rakt av. Men jag tror man känner inom sig att man har den lilla nerven. Passar jag i en större struktur där jag vet och får reda på vad jag ska göra.

Eller mår jag bättre av att köra lite solo.

\[00:11:35\] **Johan:** Finns det tydliga... Do's and don'ts som du kan se jag tänker att ni borde ändå samla på er en jäkla massa erfarenhet som är såhär intressant, det blir nästan som real world evidence liknande liksom, att ja men vi vi kan se ganska snabbt på en egen entreprenör om det här kommer flyga eller inte flyga, vad skulle du lägga in i liksom?

\[00:11:57\] **David:** Ja men jag ska verkligen försöka svara på frågan utan att göra reklam för kvadrat, men det vi har lärt oss det är ju att, och det var egentligen hela idén när, det var tre grundare som startade kvadrat och de var ju, de insåg att vi vill vara egna, men vi vill göra det ihop för att liksom ha roligare tillsammans och få möjlighet att liksom stötta varandra.

Och sen kom en fjärde och sa men ni har ju en skön gemenskap här, kan inte jag få vara med? Och då sa de, ja men du vad kan du bidra med in i den här gemenskapen? Och det formade sen liksom kvadratsvärderingar och det där är någonting som vi har blivit duktiga på att scanna för Är du en person som vill aktivt bidra in i den här gemenskapen eller är du en person som bara är här för att få ett uppdrag?

Och det är ganska svårt när det är goda tider för då är det lätt att fixa uppdrag och då kanske man inte känner att man har ett behov av någon som hjälper en med det. Men nu har det varit lite tuffare tider så det blir ett väldigt bra laktmustest. Kommer in med ett uppdrag Till kvadrat och säger jag vill ändå vara med i den här gemenskapen då är det liksom ett tecken på att är rätt person.

Så det sätter fingret lite grann på, vad är det för någonting som du behöver ha med dig för att vara en duktig egenföretagare? Du behöver ju stå på egna ben, vad betyder det? Du behöver ha en kompetens som är attraktiv, som är tillräckligt attraktiv. Och du behöver vara duktig på att Hålla ditt nätverk varmt för att kunna både fortsätta utveckla kompetensen, men sen också skapa affärsmöjligheter om man säger så.

Så de två bitarna, kompetens och idé, nyfikenhet, ett driv och sen så en möjlighet att hålla ditt nätverk aktuellt. Och vissa personer de tycker om det. Och vissa personer trivs inte i det, utan vill ha saker och ting lite mer serverade.

\[00:13:33\] **Johan:** Ja precis. Och de som vill ha det lite mer serverade är egentligen budskapet att en anställning kanske passar bättre då.

\[00:13:40\] **David:** Ja, jag ska inte låta för hård men man kan vara otroligt driven och en fantastisk nätverkare som anställd Men är man det så har man nog också förutsättningar att bli bra egenföretagare.

\[00:13:51\] **Johan:** Ja jag fattar. Vad är din drivkraft nu i uppdraget?

\[00:13:56\] **David:** Det var väl lite grann det här som passade mig med det här jobbet.

Jag har ju jobbat med, man får kalla det transformation då. Det låter lite klyschigt, men jag tror att du tycker om ordet också. Jag har gillat att hjälpa ledningsgrupper att ta nästa stora steg. Och när jag lärde känna Kvadrat så såg ju ett fantastiskt bolag, men också en oslipad diamant någonstans. Att här har tiden stått ganska still rätt länge.

Så det finns möjligheter att komma in och göra en rejäl skillnad. Så jag har haft ett litet lackmustest när jag har varit egenföretagande konsult. När jag träffat en ledningsgrupp för första gången. Jag kanske sitter i bilen eller i bussen på vägen hem från ett första möte. Och då ställer jag mig själv frågan, den här ledningsgruppen som jag precis träffade, har de någonting stort på gång?

Har de något stort på gång? Och ganska tydligt. Tidigt så märkte jag att ofta har man inte det. Den där känslan infinner sig inte. Men ibland så möter man ju liksom en grupp där man känner att oj de kan inte sluta berätta för mig vart de ska någonstans. Liksom energin är nästan explosiv. Och i de rummen så tror jag inte man kan tänka sig jobba på ett ställe där man inte har någonting stort på gång.

Och sen när jag liksom samlar på mig lite anekdotisk erfarenhet av det här så märker jag att det är ju framförallt i mindre bolag, kanske till och med i startups där den där tydliga energin finns. Ja, annars är det nog väldigt svårt att lyckas som startup. Du måste nog ha den. Du måste ha den. Och det har jag fått mig att reflektera över.

Vad är det för någonting som krävs då för att skapa den där energin? För att en ganska lätt slutsats att dra det i att entreprenörer är bättre. Och det finns ju en ganska... Negativ beskrivning av mellanchefer i Sverige. Jag testade bara och frågade så att GPT, skulle du säga att ordet mellanchef är mer negativt eller positivt laddat?

Och då svarade jag att det är mer negativt laddat. Det förknippas ofta med att du är lite maktlysten, du är lite kontrollerande, du kanske är en karriärist, ja, du är byråkratisk. Och det var lite lustigt. Vi har ju lyssnat mycket på den här podden, jag tycker den är fantastisk. Men då frågade jag också med en notebook i LM, skulle du säga att Johan Grönstads podd som beskrivs som chefer är mer positivt eller negativt?

Då var det så här, ja men, mer negativt Mycket utmaningar, mycket problem i sitt chefskap. Det är lite så här, ja men, man får skit för att man spelar paddel och man får också skit om man inte gör det. Då tar man liksom inte hand om sig. Så det är en otroligt svår situation att vara i. Så jag tror min slutsats är att man är inte nödvändigtvis sämre då.

Om man är mellanchef i offentlig sektor där de får allra lägst betyg i vår allmänna diskurs. Det är inte nödvändigtvis så att de är sämre utan det måste ju vara att är mycket på något vis svårare eller förutsättningarna att lyckas på det typiska sättet som ledare måste vara betydligt sämre.

\[00:17:00\] **Johan:** Alltså det är en sjukt rolig spaning, jag har aldrig tänkt på det.

Men du har ju helt rätt, jäklar vilka dåliga PR-värden mellanchefer har.

\[00:17:08\] **David:** Ja det är ett väldigt dåligt rep. Och nu utesluter inte jag att entreprenörer är mer kompetenta. Framförallt de som vi kanske lär känna i det offentliga ljuset. Och det är ju förmodligen så för de flesta lyssnare här också. Har man någon ledare man inspireras av så är det sällan en mellanchef och en myndighet.

Utan man tänker sig någon entreprenör som man tycker gör supertuffa grejer. Och jag vet att det krävs något alldeles extra att lyckas som entreprenör. Jag följer ju och investerar i en del startups så det är klart att det är svårt på andra sätt. Men vad är det som gör att det är så svårt att lyckas som mellanchef eller som ledare i ett stort moget bolag i offentlig sektor?

Och jag skulle säga att det beror mycket på att det finns en sorts mandatdimma. Alltså det är väldigt... Du har väldigt dåliga förutsättningar. Det är för många beslutsfattare, för många viljor. Då kommer vi till offentlig sektor. Då har du väldigt många olika typer av stakeholders dessutom.

\[00:18:05\] **Johan:** Det är en snabb passus på det.

Jag har jobbat med prioriteringsfrågor när det kommer till strategi i tio år. Väldigt mycket i strategiforskning pekar på att här går tillbaka hela vägen till 60-talet. Och Peter Drucker förmågan att säga nej. En av de grejerna som gör det på riktigt svårt i det offentliga är att de har väldigt mycket lagar som gör att de får inte prioritera.

Vi måste ha handikappsanpassade ingångar. Det är bara en lag på det. Punkt. Så det är otroligt svårt just inom det offentliga. Vilket gör den ledarrollen ännu svårare.

\[00:18:40\] **David:** Det måste vara nästan omöjligt. Man tänker ibland varför löser inte bara problemet? Och hur kan det bli så här dåligt? Det är något millenniumsystem eller skolplattformen och så vidare.

Och jag utesluter inte att det är inkompetens men jag säger att det är också svåra förutsättningar. Och så det jag är nyfiken på det är ju vad är det som krävs då för att lyckas i ett mer moget bolag? Jag är ju liksom entreprenöriellt lagd men jag ser mig först och främst som en intraprenör. Alltså som en person som kan hjälpa ett mer moget sammanhang att förnya sig själv.

Så det har ju varit apropå mina drivkrafter. Det är ju min drivkraft, var min drivkraft som egenföretagare och det är fortsatt min drivkraft. Att försöka förstå hur lyckas vi med det? Hur får vi till den där känslan att vi har något stort på gång? Och sen omsätter det i, som du skriver om i din bok också, i handling.

\[00:19:31\] **Johan:** Men jag vill inte släppa den här tanken om varför är... Förutsättningarna, om det nu är förutsättningarna, men varför är mellanchefslivet så pass svårt För det är intressant, det både att du har ett negativt PR-värde någonstans men också att det är en väldigt tuff, om man kollar på stressstatistik exempelvis den pikas av mellanchefsledet på I viss mån så handlar det kanske också om att många mellanchefer lever i den delen av livet som på massa sätt är stressigt, du har barn i åldrar som kräver mycket, det händer mycket utanför arbetslivet samtidigt som du ska göra karriär, samtidigt som du inte har tillräckligt mycket mandat att egentligen påverka din egen vardag.

\[00:20:16\] **David:** Jag tycker det är fascinerande för att ofta när man är i yrkeslivet så får man ju en Referenser till inspirerande personer och inte sällan så gör man referenser till sport- och idrottsvärlden. Där finns det många uppburna coacher och ledare. Återigen de är fantastiska för att ha det sagt. Men om vi jämför med fotboll om vi tar det då.

Då har du en väldigt låg grad av komplexitet i ditt ledarskap på det sättet att alla vet vad spelet går ut på. Det är att göra mål att vinna matchen. Alla förstår reglerna. Du får till och med ta ut de elva bästa spelarna och ställa dem på plan. Den möjligheten har du. Du till och med förväntas göra det.

Annars får du jättemycket kritik om du inte gör det. Och det är dessutom så att alla vinner individuellt om laget lyckas. Medan om du Om du går till en entreprenör då har du vissa av de här delarna kvar. Det är relativt tydligt vad det går ut på. Du har en person som fattar alla beslut förmodligen den här grundaren då den här lilla gruppen av grundare.

Och sen så går det till offentlig sektor eller till bara ett stort, moget bolag. Du kanske har medarbetare som har varit där i 15, 20, 25 år. De är informella beslutsfattare. De är informella ledare. Du har hur många ägare som helst eller du kanske har olika ägargrupperingar som vill olika saker. Du har en ledningsgrupp där vissa kanske är nya vissa har varit med länge, vissa känner varandra mer vissa känner varandra mindre, vissa är lojala till en viss gruppering.

Det är en helt annan typ av miljö. Spelreglerna är otydliga. Och tack vare, får man väl säga, arbetsrätt så får du hellre inte alltid ta ut det bästa laget Du behöver jobba med den den materia som du har. Så att förutsättningarna är ju nästan omöjliga att få till det här ledarskapet som folk inspireras av.

Ja. Och jag ber om ursäkt om du tycker att jag har gått för långt Men jag testade också att be Notebook LM berätta för mig hur många olika krav och önskemål ställer dina gäster på ledaren

\[00:22:19\] **Johan:** Fantastiskt, var kul. Tvärtom, det har inte gått för långt

\[00:22:21\] **David:** Nej, vad fint. Och det var 91 olika krav på en ledare. Och då har vi inte ens kommit in på de domän...

Specifika krav.

Utan det här är det generella du ska kunna som chef och ledare.

Sen så om du ska kunna leda ett gäng asfaltläggare eller en grupp audionomer eller vad det nu kan vara. Men då behöver du förmodligen också en domänspecifik kompetens som kan vara hur stor som helst. Men nytt igen ytterligare.

Du har inte poddat så länge och jag tror faktiskt inte att jag lastade in alla avsnitt. Så jag vågar säga att om förväntansbilden på en mellanchef i offentlig sektor, att du ska nästan vara spirituell ledare och dessutom vara superduktig på execution, då kommer vi fortsätta att bli besvikna.

\[00:23:11\] **Johan:** Det här är fascinerande.

Gud vilken rolig analys du har gjort. Eller rolig, intressant ska jag säga. Jag undrar om den utgår från att det finns en Ett ledarskap som är det som ska fylla upp de här 91 kraven eller om det snarare, för jag tycker när jag ser tillbaka på de här avsnitten att en av de sakerna som Vad har någonstans skänkt mig ganska mycket hopp och nästan trygghet har varit att väldigt mycket av det bra ledarskapet handlar ju också om att blomma ut som dig på något vis.

Sen finns det ju saker som, dels är du en person som är helt oreflekterad så är det kanske inte den personen vi vill ska blomma ut. Utan du behöver göra ett jobb för att kunna blomma ut som någonting som blir en bra ledare. Och sen så är det andra delar av ledarskapet som du bara måste formellt ha koll på, arbetsrätt eller vad det nu kan vara för någonting.

Men jag hoppas någonstans inte att bilden är att det är 91... Olika egenskaper som man måste lyckas med för att kunna vara en bra ledare.

\[00:24:15\] **David:** Jag tänker inte kritisera dig mer.

\[00:24:17\] **Johan:** Jag tar det inte som kritik. Det här var superfascinerande.

\[00:24:20\] **David:** Jag tycker det finns flera spår som kan vara värda att utforska. Ett är ju så här, vad gör man då?

Om det är så här, om komplexiteten så här stor. Det är det som jag är nyfiken på, det som jag har jobbat med. Och det som jag fortsätter försöka göra. För mig så finns det ett nyckelbegrepp Och det är ju begreppet kvittens. För att det man behöver göra är att reducera komplexiteten Åtminstone till en början.

Så att behöver reducera komplexitet för att sen så småningom kunna öppna upp för komplexitet igen. Men om förutsättningarna är för spretiga om det är kaos då måste du på något sätt skapa stadga och tydlighet. Och det gör du kanske inte genom att du tänker anarki men det måste vara jättemycket hierarki men du måste hitta några andra verktyg.

Och ett sådant verktyg det är att skapa en samsyn att du skapar en gemensam målbild eller liknande. Men redan innan du kommer dit så behöver du ha vissa saker på plats. Och det här är en sån sak som blivit tydligare för mig också nu när jag jobbat mer hands-on som vd själv då. Men också när jag jobbat djupare med ledningsgrupper och vd-ar.

Att jag brukar göra en jämförelse med en snöboll Säg att du ska bygga en snögubbe på vintern. Då behöver du ju först en tajt snökärna och sen behöver du rulla ut den här snöbollen omsorgsfullt. För har du inte en tajt snökärna, då går det inte ens att komma igång. Så för att börja där så så upplever jag att många försöker leda förändring eller ge sig på transformation utan att ha den här tajta snökärnan till att börja med.

\[00:25:44\] **Johan:** Hur vet man om man är där?

\[00:25:45\] **David:** Jo, alltså för det första så det handlar ju om en bas. Du behöver ju ha Fungerande ägardialog. Du behöver ha en bra styrelse, alltså rätt styrelse och en bra dynamik i styrelsen. Du behöver ha rätt vd. Vi kan dubbelt klicka på alla de här men jag tänker på rätt vd, det är också en fråga om rätt för den specifika uppgiften som det här bolaget har framför sig just nu.

Den riktning som vi har satt ut nu, ägare styrelse är det här rätt person för det? Hon kanske är perfekt för ett annat uppdrag men just det här uppdraget, har hon rätt verktyg Och sen också nästan en glöd i ögonen för just det som det här bolaget har framför sig. Jag hade en mentor, det en HR-chef för ett globalt PE-bolag De har en jätteportfölj med stora bolag.

Och hans jobb var i stort sett uteslutande att tillsätta vd-er, att jobba med vd-rekrytering. Och han sa, nej det jag letar efter David, det är ju en person där det känns djupt personligt att lyckas med den resa som vi har framför oss för det här bolaget. Vad lägger ni in personligt Jo att det ska inte vara teoretiskt.

Att jag har läst McKinsey-rapporten, jag förstår att det här vi behöver göra. Utan det ska linjera med vad den här människan på riktigt står för och bryr sig om. Och det där har varit en fråga som jag har lite grann rensat bordet för att ställa med vd-er när jag har haft förmånen att jobba på det sättet.

Att istället för att titta på strategidokumentet, ta bort det och säga, men du... Vad är det som du på riktigt bryr dig om? Om jag frågar dina tio närmaste, vad är det som den här personen går igång på? Och då är det i allmänhet någonting som dyker upp. Det kan vara så här, men det är lönsamhet. Den här personen bara älskar att effektivisera och spara pengar.

Det kanske inte är den mest personliga drivkraften, men det är det som alltid syns. Som den här personen alltid kommer att komma tillbaka till. För en annan kanske det är, ja men det är kunder. Det är kunderservice. Jag älskar det, för jag jobbade i butik. Jag började där på golvet och jag bara älskar den grejen Jag vill att vi tar med oss det som bolag och blir mycket bättre på det.

Så att för att återgå till tråden här. Rätt vd, det är en person som har just den drivkraften och den personliga glöden för det som det här bolaget behöver just nu. Och annars så blir det väldigt svårt att lyckas, tror jag. Så att det här är liksom, nu pratar vi bara om den här första snökärnan. Ja. Då har inte ens kommit till mycket av det som du skriver om i din bok eller det som man kanske normalt sett pratar om som ledarskap.

Det här är de grundläggande förutsättningarna. Och ofta upplever jag att man försöker ge sig på förändring eller transformation eller bara lyckas med någonting utan att de här förutsättningarna diskuteras. Och de kanske är osynliga för dig som chef eller mellanchef, kanske till och med för dig som vd.

Men om du inte har dem på plats så kommer den här snöbollen frakulera ganska snart in i processen.

\[00:28:34\] **Johan:** Tror du folk känner att man har förutsättningar att påverka de här sakerna? Jag tänker att många ser att det här är liksom saker som bara, alltså det är nästan som naturlagar Vi har den styrelsen vi har eller vi har den vdn vi har eller kanske inte vd lika mycket.

Men relativt ofta så spelar man ju med det laget man spelar med i din fotbollsanalogi på något vis

\[00:28:55\] **David:** Absolut. Det var under en period när det var tre vd som uttryckte sig nästan identiskt för mig. De sa så här, David, hade det inte varit för min styrelse så hade jag kunnat göra fantastiska saker med det här bolaget.

Och då tänker förmodligen cheferna och medarbetarna i det bolaget att Johan, han är vd här, han bestämmer. Men vd sitter och känner att om jag hade fått bestämma då hade jag kunnat göra det på ett annat sätt. Och då är det klart att så småningom så behöver man som vd fatta ett beslut. Tror jag att jag kan bli framgångsrik i den här miljön eller tror jag inte det?

Och det är ett sådant lackmustest som jag också återkommer till i min roll. Kan jag bli framgångsrik Jag jobbade med en vd i Norge länge. Han sa så här, Jag lägger mitt huvud på blocket varje dag. När jag går upp till styrelsen eller hans koncern, jag lägger mitt huvud på blocket. Jag måste kunna stå för det jag gör, men om jag inte får förutsättningar att bli framgångsrik på det sättet som jag tror vi behöver, då kommer jag att sluta.

Men som mellanchef för att bli lite mer konkret kring din fråga där, det du har svårt att göra är att undvika den här strategiska otydligheten som du förmodligen har blivit delegerad. Ja

verkligen.

Men det du kan försöka göra, det är att du kan försöka säga till dig själv okej otydligheten den stannar hos mig.

Den stannar på mig, på min nivå. Så att utifrån dem... Ganska stora fluffiga och kanske motstridiga ramar jag har fått så ska jag göra mitt bästa för att skapa en oas av tydlighet Så att mina medarbetare ska inte uppleva att det är otydligt.

\[00:30:35\] **Johan:** Svårt i praktiken dock.

\[00:30:36\] **David:** Svårt i praktiken, men det finns ju faktiskt vissa fördelar också med att den här strategiska otydligheten finns i organisationen.

Och det är att ganska ofta så finns det så pass mycket strategiskt gods att du kan nästan välja själv vilken del av det som du tycker är viktig för ditt team.

\[00:30:58\] **Johan:** Så är det verkligen och här blir det intressant. Då kan man ju prata om vad är... Vad är det man försöker optimera för? För antingen försöker man optimera för sitt teams tydlighet.

Jag håller helt med om beskrivningen att strategin så tillvida det är en strategi överhuvudtaget men den är så bred och fluffig så att jag kan kisa och få in nästan vad som helst. Så du kan ju absolut skapa den här oasen nog relativt enkelt för ditt team. Det köper jag. Som bolag är det fortfarande en jäkligt dålig väg framåt för att det kommer bli jäkligt spretigt.

Och det är där det börjar bli riktigt svårt. Jag kommer att ha en superintressant strategikille. Alex, han är stor på LinkedIn, en britt. Och han har väldigt mycket diskussioner. Hur kan vi behålla någon typ av founders mindset vartefter bolaget skalar och blir större? För det blir också mer komplext bara för att vi är många, många fler Och det drivs också av att mer och mer strategier blir mer och mer tvärfunktionella vartefter allting blir olika typer av digitala produkter och värdekedjor och sådana grejer.

Så saker hänger liksom ihop på sätt som jag tror var enklare för 20 år sedan att sitta i sin silo göra sin grej på något vis. Det är nog svårt att göra numera och vara framgångsrik så. Där måste man ju ta hänsyn till hur mycket... Jag kämpar ju med det i mitt ledarskap Jag har tre utvecklingsteams som jag leder.

Det är klart att det är... Man vill... Man vill skydda dem i hög utsträckning för den här störsändningen som ju liksom otydlighet innebär. Vi ska hit, vi ska hit liksom. Nej, vi fokuserar hittills. Vi säger tydligt att vi fokuserar någon annanstans. Just det, vad fint. Samtidigt som man vill vänja dem vid att mycket av den här otydligheten är ju inte för bara för att inte har tänkt igenom sakfrågan färdigt i ledningsgruppen utan det är ju för att det rör sig så brutalt snabbt där ute också.

Framförallt vi i SAS-branschen, AI påverkar oss jättemycket. Otroliga möjligheter men otroligt höga grader osäkerhet också. Vad innebär det här? Både på teknisk nivå, på affärsmässig nivå.

Och den här är intressant, jag tänker mycket framförallt för ingenjörer Du leder en IT-organisation så ingenjörer tycker ju Generellt sett väldigt illa om osäkerhetsgrader så jag tror jag hade någon annan på podden som sa att egentligen är liksom finanspersoner mycket bättre på att hantera osäkerheten än det är deras vardag i högre utsträckning ingenjörskonsten väldigt mycket att bygga det till så att det står upp det ska vara en bro där han ska stå 40 år liksom så att vänja dem med Jag tror att den framtid vi är på väg till är i väldigt hög grad förändrig.

Och det skill i sig, att kunna hålla en riktning genom förändring.

\[00:33:49\] **David:** Jag håller med och så är det ju också att vi behöver alla vänja oss vid en större grad av komplexitet och en större förändringshastighet. Och det är ju en fråga om att bli van tror jag till det. Samtidigt som du som chef gör det du kan för att skapa en trygg miljö för dina medarbetare.

\[00:34:08\] **Johan:** Ja det gör man ju självbevarelsedrift också för att det är ju... Det är brutalt ineffektivt att inte ha det. Alltså man bara tänker så här vad får jag ut per timme?

Man vet ju själv om man sitter och multitaskar hela dagen man får ju ingenting gjort. Så det är ju egentligen bara en play for efficiency på något vis att hålla fokus.

\[00:34:26\] **David:** Sen märker ju vi också lite grann att vissa personer kanske inte vill vara del av ska vi kalla den här politiken på en arbetsplats. Och det tycker jag också är spännande med tanke på alla krav som man kan möta som ledare att om jag förväntas av ledarskapsnarrativet att vara nästan den här spirituella ledaren och vara fantastisk chef i allt som krävs på jobbet och dessutom ha hög nivå av domänkunskap.

Om det är kravet som ställs på mig så kanske inte jag kommer bli framgångsrik i det. Men jag som medarbetare kanske känner att jag behöver inte allt det här. Det jag behöver det är en tydlig roll. Jag behöver tydlig feedback. Jag vill bara gå till mitt jobb, göra det bra och känna mig framgångsrik i det varje dag.

Och sen gå hem. Vi märker att en del kommer till kvadrat. Alltså vill vara egenföretagare av det skälet. Jag vill stå på egna ben. Jag behöver ingen spirituell ledare på Skatteverket. Det jag behöver det är en plats där jag kan gå. Där jag får göra ett jobb som jag trivs med. Som jag tycker är utvecklande Och de där grejerna de tar jag hand om själv.

Eller i vårt fall i en större gemenskap så jag tror att man kan också i vissa sammanhang och det här blir väl situationsbaserat kanske känna sig trygg med att om jag gör det normala chefsjobbet bra jag skapar den här tydligheten jag ser till att det är en trygg arbetsmiljö, jag tar tag i uppenbara brister i samarbete på kontoret, jag ger tydlig feedback, jag ser till att när människan känner sig sedd och hörd och framgångsrik då kanske det räcker det kanske är bra nog det kanske är till och med jättebra jag

\[00:36:02\] **Johan:** tänker det också, att i de här 91 kraven på ledare, jag tror att verkligheten nu kommer jag att låta extremt elitistisk här men jag tror verkligheten är ju också att du behöver inte vara jätteduktig som ledare för att vara en duktig ledare jag tror att det är väldigt många som På grund av att det är en ganska stressad och pressad miljö.

Man har så fruktansvärt mycket att få ihop bara det operativa livet. Det lägger inte ens 3% av din arbetstid att reflektera över processen ledarskap. Det lägger all din tid på domänkunskapen och att lösa problem. Jag har jobbat i Lexam. Men vi är ju ett bolag som hjälper andra bolag med strategi implementeringar som man träffar extremt mycket.

Chefer och ser väldigt mycket ledarskap och jag tror att finns en jättetörst efter att få lägga lite mer kärlek på sitt ledarskap man har liksom inte, eller man upplever sig inte ha det utrymmet jag tycker det är fascinerande, det är väldigt få bolag som har en tydlig tanke på sitt ledarskap också, det här är vad vi förväntar oss av våra ledare ovanför liksom tidrapporter och attestera löner liksom som kanske, där man har väldigt mycket processer men liksom en tydlig tanke kring ledarskapet.

\[00:37:18\] **David:** Hur ser vår ledarskapsmodell ut Ja, exakt. Hur hjälper vi dem att utvecklas? Ja,

\[00:37:21\] **Johan:** exakt. Jag tror att det är väl någonting som är lite nästan reserverat också för storbolag just att vi har såhär vi har ledarskapsprogram, traineeprogram den typen av grejer det är ju väldigt många chefer som bara förväntas kunna ledarskapsyrket när de får sin första team leader-roll.

\[00:37:38\] **David:** Hur utvecklas du som ledare? Förutom den här podden, för det är jättemycket inspiration. Hur jobbar du med med att hela tiden

\[00:37:45\] **Johan:** Jag tror alltid att jag har läst mycket. Jag har skrivit mycket. En av de grejerna som händer när man skriver är att man lär sig väldigt mycket. Man sorterar tankar och sådär. Sen för mig är det lite nytt att jag får prata om så mycket ledarskap i podden.

Så det här är ju extremt fascinerande och lärorikt att få göra. Jag tycker alltid att är lite fascinerande för du har ju extremt mycket ledarskapsteori och det snackar vi lite om i försnacket också. Och sen så har ledarskapspraktiken. Det tar ju ett tag att gå från teorin till faktisk handling. Det är väl någonting...

Som jag reflekterar, inte bara i mitt ledarskap men generellt när man lyssnar eller läser saker som man tycker är bra. Jag är väldigt fascinerad just nu av lyckoforskning Jag gillar mycket Arthur Brooks från Harvard som är lyckoforskare och försöker implementera fler saker som forskningen kan på. Hur balanserar man egentligen totalen av livet för att nå någon lyckomaximering?

Men oavsett lycka eller ledarskap, det svåra är att ta din teoretiska kunskap in i verkligheten Där kräver det framförallt mycket tid. Jag skriver varje morgon i dagbok, försöker reflektera, försöker ge mig själv. Det stora hotet mot att växa är stress. På något vis. Även om du på ett intellektuellt plan har kommit till att jag vet saker så jag behöver i alla fall lugnet och lite distansen för att hålla framförallt när du ska börja med ett nytt beteende, hålla mig själv ansvarig för det beteendet.

Och det tycker jag är väldigt svårt att få till i min vardag om inte jag lite syntetiskt lägger till det via att när jag vaknar det första som händer så sätter jag mig och skriver. Jag

\[00:39:44\] **David:** förstår det och jag tror att, vi pratade om det lite grann i försnacket att det finns ju en skillnad på att vara konsult eller att vara...

Föreläsare eller poddare att vara chef i vardagen och en av de kanske största skillnaderna som jag märker av nu att jobba som rådgivare till en vd versus att vara vd själv är att verkligheten är ju mycket smutsigare det är inte alls lika många skolboksexempel som dyker upp där man liksom då löser jag det på det här sättet, för det har jag hört om i en podd utan det är snårigt på ett sätt som gör att man man lär sig mycket genom erfarenhet och genom att göra och kanske då och då också genom att göra fel

\[00:40:24\] **Johan:** Sen tror jag att båda de här rollerna behövs för att det finns ju en otroligt värld av att någon lite utifrån kanske då med lite så här rosy glasses av att det är inte så smutsigt i min värld som rådgivare kan utifrån se saker som kanske är svårt att se inifrån.

\[00:40:39\] **David:** Ja verkligen. Man behöver det. Det blir liksom en ledstjärna någonstans. Så där vill jag kunna vara som ledare. Jag vill kunna uppfylla de här 91 önskemålen för att det låter helt fantastiskt men jag kunde göra det. Och sen måste man ändå någonstans vara snäll i att jag kanske inte kommer upp till alla direkt utan det här är liksom en utvecklingsresa Men om jag inte har kartbilden ens då är det svårt att navigera.

\[00:41:01\] **Johan:** Verkligen, kartbilden där måste man ju bli fin. Det tycker jag är lite en åldersfråga men det kommer jag också ju mer att reflektera över det. Man måste bli fin med den ledare som du siktar på att vara. Jag tror att det är lätt att sikta på alla 91 grejerna. Jag tror att du behöver antagligen sikta på de fyra eller fem som är din unika ledarstil.

Just det. Och vad, för det tycker jag framförallt de vd som sitter i den stolen som kanske är äldre, liksom 60 plus och de man får ju ett lugn på något vis och det ju inte såhär, ta mig som jag är för att jag är sjukt skavig orkar inte ändra på mig, utan det finns ju också ett liksom lugn vishet när lite grann av de här sakerna som med ungdomen kanske snarare handlar om att det är osäkerheter som jag försöker bevisa, bevisa min kompetens eller bevisa mitt värde, bevisa att jag ska få tillhöra stammen, någonstans när de börjar släppa, och det säger mycket den här lyckoforskningen också, att du blir liksom mindre egocentrerad vartefter livet går liksom, jag tror att det är lättare att vara en bra ledare när du är mindre ego fokuserad så.

Det är intressant Jag tror det hänger ihop också med, det är de här grejerna som är min genuina styrka Vad de nu än är. Och så är jag jäkligt duktig på att få dem att komma fram autentiskt Och placera mig själv i situationer där jag kan kompensera starkare för mina svagheter. Genom att göra vettiga rekryteringar runt omkring mig.

\[00:42:23\] **David:** Jag märker ju att vissa saker i den här ledarskapsbilden är lättare för mig. Och vissa är svårare. Och vissa kanske jag får vara fin med att jag inte är världsbäst på. Jag är inte en supernärvarande chef. Det är inte min styrka. Det finns ju de som verkligen är genuint superduktiga på att finnas till hands.

Och vara stöttande och få människor att växa genom att vara där varje dag. Jag är lite flyktig. Jag är rastlöst lagd. Vilket gör att jag inte alltid har det tålamodet som krävs. Sådana är andra styrkor. Men den där... Jag Riktigt närvarande stöttande chefen, det tror jag inte att jag att jag är.

\[00:43:13\] **Johan:** Nej men det där är intressant och jag kan nog skriva under på, jag är nog inte heller den mest närvarande chefen men då igen då, då behöver man ju kompensera mer, jag har alltid sett det som jag tror att en av mina styrkor är att jag är ganska duktig som nordstjärna, att det är ju ganska runt mig så är det väldigt tydligt vart vi är på väg och så i kombination av att jag hoppas och att jag försöker utveckla dem för att själva ta det ansvaret för någonstans när du inte är så närvarande så tänker jag att du tillåter också folk att växa ganska mycket runt det så så länge riktningen är tydlig och förutsättningarna finns så kan du ju växa in i att jag har två Liksom teamledare under mig som egentligen det var inte uttalat från början att jag skulle ha några teamledare under mig men de liksom växte organiskt in i de rollerna och har tagit otroligt mycket av mitt ledarskap men det är ju fantastiskt för deras resor också så jag tror inte, återigen man måste inte sikta på alla 91 Nej

\[00:44:11\] **David:** men så är nog, jag tror mitt ledarskap också är präglat av att jag har varit egenföretagare länge att jag har lite den liksom jag tror att man klarar sig själv och att de flesta vill klara sig själv det är liksom en utgångspunkt och inte själv som att man aldrig jobbar tillsammans utan mer som att du har kompetensen du har vad som krävs, du kommer låta mig veta om du behöver mig jag kommer inte Hålla någon i handen på det sättet.

Det låter ju stenhårt, men jag gillar egenföretagarlivet Jag tycker om den känslan också. Man står någonstans på egna ben. Så gör man det tillsammans men man står ändå trygg i sig själv. Och

\[00:44:46\] **Johan:** man är ju ledare i en kontext också, precis som du var inne på tidigare. Att är du ledare för andra egenföretagare så är det ju ganska osannolikt för att det de mest av allt vill ha är en otroligt närvarande ledare som sitter i knät

\[00:44:58\] **David:** på dem i världen.

Det är intressant. Du nämnde det här med lyckoforskning. Du vet ju också mycket väl att människor runt om i världen, nästan oavsett livsomständigheter ratar sig ungefär som lika lyckliga. Men det finns ju en grupp som sticker ut.

\[00:45:11\] **Johan:** Mellanchefer.

\[00:45:12\] **David:** Egenföretagare. Är det så? Ja.

När man gör de här mätningarna så ser man att egenföretagare är ofta lite lyckligare än anställda.

\[00:45:19\] **Johan:** Undrar du om hönan och ägget är där? Om det finns en...

\[00:45:24\] **David:** Om lyckliga människor väljer att bli egenföretagare?

\[00:45:27\] **Johan:** Nej men jag tänker att Okej superanekdotiskt så. Min fru har precis gått över till att bli egenföretagare. Grattis. Mycket av de här idealen som jag pratar om nu, alltså frihet känsla, mer flexibilitet, kunna välja uppdrag inte bli så insugen i internpolitik i bolag och sådana grejer.

Oavsett det, hon kämpade ju ett antal, eller vi kämpade ett antal år för att det skulle bli sant för henne. Och det är ju en del förutsättningar som krävs Vi behövde exempelvis en ekonomi... Som kändes vi har en fallhöjd för att det här eventuellt inte lyckas. Så jag hade en del saker på plats innan hon blev egenföretagare.

Det där jag undrar, finns det den biasen för gruppen egenföretagare? Att det är en grupp som i relativt hög utsträckning har saker relativt ordnat runt sig? Eller är det kanske bara en anekdotisk upplevelse från din grupp? Jag

\[00:46:22\] **David:** tror inte jag har något bra svar på det, tyvärr. Men det är klart att i oroliga tider, vilket vi lever i nu.

Så märker man också att det är fler som... Kanske inte på samma sätt har den ekonomiska friheten. För någonstans är det ju så att om din fru kliver in i ditt egen företagarliv och kan välja och vraka bland uppdragen och hon blir efterfrågad och attraktiv, då kommer hon uppleva en frihet som hon nästan omöjligt kan ha som anställd.

Däremot om det är så att till slut så börjar pengarna på kontot sina och hon måste bara ha ett uppdrag. Och nu dyker det upp ett. Hon kanske inte älskar det men hon behöver ta det här nu och det var två år långt liksom. Men ja, vad ska hon göra? Ja då kan hon ju lika gärna vara anställd Och det är ju en funktion av hur arbetsmarknaden ser ut förstås men också hur attraktiv är Är hon på arbetsmarknaden.

Så hur efterfrågad är man som konsult? Vad slår råden till henne bara?

\[00:47:15\] **Johan:** För vi är ju precis på väg in som familj Eller vi är precis inne, det kan man säga. Vad slår råden bara? Vad gör de mest lyckliga egenföretagarna inom Kvadrat? Ett generellt

\[00:47:26\] **David:** råd utan att känna din fru det är att inte bli girig. För det är lätt att man stirrar sig blind på pengar.

Och det beror ju delvis på att man behöver pengar. Men också på att pengar är så otroligt mätbara. Ja, så det är en liten fälla man rättgår i. Man gör ett bokslut 2025 och sen så 2026 så tycker man att jag vill tjäna lite mer pengar. Det är ungefär som att det svårt att svälja en lönesänkning. Det ger en känsla av progress att man tjänar lite mer.

Det där gör ju också att man till slut kan uppleva att man börjar ta uppdrag som man egentligen inte tycker är jätteroliga eller som inte är jätteutvecklande. För att det ger bra betalt. Så du sitter för länge på en viss kund eller du gör för mycket för en viss kund. Vi pratar ibland om att man blir infrusen i sin kompetens Du har suttit för länge nu, du har varit två år på den här myndigheten eller bolaget som inte ligger i framkant.

De ligger fem år efter, det är därför de vill ha dig. Och sen finns det de som har mer en frilansande karaktär att man gör många korta uppdrag. Och det kanske är mer så som jag har haft mitt egen företag livet. Det har varit många kontakter och många kortare uppdrag. Men även då måste man välja en palett som representerar inte bara vad jag gör idag utan vad jag vill kunna göra imorgon.

Så tipsen är att inte bli girig, se till att hålla sin kompetens inte bara fräsch utan fortsätta att hålla den i framkant. Hur gör man då? Genom att man... Man jobbar med saker. Först och främst som är i framkant. Får man välja mellan att jobba, det här är då extremt generaliserande, men att jobba med en startup som jobbar med den senaste teknologin eller att jobba med ett storbolag som behöver dig för att lära dem vad du lärde dig för fem år sedan.

Då kanske man väljer det första, även om det inte ger lika bra betalt. Så ganska obvious, men det är lätt att hamna där. Och sen så är det ju så att arbetsmarknaden idag, det är ju inte som det var för 40 år sedan, du sitter med en tidning och ringer in en platsannons och ringer på den eller skickar ett CV, utan det är ju jättemycket bara nätverk Att man har rätt kontakter.

Du har beskrivit det i den här podden ibland, att det ger dig massa nya kontakter och uppslag. Det är det man märker också som egen så småningom när man gör det fullt ut, att så fort det börjar utgå ifrån Din inre drivkraft, din lust och du bygger vidare på den energi som du får när du möter andra som intresserar samma saker, då börjar det hända grejer.

Och du kanske inte alltid ser vad och varför saker händer. Det händer inte heller alltid direkt utan det händer ett halvår senare ett år senare. Men att se till att man är där ute, gör saker man gillar på riktigt tror på sig själv och fortsätter att väckla ut sig utifrån det som är ens genuina drivkrafter.

Det gör dig framgångsrik. Är det en garanti? Absolut inte. Men å andra sidan det var den enda vägen som var rimlig att ta, för det är det du ville göra. Däremot börjar jag välja den andra vägen som är, om jag gör det som ger mig pengar på kontot oavsett om jag ett drivsmedel eller inte. Då var inte egenföretag i livet kanske rätt för dig från början.

\[00:50:22\] **Johan:** Hur många konsulter är det som lyckas, det blir lite snävt hopp här. Hur många konsulter är det som lyckas ta sig ur Affärslogiken att jag tar betalt per timme. Alltså att börjar så tar min fru som exempelvis hon är inköpschef liksom. Vi har lekt med eller hyr ut sig själv som inköpare kan vi säga. Vi har lekt med idén att väldigt ofta när någon kommer in i nya gigs så finns det liksom de här low hanging fruits grejerna och försöka paketera det istället liksom i någon annan logik.

Men jag kan, det här kommer liksom slå fyra procent på sista raden och jag tar en tredjedel av den realiserade besparingen eller något sånt där liksom. Är det överhuvudtaget vanligt? Eller är det nästan...

\[00:51:10\] **David:** Jag vågar säga att det är mycket ovanligt. Däremot så finns det andra sätt att ta betalt på och det är ju...

Jag tror att ett sätt att göra det på, det är det vi på Kvadrat kallar tankeledare. Alltså tankeledarspåret. Och det är väldigt mycket, kanske en copy-paste på det du gör på den här podden. Du skriver en bok, du har en podd på samma tema, eller temat skiftar, men med samma namn alla fall. Och du bygger en position som kunnig inom ett område.

Alltså du är sakkunnig, eller du är en ämnesexpert, du är en tankeledare. Och när du har den positionen dels så öppnar du upp en massa nya dörrar. Hon kommer möta människor som har hört henne eller sett henne, och som säger, men det är exakt det där vi vill ha. Det är lite banalt, men du kan vara expert på någonting, och så kan det vara en expert som också utbildar på det.

Och om du får välja mellan de två så kommer du välja experten som också utbildar. För det är liksom ett sigill på att den här personen vet vad hon pratar om. Så att... Och börja göra den typen av aktiviteter oavsett om det ger pengar på kontot direkt eller om man ens ser att det blir någon större uppmärksamhet kring det.

Det kommer att leda dig till dörrar som öppnas. Och i slutändan eller nästa stegar också, då kommer du kunna ta betalt för det. Du kommer kunna ta betalt för din utbildning, du kommer kunna ta betalt för din föreläsning. Och det du också lär dig det är att paketera din kompetens. Vilket gör att du ganska snart kan se, men då har jag den här tjänsten.

Det som var en masterclass, det blev en workshop, en due diligence. Så att du börjar sälja paketlösningar. Här är en två dagars workshop för din ledningsgrupp. Eller här är en tre dagars analys som jag gör, som jag kallar X. För det är mitt trademarkade koncept här. Och plötsligt så kan du ta väldigt mycket mer betalt än du sen gör i ditt löpande konsultande.

\[00:53:01\] **Johan:** Ser man att du kan få en kick också på den timpenningen du kan ta i ditt löpande

\[00:53:05\] **David:** Återigen, det förekommer men jag vågar påstå att det är mycket ovanligt. Jag tror många är öppna för det i den initiala diskussionen. Jag vet att många kommunikations- och reklambyråer har varit ute efter det där i generationer.

Och de flesta kunder är sugna på det i teorin men i praktiken så möter det ofta hinder. Det är såhär, vi går inte att budgetera på det sättet. Det inte så vår inköpsmodell funkar. Men i teorin håller liksom alla med. Men det svårt. Jag säger inte att det är omöjligt men det är ovanligt.

\[00:53:37\] **Johan:** Det är ju super, som alla känns det.

Det gäller ju inte bara konsulter men det måste ju passa en inköpslogik på något vis. Det måste vara enkelt att fucka in i budgeten budgetprocessen faktiskt. Hur många av era konsulter eller era egenföretagare är konsulter? I relation till att bygga helt andra saker. Ja just det.

\[00:53:59\] **David:** Det är den absoluta majoriteten.

Det är också ens bas. Och det är också där vi har vår histori. Men det är inte... Jag tror att även framåt så kommer de allra flesta ha det som huvudsakliga inkomstkälla och det så våra kunder ser på oss. Men vi ser oss själva som egenföretagare. Där du har andra drivkrafter och kanske vill utforska andra möjligheter.

Och det som händer är också att det är ett konsultande som förmodligen ger dig en inkomst och kanske också bygger upp ett kapital. Det kapitalet ger ju dig sen möjligheter. Det kapitalet gör ju att du... Jag kanske vågar starta en podd eller jag vågar dra igång det här bolaget. Jag vågar bli entreprenör.

Nu har jag den här kistan lite grann som du beskriver att ni också har byggt upp. Så det blir en ekonomisk förutsättning för att kanske våga väckla ut sig själv ännu mer.

\[00:54:43\] **Johan:** Om vi spannar ännu mer på framtiden... Och arbetsmarknadens förändring så har jag haft på podden en hel del just vad kommer hända som konsekvens av AI med arbetsmarknaden så vi har hört in lite på det redan med att det finns en sannolikhet att det blir mer och mer gigekonomi så vad pratar ni om som de stora om man tar tio års horisonten på vad kommer hända på egen konsultsmarknaden jag

\[00:55:12\] **David:** vågar inte ta en superlång horisont men det finns väl två delar i dem, inte fler men det mest konkreta svaret är ju att på utvecklarsidan ser man ju att man kanske inte behöver utveckla det på samma sätt som tidigare för att det blir andra AI-lösningar som gör jobbet, men i och med att vi kommer mycket från IT så är det en jätteförändring en jätteförändring som hela IT-branschen står inför, så det är väl det mest konkreta sen ser vi också den här allmänna trenden att egenföretagare alltså Antalet företag i Sverige har växt med 50% de senaste 20 åren.

Absoluta majoriteten egenföretagare. Antalet kvinnor ökar i den gruppen. Så det vi ser är att egenföretagare som arbetsform är attraktivt Som jag nämnde också, vi ser att kommande generationer är sugna på det. Och med hjälp av all den här teknologin som finns att bygga saker på samma med samma förutsättningar som ett storbolag så kan det också göra saker på nya sätt.

Så vi tror att det kommer att fortsätta att växa. Att möjlighetsorienterade individer tar för sig med hjälp av de här verktygen och skapar en arbetsmarknad som passar dem. Vi pratar ibland om existensmaximum. Alltså existensminimum det vet ju alla vad det är. Det när du har så lite pengar att du knappt överlever.

Men existensmaximum det är ju inte det motsatta. Det är ju inte att du har miljarders miljarder Utan det är någonstans att du lever det liv du vill leva. Och jag tror att den förutsättningen kommer att vara tillgänglig för fler framåt än vad den har varit. Sen kan vi prata AI på andra sätt. För att det här låter ju väldigt rosy.

Sen tror jag att det finns Också ett skäl att vara fundersam på, vad gör den här teknologin med samhället i stort och vart är vi på väg? Och det kan vi komma till om du vill.

\[00:56:45\] **Johan:** Ja, men du börjar klicka ner där. Vad är dina spaningar?

\[00:56:48\] **David:** Jag tycker att det är som vi ofta eller jag ofta möter och som jag är glad att jag möter det är ju en teknikoptimism.

Det är att man återanvänder den här tekniken som finns nu för att bli mer effektiv och skapa en massa värde och fördjupa konversationer och göra vår kunskap djupare. Det jag inte hör oss prata lika mycket om, det är ju vem är det som äger den här infrastrukturen egentligen? Och ibland brukar jag göra en jämförelse med den industriella revolutionen 150 år sedan.

Då var det liksom en motsvarande infrastruktur som byggdes upp av kol, stål olja elektricitet, järnväg. Och Men då ägde vi vissa av de här resurserna tillsammans. Det var statens järnvägar och det var Televerket och så vidare. Idag så bygger vi en motsvarande infrastruktur för den digitala ekonomin som vi är idag minst lika beroende av eller vi håller på att bli minst lika beroende av.

Men vem är det som äger den? Vilka krafter är det som finns där bakom? Och kan vi med vår demokrati påverka det, ja eller nej?

\[00:57:52\] **Johan:** Där finns väl två narrativ tycker jag. Det ena narrativet är ju att det här är en maktcentralisering till Google, Microsoft sammanhållet med en ligan. Den andra är att det där är AI mer som transistor-tekniken Alltså vi bara möjliggör det för en massa andra saker så att det är en stor demokratisering av möjligheten att skapa nya bolag på den här tekniken.

Jag vet inte var det kommer landa det är väl säkert Bägge och i viss mån. Det

\[00:58:21\] **David:** är sant. Det är senare på så vis att med den här tekniken så kan du möjliggöra massa saker som du kan välja att skapa. Men det är också en skillnad på att vara ägare och skapare och att vara användare. Att du använder AI mycket betyder ju inte att du liksom så att säga kontrollerar AI-landskapet utan det är de som skapar de grundläggande processortekniken.

Du sitter på modellerna och sitter på ägarskapet för det Det går

\[00:58:49\] **Johan:** ju tillbaka hela vägen till den här. Det började med podden med Anna Tibelius-Bodin där vi pratade om en uppdelning mellan producenter och konsumenter egentligen. Och jag tror att det är det som händer i väldigt hög utsträckning kopplat till AI också.

Att du har en stor, tyvärr population en överväldigande majoritet som Där det här blir bara ytterligare en förlängning av Instagram-scrollen där jag delegerar mer och mer av min tankeprocess och blir mindre och mindre människa själv på något vis. Och sen så har du en del av populationen som blir supercharged som creators på olika sätt och får enormt mycket värde av det.

Där kommer jag antagligen se en jättemaktcentrering och resurscentrering kring producenter. Det har ju varit det vi har sett de senaste hundra åren över lag. Jag tror att den blir ännu skarpare nu.

\[00:59:41\] **David:** Jag tror att jag vill gräva ett lager djupare och säga att de inte heller är producenter. De är också konsumenter.

När du och jag använder AI-tjänster mycket så konsumerar vi AI-tjänster. Men jag bygger inga AI-lösningar. Men frågan

\[00:59:55\] **Johan:** är om måste bygga för att vara... Alltså måste du bygga the foundational technology på något vis? Måste du vara i... För att bygga industrin så behövde du inte bygga elnätet till industrin.

\[01:00:07\] **David:** Nej men de som ägde järnvägsrälsen, de som kontrollerade elektriciteten de som kontrollerade oljan, det var de som blev de riktiga maktcentrarna. Och det tror jag är samma sak här. Eller det ser vi ju redan.

\[01:00:27\] **Johan:** Ja det är ju ingen snack om att vi ser att det är... Våra

\[01:00:30\] **David:** techmiljardärer är ju rikare än till och med oss värsta oljebaromnerna Ja, exakt.

Jag tror att vi redan är där. Jag ser att med den här framväxande teknologin så kommer den utvecklingen förmodligen att gå snabbare, snarare än långsammare. Och det tycker jag att vi borde prata mer om. För ibland tycker jag i den allmänna diskursen att det låter som att använder jag AI jättemycket, då är jag en vinnare i det globala spelet.

Men det någon där bakom Det som är den riktiga vinnaren, de som äger den här infrastrukturen. Ja

\[01:01:01\] **Johan:** det är väldigt mycket... Nästan ett relativt spel. Att det blir så här, jo men det blir nästan ett resonemang hur snabbt måste du springa för att inte bli upprättad av björnen? Jo men då måste du springa snabbare än den som springer långsammast på något vis.

Och lite så här så att jag använder AI jättemycket i relation till mina kollegor som inte använder det alls liksom. Men definierar det mig som vinnare och på vilken tidshorisont definierar det mig som vinnare.

Sen tänker jag att min personliga tro och Det är fascinerande. Det hade varit intressant om man på något vis, och det tycker jag verkligen saknas en diskussion kopplat till hur säkerställer vi att det teknikskifte som nu sker faktiskt gynnar mänskligheten på något vis Hur ser en arbetsvarda ut om 10-15 år som faktiskt är en arbetsvarda jag vill gå till?

Den här tekniken har gett mig möjlighet att vara... Verkligen leva det mänskliga livet som jag vill leva och inte bara ätit upp liksom allt och helt plötsligt stå med alla utan jobb.

\[01:01:59\] **David:** Men jag tror nog att det är nog dit vi är på väg tror jag. Jag tror att det mest sannolika scenariot är att den här teknologin kommer vara till gott för oss.

Och en del säger att det går jättefort. Jag kan ibland känna att det skulle gärna få gå lite fortare. Jag menar, det är en deppig tanke men det är inte helt osannolik att vi tillhör en av de sista generationer som liksom inte lever till vi blir tusen år gamla. Och AI kommer vara möjliggörare för de upptäckterna.

Så lite snöpligt känns det ju bara. Second place is first loser. Vi kanske inte får uppleva det överflöd som kommande generationer kommer få uppleva I termer av välstånd och livslängd. Så det är nästan som att man önskar att det gick mycket fortare. Så att vi hann dit de närmaste 50 åren. Så jag tror att det är det mest sannolika scenariot Men sen finns det ju också kanske mer...

Då möjligtvis mer osannolika men ändå scenarier som är mer skräckenjagande. Det finns ju en svensk filosof som är aktiv i Oxford Nick Boström Bra gäst i podden för övrigt som har skrivit mycket böcker kring superintelligens och liknande. Han har en metafor Han pratar om the urn of invention. Så tänk dig att du har en una med en massa biljarkular.

Sen stoppar man ner handen. Man kommer på någonting. Mänskligheten gör en ny innovation. Så lyfter man upp den. Den var positiv. Det här hjälpte oss. Men någonstans i den här urnan så finns det också den svarta åttan som en sorts existentiell risk. Vi vet ju inte. Vi stoppar bara ner handen och tar upp någonting och använder det.

Energin, atombomben är ju en sån Den någonstans har vi hittills lyckats hantera. Vem vet? Men vi fortsätter bara gräva djupare och djupare i den här urnan. Jag tycker att det är en bra beskrivning, eller jag tror att det är en bra beskrivning av vad vi gör. Det är klart att Det möjligt att det inte finns en svart lotta där.

Vi vet inte. Men vi fortsätter att plocka upp nya bollar. Och jag lever på hoppet. Jag tror att det kommer bli bra. Jag tror att vi kommer möjliggöra en massa välstånd. Men jag tror också att det finns anledning att ha det i åtanke. Att det här kan gå dåligt. Och hur kan vi förbereda oss på bästa sätt? Om det verkar vara på väg åt det hållet.

\[01:04:13\] **Johan:** Jag flackar enormt mycket mellan en enorm optimism och en väldig pessimism Som är vad gäller vart det här är på väg. Och det är lite på kort och på lång sikt också. På kort sikt så är jag nog mest orolig över hur snabbt... Jobb måste byta karaktär för väldigt många personer som i övrigt vill ha stabilitet i sitt liv.

Och hur tufft det kommer vara för många. För det är ju till skillnad från den industriella revolutionen som ändå på många sätt i praktiken var ganska långsam. Nu ser den här väldigt snabb. Och personer i 55-årsåldern kommer att bli utan jobb och behöva ta ställning till hur ska jag hitta en ny karriär sent i livet när det är väldigt tufft.

Så det är jag väl orolig på på kort tid. Och sen så är ju den stora läskigheten är ju bara en runaway AI som bara är så brutalt mycket smartare än mänskligheten kollektivt Vad då? Elon Musk sa att början av 2028 så kommer AI vara smartare än Den kollektiva intelligensen och mänskligheten. Och det kommer bara fortsätta utvecklas.

Du behöver inte extrapolera med jättemycket oro i magen innan det där potentiellt är horribelt automatiskt.

\[01:05:32\] **David:** Det är inte bara varm mjölk i magen. Jag förstår vad du menar. Men sen tror jag den där första farhågan jag är inte lika bekymrad över den. Jag håller med mig att det går fort men samtidigt är ju framtiden är ju liksom här men den är bara ojämnt fördelad säger man ibland.

Och så är det ju. Det är ju vissa som vissa bygger tekniken, vissa tar till sig den väldigt snabbt Du och många av gästerna på den här podden. Vissa gör det inte, men den här adoptionsgraden, jag tror att den är relativt normalfördelad i det att, precis som du skriver om i din bok och de flesta som jobbar med förändringsledning har upptäckt, förändringar är svårt misslyckas ofta och går i allmänhet mycket långsammare än vad man önskar, så att om du tänker att vi har en normalfördelning där vissa ligger i framkant så kommer liksom den stora gruppen den kommer fortfarande att röra sig i takt med varandra, ungefär och förmodligen lite långsammare än de som eller per definition långsammare än de som som redan använder den här tekniken idag så jag tror att det kommer ta några, alltså det händer nu så tillvida att alla använder de här liksom, ChattKBT har liksom hundra miljoner användare per dag, så det är klart att det händer nu Men innan vi ser att det har tagit över så krävs det att stora organisationer myndigheter anpassar sig och förändras.

Och det tar tid.

\[01:06:51\] **Johan:** Men det tar tid. Det finns en klassisk sägning att man överskattar förändring på kort sikt och underskattar förändring på lång sikt. Det tror jag att det är där det är. Jag tror att den här att underskatta förändring på lång sikt, det är också en sån här grej som inte pratas jättemycket om.

När det kommer till stora teknikskiften, även de mest optimistiska rösterna Är ofta på tok för icke-ambitiösa i hur stort det här kommer att påverka. Så ta liksom bilen eller flyget eller vad som helst. Liksom Wright-bröderna tänkte att det här skulle kunna vara någonting som amerikanska militären kanske är sugen på.

Alltså de var de mest optimistiska rösterna på något vis. Och det här tycker jag är lite fascinerande att tänka. Vad är det här i den mest brutalt optimistiska versionen av hur ett samhälle ser ut om 30 år? Det är nog svårt att förutsälla sig.

\[01:07:38\] **David:** Men verkligen jag ser framför mig att vi lever i en typ av välstånd och välmående som vi inte...

Vi kan inte föreställa oss det. Vi låser upp nya nivåer av mänskligt välbehag och välstånd. Det är ju det absolut mest positiva. Men sen så är det ju... Och jag vet inte om det är en förbjuden tanke, men om vi tänker oss att vi har robotarmaskiner som är medvetna som är kännande i någon mån, då kanske det så småningom är de som tar över.

\[01:08:10\] **Johan:** Och du tänker att det hypotetiskt är något som är ganska bra, för att vi har ett flådsystem.

\[01:08:15\] **David:** Nej inte för att vi är dåliga på något vis, utan bara för att om det är en högre medvetande grad som tar över som också är kännande, är den inte kännande så är allt bara pointless. Men om den är kännande så kanske det har varit en sorts evolution som ändå är...

Naturlig. Vi är en art som är mer högstående i någon mån om bemärkelse än andra. Och någon art kanske också kommer efter oss. Och den kanske är tillverkad och skapad av oss. Och jag liksom jag undrar om det kanske är okej. Eller om det är liksom att fräda sin egen art. Att ens tänka tanken.

\[01:08:55\] **Johan:** Men det där är ju fascinerande.

Alltså det finns ju väldigt mycket. Om man tillåter sig själv att för stunden bara tänka på den maximalt optimistiska framtiden. Så hypotetiskt så det kan ju sig då att vi med hjälp av den här nya tekniken kan lösa ett antal Riktigt problematiska ödesfrågor allt från global warming till cancer till vad det nu kan vara för någonting liksom rymdreseri av olika saker vid energifrågan liksom bara abundance överallt jag undrar vad liksom människan säger att det skulle finnas oändligt med frihet att göra vad du vill, att förkovra dig till vad du vill, vad liksom arten människan, för det är ju inte ett tillstånd som vi egentligen någonsin har varit i som art det har ju alltid varit en kamp för överlevnad på något vis med begränsade resurser så att resurser är oändliga för att vi har robotar som löser det åt oss vad gör vi som art vad spenderar vi tiden på jag

\[01:10:08\] **David:** tror att vi tycker om att jag tror att kommer skapa oss själva uppgifter det

\[01:10:12\] **Johan:** tror jag också, jag tror att den här att ha någonting som jag Känner att jag känner mig behövd i någonting så det är liksom en pursuit, en mission tror jag är otroligt centralt.

\[01:10:24\] **David:** Det djupt mänskligt. Och jag tror också att vi i någon mån redan är där.

Okej.

Så tillvida att jag hade inte behövt jobba om jag levde extremt sparsamt. Så skulle vi kanske kunna klara oss. Eller jobba minimalt i alla fall. Men jag väljer ju att jobba för jag vill leva det liv som andra lever eller det liv som påminner om hur jag har tänkt att vara.

\[01:10:49\] **Johan:** Jag har ett antal vänner som har sålt bolag och sådär. Och De flesta tänker ju, perfekt, nu är jag pensionerad och ska skriva en bok och lära mig surfa. Och blir deprimerade på noll sekunder. Svaret

\[01:11:05\] **David:** på frågan, för deras del är förmodligen inte, jag ska bara chilla. Nej exakt.

Utan man skaffar sig en uppgift.

Man vill känna att man fortfarande är produktiv, gör något meningsfullt känna sig behövd.

\[01:11:14\] **Johan:** En av mina närmsta vänner, jag träffade honom i LA här nu, var precis där. Han sålde sitt techbolag är egentligen ekonomiskt oberoende. Och spenderar två år nu på att i 38-årsåldern leva ett pensionärsliv och hänga sig i en hobbyprojekt Och mår nog sämre än han någonsin har mått.

Så nu tog han beslutet att jag måste tillbaka och göra någonting. Så nu är det jättehärligt att kunna komma tillbaka och känna att jag gör någonting utan att ha kravet att jag måste generera pengar. Jag behöver ett sammanhang, jag behöver så enkla saker som rutiner.

\[01:11:52\] **David:** Rutiner, mänsklig gemenskap.

\[01:11:54\] **Johan:** Mänsklig gemenskap, bidra in i någonting som inte bara är jag och jag ska käka lunch eller jag ska yoga någonstans.

Det är fascinerande hur snabbt det går. Och det roliga är att jag tror att alla som hamnar i den positionen får rådet att gå inte nu och göra ingenting. Det är inte bra. Och nästan alla försöker.

\[01:12:14\] **David:** Och det leder oss ju till, jag vet att du var på det här tidigare i samtalet, att... Vänja sig så tidigt som möjligt I tanken på att det är resan som är målet Exakt Det finns ju någonting bedrägligt enkelt I tanken på att målet Gör mig lycklig Och Att omfamna Men det är strövan dit som gör mig lycklig Och den ska jag försöka njuta av Varje dag Men

\[01:12:44\] **Johan:** jag tycker det är fascinerande Och det är därför jag försöker konsumera ganska mycket Av lyckoforskning För det är otroligt mycket vi vet Om vad som faktiskt fungerar Runt lycka Men väldigt mycket av det Är ganska counterintuitive i relation till den Bilden vi har blivit lite insålda Liksom Jobba hårt så att blir ekonomiskt oberoende Så du kan segla in i solnedgången Jag

\[01:13:07\] **David:** tror när jag började jobba Då fanns det en bild Tror jag av att vara framgångsrik det är liksom att vara efterfrågad, att jobba mycket att vara efterfrågad sent på dygnet att visa att man är viktig att bestämma över andra att tjäna mycket pengar att ha statusobjekt att när sociala medier kommer att ta många följare men någonstans som du beskriver det, vi vet ju att den bilden är inte bara fel, den är helt fel, det är liksom det omvända som visar sig vara sant du mår inte bra att bestämma över andra utan det är en känsla av samhörighet pengar är inte hälften så viktigt som man känner att det är något meningsfullt att utvecklas, att ha många följare vad betyder det jämfört med att ha viktiga vänner och känna genuin som samhörighet, så jag tror att vi håller på att lära oss det här som yrkes liv men jag är precis lika mycket på den resan som alla andra Ja

\[01:14:06\] **Johan:** det är fascinerande det hade varit kul, vi pratade om mellanchefer tidigare det hade varit kul att se se Mer forskning på framgångsrika influencers, för jag får lite samma känsla där, att det är den här väldigt omhulldade väldigt många som siktar på den typen av kändiskap kanske framförallt då i yngre åldrar jag får för mig att det är en väldigt, väldigt utsatt existens, för det jag inte tror man tänker på, det är att igen då, allting är kvantifierbart så liksom, din senaste post, du producerar den i relation till de tidigare posterna, du är liksom aldrig ledig det är jättemånga som bränner ut sig och det är lite lustigt hur vissa yrken till synes ändå, det liksom flockas och ändlösa mängder personer till de här yrkena även om datan pekar på att det där är inte en särskilt härlig existens att vara på på något vis

\[01:15:00\] **David:** Nej, och jag undrar om man inte behöver ta de här Stegen.

\[01:15:04\] **Johan:** Vilka steg? Att

\[01:15:05\] **David:** någon gång i livet har sett upp till det och velat komma dit för att sedan kunna lägga det bakom sig. När man läser en del om utvecklingspsykologi och vuxens psykologi och vuxenutveckling så tycks det finnas vissa nästan stadier eller liknande. Det säkert en grov förenkling. Men att det kanske finns ett stadie där du behöver omfamna normerna i det omgivande samhället innan du kan börja ifrågasätta dem.

\[01:15:32\] **Johan:** Det tror säkert. På samma sätt som små barn behöver bränna sig på plattan. Det spelar ingen roll hur många gånger pappa säger att akta det varmt.

\[01:15:39\] **David:** Jag tror inte man behöver bli orolig om ens barn verkar vara egoistiska små skitungar som bara vill bli influensers Jag tror att det finns något väldigt naturligt i det.

\[01:15:49\] **Johan:** Det är jätteintressant. Det förändrar mig till en annan tanke. Jag och Hanna, min fru har pratat mycket om tidigare livet. Om man tänker åren 20-30 så är det ganska enkelt att prioritera för att man prioriterar Det är liksom single-variate-prioritering. Man prioriterar ofta efter karriären eller efter upplevelser i resan eller vad det nu kan vara för någonting.

Och så ju äldre man blir, och du pratade om det här med välstånd och rollmodeller runt det, det är väldigt... Vi har blivit ganska måna om vilka röster vi tillåter in på den här inre sfären. Jag verkligen litar på den här rösten Det kanske är en person man inte känner. Men den där personens råd tycker jag generellt inte är sådana som jag vill ta till mig.

Och i allt högre utsträckning, för mig i alla fall, har det varit. Det finns ju otroligt många som är single-variate-framgångsrika. Jättefrangångsrika, entreprenörer som har blivit superrika. Men runt om så ser man, det är liksom tre, fyra fruar senare och barn som inte vill prata med. Det är väldigt få som lyckas optimera för...

Vi har liksom en multivariate... Livsstil som faktiskt funkar här. Och mycket av det som är problemet är ju att det är extremt svårt att lyckas med flera saker parallellt. Och de rösterna är väldigt mycket ovanligare som faktiskt blir rollmodeller för en helhet Ja,

\[01:17:09\] **David:** det är intressant. En sak som du förmodligen inte vet för det hade inte hänt när vi träffades tidigare, det är att jag har haft en hjärtinfarkt.

\[01:17:19\] **Johan:** Jaha, okej.

\[01:17:20\] **David:** Fick en hjärtinfarkt här i i mitten och slutet på mars. Och det var, tror jag, precis efter att du och jag hade hörts. Och det har också satt mig i en sorts Det är en livskris där jag reflekterar mycket och försöker förstå vad som händer. Jag är van vid att känna mig stark och ung och frisk.

Jag har alltid tagit min hälsa på allvar. Jag tränar fem gånger veckan minst, jag käkar sunt, jag sover bra, jag mäter min sömn. Jag har haft en blodglukosmätare för att kolla hur kostnaderna påverkar mina blodsockernivåer. Jag tar de här sakerna på allvar. Ändå som en blixt från klar himmel så är jag på sjukhuset på en avdelning där jag är överlägset yngst.

Det där har jag satt igång en massa existentiella tankar hos mig. Hur kan jag vara med och vad vill jag? Det här låter ju otroligt klyschigt och säkert ganska banalt men jag undrar om inte... Det finns ett fantastiskt Thomas Tranströmer citat från en av hans dikter som heter Gläntan. Och det går så här, det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara den som gått vilse kan hitta.

Det finns mitt i skogen en oväntad glänta som bara den som gått vilse kan hitta. Och jag känner mig lite vilse just nu. Och jag tror att det jag har försökt att göra har varit lite grann det du beskriver. Jag har funderat på vilka olika nycklar till välmående finns det och hur kan jag jobba med dem. Så jag tycker jag är ganska duktig på att inte bara mäta framgång ekonomiskt eller karriärsmässigt.

Utan jag har i mina årliga reflektionsögon Övningar, haft sju stycken liksom. Områden sju flikar kan man säga i ett ark som jag jobbar med det har varit liksom spirituell hållbarhet fysisk hållbarhet, psykisk hållbarhet emotionell hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och varit ganska duktig på att jobba med de här olika bitarna och jag utesluter inte att det finns ett värde i det för det tänker jag ju om någon mån fortsätta göra men det jag tycker mig känna i den här förvirringen det är att mitt jobb just nu är inte att försöka utan att det är att släppa taget det är att istället för att gå framåt försöka gå bakåt eller bara liksom bara låta mig falla Det finns Marcus Aurelius, den här gamla romerska kejsaren och filosofen han pratar om att klä av sig sin kropp.

Och jag tror att det är det jag behöver göra. Det finns ju en, och har funnits nu de senaste veckorna, en känsla i mig av att det här kan jag på något vis kontrollera. Om jag mäter min eskatilläkare i mun och tar blodprover. Jag följer dem, jag ser hur de ser ut, jag gör det jag måste. Det är klart jag ska göra det, jag ska göra det jag kan.

Men är det ärftligt, vilket det verkar vara till stor del, då är det inte upp till mig. Jag kan göra vissa saker, men någonstans så är ju ändå den djupliggande insikten att det är livets villkor. En dag dör du och du kommer inte kunna bestämma när det ska ske fullt ut. Och det är väl lika bra att jag börjar omfamna det och på sätt och vis börjar släppa taget och faller bakåt in i...

Någonting större. Snarare än att jag försöker fortsätta utforska hur min väg framåt ser ut. Jag säger inte att en utsluter andra, nödvändigtvis. Men där är jag emotionellt lite just nu. Det

förstår jag. Kanske inom det storiska, då vi är inne på Marcus Aurelius så finns det ju memento mori som ni kanske har koll på.

Kom ihåg att du är dödlig.

\[01:21:43\] **Johan:** Ja exakt. Och det finns ju en meditation eller en form av meditation som jag var jättedjupt in i det historiska för några år sedan. Och det finns en meditationsform eller en visualiseringsform som egentligen är att du ska med din fulla kraft och Antingen reflektera över din egen dödlighet eller kanske också reflektera över dina barns dödlighet eller din frus dödlighet och verkligen gå in för att känna det med full kraft.

Jag tänker att man gör det väldigt ofrivilligt när någonting sånt som har hänt dig händer. Jag har försökt att göra det. Det är enormt smärtsamt men det det gör är ju också att det bygger en enorm tacksamhet för det som är på något vis. Vid sidan av saker som kanske är prestation då. Över att bara saker faktiskt är.

\[01:22:39\] **David:** Det är väl det som... Det är inte mer synd av mig än någon annan. Jag sitter här, jag mår bra, prognosen är god. Det som har hänt mig dock är ju att känslan eller tanken på min dödlighet har blivit en känsla av dödlighet. Och man ser... Jag är satt och tror att saker och ting har hänt andra, men jag vet att saker och ting kan hända.

Man säger att du kan bli uppvård av en buss imorgon. Okej det är en tanke men nu finns den i mig som en känsla och en insikt. Vad

\[01:23:08\] **Johan:** är det första gången det händer dig? Alltså inte hjärtinfarkt men den här känslan av... Jag tror nästan alla går ju runt med en känsla av odödlighet fram tills någonting händer, tänker jag.

Vad är det första gången som liksom... Ja. Vad... Vad händer i dig då med det? Det måste ju vara jättetufft. Man försöker ju förbereda sig för det på något vis. Men innan man står där så är det ju helt omöjligt att tänka sig in i det på något vis

\[01:23:31\] **David:** Jag vet

faktiskt inte.

Jag kan inte säga att jag har något klokt att säga.

Jag har inte landat i det. Och kanske, jag vet inte om man någonsin gör det. Utan jag känner mig förvirrad. Det kanske finns en oväntad glänta eller så är det bara ett handlöst fall. Nu låter jag otroligt nästan planlöst Det är jag ju inte. Livet är ungefär som det var innan. Men på det existentiella planet så har någonting hänt.

Det är möjligt att det kanske till och med är bra att det har hänt. Jag vet inte. Man får säga det så. Det ska vi alla göra. Och jag får chansen att börja förbereda mig på det. Den gåvan har jag liksom fått. Mm. Nu tog jag ner det några nivåer. Förlåt.

\[01:24:23\] **Johan:** Nej tack för att du känner att det är okej med att dela.

\[01:24:27\] **David:** Ja, absolut. Som sagt, det är min resa. Alla har sin. Och många är med om saker som är mycket värre. Och där finns den här tacksamheten i mig också. Jag äter mediciner nu. Jag har inte sett... Jag tränar mycket. Och jag är starkare. Mätbart starkare. Och i bättre form än jag var när jag var 25. Men nu står jag med en dosett.

Och undrar vad som hände.

\[01:24:57\] **Johan:** En dosett är ganska osexigt.

\[01:25:00\] **David:** Det är... Jag ska se hur länge jag behöver alla de här medicinerna.

Men det finns också en tacksamhet i mig att de finns. Så får jag tänka istället.

\[01:25:10\] **Johan:** Exakt. Jag tänker... Jag har inte just den erfarenhet som du har, men jag har ju absolut gått igenom perioder av livet som är väldigt förvirrande.

Man försöker ju grabba efter svaret med stort S. Det här måste mena någonting eller betyda någonting. Eller det här är en väldigt rationell del av min utvecklingsresa eller sådana bitar. Men jag tror man har ju verkligen rätten att bara vara förvirrad ett tag på något vis. Och efter perioder av förvirring så inser man ju att den här förvirringen är ju part of the journey, part of the growth på något vis.

Och man känner ofta väldigt mycket tacksamhet i efterhand för det. Men jag förstår att det ruckar fundamenta

\[01:25:56\] **David:** Jag försöker att skynda lite långsamt. Exakt. Det kanske finns ett svar men jag söker inget just Eller så finns det

\[01:26:04\] **Johan:** inte ett svar. Nej jag vet inte.

Jag tror man är väldigt duktig som människa på att tillskriva mening till saker också. Jag tror att det är en del av att vi försöker sortera in verkligheten. För att försöka kontrollera verkligheten.

\[01:26:18\] **David:** Jag har nog ett kontrollbehov. Och det är det som utforskar hur det känns att släppa på. Lite grann.

\[01:26:31\] **Johan:** Ja, exakt.

Jag är alltid fascinerad av människor som beskriver att de inte har kontrollbehov. Och jag tror att alla har. Sen så är det väl vissa som har kontrollbehov på områden som är väldigt påtagliga för omgivningen. Framförallt när det kommer ner till sin egen dödlighet exempelvis Jag tror att det inte lär finnas en enda person som inte har någon typ av kontrollbehov.

Det är lätt att ha någon sorts åsikt om. Ja exakt. Have a vested interest. Ja, exakt. Ja, fascinerande. Jag tänker egentligen att det blir nästan svårt att ta en pivot ut. Men om vi säger så här. Finns det någonting som du känner dig mer nyfiken på att utforska i närmsta tiden nu?

\[01:27:20\] **David:** Nu är jag känslomässigt i mig själv och det som händer mig personligen i det här samtalet. Så det handlar ju för min del mycket om att bara låta saker få vara. Och sen funderar jag lite grann också på vad det betyder för att återknyta till temat kanske för dagen. Ledarskap. Finns det någonting i det som...

Finns det en personlighetsförändring i mig som också blir synlig för andra det är en sak att prata om det så här och att jag liksom delar med mig av det och de samtal som det föder men finns det finns det något mer praktiskt något mer handgripligt som har förändrat sig hur jag ser på ledarskap, det tycker jag är spännande och jag vet inte om det är men i bästa fall så liksom djupnar min bild av mig själv och andra i sämsta fall så blir jag mer neurotisk och stressad och självupptagen men vi får se vilket av dem det blir

\[01:28:29\] **Johan:** Du sa att ett av dina sju flikar var liksom ditt spirituella välmående, var den nyfiken att den växt?

\[01:28:39\] **David:** Ja, det tror jag jag tror att den att den växer sen så tror jag att det är Det finns också en motkraft i att när kroppen strular så blir det väldigt fysiskt fokus. Så att hur ser blodvärdena ut? Vad har hänt med hjärtat egentligen? Är det något som är skadat? Vad kan jag äta som får mig att må bra eller må bättre?

Så att det är inte självklart att det tar det uttrycket. Men jag har, jag tror svaret är ja. Att jag, det känns spännande att, och kanske viktigare för mig. Jag har alltid varit intresserad av det nyfiken på det. Eller länge. Men nu känns det viktigare än tidigare.

\[01:29:37\] **Johan:** Jag tror att det finns en sån otroligt fin plats för spiritualitet När vi som samhälle också har lite tappat...

Ja men på talet med att det är osexigt med en dosett så det har varit lite osexigt också med det spirituella på något vis Det har blivit förpassat till ett flumrum så av ett gäng rationella mätande röster. Jag kan ju bara säga att jag på min resa har haft ett antal vad jag verkligen skulle beskriva som spirituella upplevelser, väldigt starka upplevelser de senaste två åren.

Och det skänker ju, och det tror jag också är en sån här, i stunden är det påtagligt livsförändrande men det är inte helt tydligt hur på

kort sikt.

Utan det blir liksom, okej här är jag på tal om din stig som du inte kan hitta om du inte liksom är...

Man var borttappad. Precis, en oväntad glömta. Ja exakt.

För den som gått bort Och så hittade jag den stigen. Och sen så är det så här, vart leder den här? Med nyfikenhet så. Spiritualitet för mig ligger ju otroligt nära just begreppet nyfikenhet. Och nyfikenhet för mig ligger otroligt nära meningen med livet på något vis. Jag tror de där hänger ihop jättemycket.

\[01:31:00\] **David:** Känner du under dina erfärder att du har hittat stigar? Att det har hjälpt dig så småningom i någon mån? Gud, ja.

\[01:31:08\] **Johan:** Absolut. För mig har det blivit som att stigarna... Jag testar den här tanken med försvaren. Jag tror att jag såg initialt på, när man hittar en ny stig, så är det en förväntan Okej det här är min nya stig och då ska jag trampa upp den här stigen tills den blir en motorväg Mm.

Det är inte alls det som har skett för mig utan det är snarare att de här stigarna bygger som ett nätverk som det blir mer tredimensionellt med tiden så att det inte är att man hittar ett nytt svar och en ny religion som man följer dogmatiskt och normativt utan det är snarare att livet blir, ju mer man öppnar upp sig för den typen av erfarenheter, intryck nyfikenheter ju mer fullfärg och tredimensionellt tillåts livet att bli och det blir färre saker som är svarta eller vita, rätt och fel.

Du pratade tidigare om att jag inte pratar jättemycket om min bok i podden. Jag tror att det är lite, jag tror att min nyfikenhet kommer nog mycket från att den boken blev mitt opus dei för Den processen som hade upptagit min hjärna i tio år och nu är det som att jag är väldigt nyfiken på väldigt många andra saker också så att det, jag ska inte säga att det är gjort, jag är väldigt stolt över boken, jag tycker att den är väldigt bra för den specifika processen och nu är min hjärna på väg vidare till andra saker liksom inklusive helt andra saker som om du hade kommit till mig för fem, sju år sedan och liksom pratat spiritualitet så hade jag tyckt att du var jävligt flummig och nu ska jag göra något annat

\[01:32:58\] **David:** Då hade du velat gå vidare till något annat Ja, exakt

\[01:33:02\] **Johan:** och sen så är det bara, det är nog en av de sakerna som jag är mest nyfiken på i livet

Och det är ju fascinerande när man liksom ger sig in i den världen. Och för mig har ju liksom yogavärlden varit en öppning till det. För där finns det ju väldigt mycket av det här härliga flummet på något vis Och där finns det ju väldigt mycket att utforska Det finns ju jättemycket olika retreats och liksom sådana grejer.

Det är ett

\[01:33:21\] **David:** väldigt snällt sätt att komma i kontakt med det. Det är enkelt. För du kan se det som bara en träningsform eller som ett sätt att bli smidigare och kanske bara slappna av en stund. Och sen finns det den öppningen.

\[01:33:33\] **Johan:** Och människorna i den världen. Och sen finns det ju som i alla världar det finns ju jättemycket liksom posers där också som liksom gör det av fel anledningar och falska profeter och sådär.

Men det finns... Väldigt mycket. Jag hade min breathwork-coach med och han sa en av de sakerna som var nytt för honom när han kom in i den världen är att man är otroligt ovan att komma in till en omgivning där folk liksom tar hand om dig. När du går till gymmet så är det ingen som tar hand om dig, utan best case hör du någon som står och skriker på dig, lyft hårdare lyft mer liksom.

Nu råkar jag ha ett bra gym.

Med en människa som tar hand om mig.

Men

jag förstår vad du menar. Jag lyssnade på det avsnittet. Han var väldigt mysig Ja Gary är väldigt

mysig. Tack så jättemycket för att du kom, David. Tack för att jag fick vara här.