Därför är nyfikna företag framtidens vinnare – med författaren Peder Söderlind

\[00:00:00\] **Johan:** Peder Södlind, välkommen.

\[00:00:01\] **Peder:** Tack snälla.

\[00:00:03\] **Johan:** Det här ser jag framför mig kommer bli ett så spännande samtal. Vi ska snacka om nyfikenhet bland annat. Och nyfikenhet för mig är en sån där, om man skulle beskriva en människa som nyfiken. Det är en av de finaste komplimangerna man kan ge kan jag tänka mig. Men sen så har du skrivit en bok som heter Edge som kom ganska nyligen.

Som också handlar om hur vi nyfikna organisationer. Och det är en av de sakerna som slog mig när jag läste den. Jag har alltid tänkt om nyfikenhet som något rent individuellt Och du tar mer organisationsperspektivet på det. Ja, precis. Kan inte du förklara, vad upprinner sig inte i boken?

\[00:00:38\] **Peder:** Jag skrev en annan bok tidigare.

När jag intervjuade högre ledare i Sverige. Och de har ju en situation där världen förändras jättesnabbt.

Det var det ena de pratade om. De pratade inte om digitalisering eller något annat. De bara med andan i halsen sa så här. Det sätt vi har tagit beslut på.

Mm.

Att vi lutar oss med vår erfarenhet och data från förra året och så vidare, det gäller fortfarande men vi är också helt förskjutna in i en ny arena och det är försöka, testa prova ha råd att misslyckas, på det igen och hela den och då sa Claes som är vd för Stadium nej Carl, förlåt sa att vi måste våga vara exceptionellt nyfikna och vi måste ha råd att vara det och

\[00:01:35\] **Johan:** det är fascinerande, för när det är läskigt utanför då i alla fall för mig så blir jag mindre nyfiken då ser man det i forskningen också, att det finns ett motsatsförhållande mellan mängden externt kaos och individuella förmågor till nyfikenhet

\[00:01:49\] **Peder:** ja om man går tillbaka till liksom Ja möbor.

Små små små varelser och så ända upp via alla försök om hur råttor och apor och så. Då är det ju en fråga om energieffektivitet. Man vill gärna hålla sig till det man vet och kan som ger föda på ett så smart sätt som möjligt. Och det har varit väldigt framgångsrikt att inte ta risker utan att hålla sig till det man kan.

Så att en evolutionär förklaring till att inte vara nyfiken, eller det du nämner att ju konstigare omvärlden är, ju mer svårtolkad den är och potentiellt farlig, då knyter vi oss till det vi vet och kan och håller oss till det som vi är säkra på genererar framgång. Men där ligger ju en enorm risk också.

När vi retererar in i det här... Och om givningen blir allt för föränderlig då kan det ju vara så att det förändras så mycket så att hela vi försvinner så att säga. Ja visst. Och det blir en med att vara allt för trygg med det man är och kan och gör.

\[00:03:06\] **Johan:** Ja exakt det är superforskningande. Men jag avbröt dig lite grann mitt i såhär, du skrev den boken och sen är du på väg in mot Edge fortsättande historien.

\[00:03:15\] **Peder:** Ja men det här med att att hela det där gänget med högre ledare kände att de var förskjutna in mot en ny tid i deras liv det liksom fastnade i mig och det har också knött an till vem jag är som person och hur jag har växt upp och då så Jag växte upp i en familj, man kan säga i konstnärssfären och sen så har det varit för mig knepigt i skolan med att jag vill att veta så himla mycket.

Jag vill veta allt och jag har varit det där barnet som ställer för många frågor hela tiden. sen först när jag hamnade inom journalistiken och som researcher så fick det ett värde och jag fick betalt för vad jag är och här gav mig en känsla av att det här är ett gyllene tillfälle att gå in i vad är nyfikenhet och vad har det för innebörd för företag och organisationer idag när det är rätt busigt.

Mycket störningar i samhället.

\[00:04:31\] **Johan:** Men det kanske är en bra startpunkt egentligen. Vad är nyfikenhet?

som mycket annat här i livet så finns det ingen forskningsmässig definition av nyfikenhet. Det som ens säger är att det är något som händer inne i huvudet som är triggat åt något utanför huvudet.

\[00:04:53\] **Peder:** Så att om vi någonting som ger oss en överraskning till exempel, om man tänker sig en sån här på steppen för några tusen år sedan som ser en pript långt borta, då kan det vara ett skadad antilop som ger mat till familjen i flera veckor, men det kan ju också vara ett lejon. Så det här med överraskning kan vara både hot och möjlighet och då triggar det den här...

Behovet av att veta, är det här ett hot eller är det en enorm möjlighet? Så måste vi utforska, gå närmare det vi inte vet.

Så det är väl en grundläggande idé om vad nyfikenhet är. Det är den inre motivationen att lära.

Till skillnad mot yttre motivation eller yttre motiverande faktorer som till exempel, jag lär mig för att jag ska få göra karriär eller högre lön eller betyg och så vidare.

Här pratar vi om något som är djupt drivet inifrån.

\[00:05:59\] **Johan:** Och det där gör ju all skillnad i världen tänker jag. Framförallt uthåll i nyfikenhet. En av de sakerna som alltid har... Fascinerat och imponerat och någonstans som målbild. När jag träffar personer som är i 60, 70, 80-årsåldern som fortfarande är väldigt nyfikna på världen så känner jag bara gud jag vill bli sån också.

För det är ju någonting, jag vet inte om det finns en forskningsbas i det, men det finns ju något. Jag tänker på, barn är ju generellt sett utpräglat nyfikna. De ställer tusen frågor, de är liksom mänsklighetens avdelning på något vis. Och sen händer någonting när vi börjar ställa färre och färre frågor.

Men att ha frågor är ju en ganska stor komponent av nyfikenhet även om nyfikenhet såklart är försluten så.

\[00:06:44\] **Peder:** Precis. Men det är ju väldigt starkt manifest det där att vi är nyfikna när vi är små och så tappar vi det successivt. Men jag tänkte bara, tänk om det är du som är på steppen där och ser den där pricken.

Frågan är om du då... Är inte nyfiken för att du är lite äldre eller om det är så snarare att du har orienterat ditt liv ifrån att du behöver dra in pengarna i familjen, du behöver ha en roll med ditt struktur och du behöver ha ett betyg och så vidare. Där vi liksom har gjort så att vi på något sätt har övat bort de här behoven av att veta.

Men om vi tar en vuxen människa eller en äldre människa och bara trycker dem i en situation där nu måste du intensivt lära dig, annars är det kört, då är det inte någon mindre nyfikenhet, har inte liksom försvunnit utan den finns där hos oss alla. Man

\[00:07:40\] **Johan:** lägger på lag. Jag ser framför mig av att man liksom sorterar bort saker som jag inte behöver vara nyfiken på vartefter man blir äldre.

\[00:07:49\] **Peder:** Ja, när man är ung så har man större delen av livet framför sig. Hur brutalt det än låter så är det så. När man är riktigt gammal så har man mindre del av livet framför sig och större del bakom sig. Det gör ju att man naturligt blir nyfiken på olika saker i olika åldrar. Så en yngre person tänka mycket på vad är det jag kan göra för att ta mig dit jag vill?

Och vem är jag om tre år? Och hur vill jag klä mig? Vem är min vän?

När man är äldre då man har en mer retroperspektiv nyfikenhet. Varför blev det som det blev? Och jag kommer ihåg de här händelserna. Undra varför jag... Blev arkitekt och inte jurist. Så att den då är en mer intraperspektiv på. Men det är också en slags nyfikenhet.

\[00:08:45\] **Johan:** Tror du det finns mer rädslor? Häng med mig här i en tanke nu. Jag tänker, vart efter du är äldre så finns det kanske en viss impuls att vilja skydda det som gör att du har liksom din source of power eller din titel på jobbet eller din lön eller någonting. Och allting som är nytt kan ju också vara lite ett hot till den existens som du har i dagsläget.

Så att du vill ha skyddlapparna på för att det här blir så obehagligt att liksom öppna luckan på. Så att det är bättre att låtsas som att det inte händer på något vis.

\[00:09:19\] **Peder:** Ja.

Annars en stabil ... Uppfattning om nyfikenhet det är ju att det är ett slags gap mellan det vi tror oss veta och det vi tror finns potentiellt lära. Så det är det information gap theory. Det gapet då kan ju vara olika stort. Det kan ju också vara så att det du är inne på är att det som finns på andra sidan gapet är för skrämmande.

Vad händer om jag får reda på att jag att äta mycket kött? Vad händer om jag får reda på det motsatta? Vad händer med mig då? Och då kanske vi låter bli att lära. Ett sådant exempel skulle vara att vi är med om en undersökning som ska visa om vi har en sjukdom eller ej.

Och så kommer svaret i ett brev.

Då är vi ju hysteriskt nyfikna på svaret, men vi är så rädda för svaret att vi låter bli att leta.

Det där tänker jag mig, rymmer de här dimensionerna. Och det kan ju Också vara i en organisation med starka hierarkier. Att det skäl att följa en norm. För det ökar min chans att göra karriär. Och att ifrågasätta det.

Att vara då så att säga. Ifrågasätta hur vi gör saker. Eller klädkoder eller någonting. Det är inte till gagn för mig som individ eller min karriär. Och då väljer vi att inte vara nyfikna på det.

\[00:10:53\] **Johan:** Ja, exakt. Om man skulle koka ner det till beteendedimensionen Vad beskriver en utpräglad nyfiken organisation?

Vad gör dem annorlunda än en organisation som inte är nyfiken?

\[00:11:08\] **Peder:** Det finns en Andy Groove som vd för Intel. Ja nej Han sa ju det så här att snön smälter från ämnena först.

Okej är liksom, vill man förstå saker så måste man vara ute där och liksom möta det här som gnisslar, träffa de här knasias på startlapsen Man måste ta möten som är oväntade, som också bryter mot det vi är idag.

Och det skulle jag vilja säga är verkligen essensen av en nyfiken organisation, att man har många individer som har hög villighet att spendera mycket tid just i det här gränslandet av det vi vet och kan. Och också liksom avsätter tid och energi och investering att vara där. Så ser jag essensen av en nyfiken organisation.

\[00:12:05\] **Johan:** Men det är fascinerande, för jag har jobbat dels som konsult i en hel massa år. Jag har jobbat i olika kulturer. Just det som du är inne på, att ta tid för oväntade möten. Det var en av de sakerna som hände när jag släppte boken och podden i dagsläget. När man inte, det är lite som träning eller vad som helst om man i tio år inte har gjort den typen av saker så känns det helt onaturligt.

Varför ska jag ta det här mötet? Jag har mitt jobb att göra på något vis. Och sen så blir det nästan en sån här grej du måste nästan själv uppleva värdet av det innan man inser att det är otroligt värdefullt här är. Och det är ju värdefullt av flera aspekter. Dels så är det

ju en enorm... Energitillförsel att träffa nya människor som har nya idéer som är intressanta försöker ta två, tre luncher per vecka med personer jag inte har träffat förut bara för att det är det ger mig så mycket energi tillbaka in i min eftermiddag, kommer tillbaka lite taggad att man kan sitta stilla men sen ger det ju också kan ju trilla ut ganska mycket affärsmöjligheter av att göra den typen av saker också så jag har faktiskt fascinerats av det var många vi är som aldrig ger den tiden för de här oväntade mötena ja

\[00:13:25\] **Peder:** Precis, precis.

Det är ju en kostnad.

Man måste också kanske ha utrymme för att alla möten blir inte jättebra. Det är bra om några blir det, men de kan man inte vara utan.

\[00:13:39\] **Johan:** Nej exakt. Och det gäller väl ganska nära begreppet nyfikenhet om man tänker organisation så tänker jag i alla fall innovation. Att de är liksom systrar eller kusiner eller någonting.

Det gäller ju samma sak när man kollar på innovationer Du måste ha ett antal misslyckade innovationer för annars har antagligen inte första gränsen tillräckligt långt.

\[00:13:57\] **Peder:** Nej, är det ju. Jag att man ska se det som att det är en investering. Som alla investeringar så är det en potentiell Möjlighet för utdelning men den är inte alltid given.

\[00:14:11\] **Johan:** Nej exakt. Och jag tänker att det finns någonting intressant här också, om man bara tar det här oväntade mötet, när man lite släpper ambitionen om att det här måste finnas en transaktionell grej, någonting som händer exakt i det här mötet och går in lite mer med att värdet är just för nya perspektiv det är spännande att träffa nya människor, det måste inte trilla ut en offert här i andra änden nästa vecka.

Då tror jag att är lättare också att knyta an till de personer du träffar.

Ja, precis. Det finns ju någon som telemarketers har älskat att säga de senaste 15 åren, alla hatar begreppet förutsättningslöst möte, men det är egentligen att skapa ett förutsättningslöst möte som man egentligen vill åt, men ta bort alla negativa konnotationer runt det.

\[00:14:57\] **Peder:** Idén eller uppfattningen man nu köper den med att det är ganska komplext nu.

Det är få företag som gör en väldigt enkel sak. Jag tror många av oss rör oss i den komplexa domänen och har komplexa arbetsuppgifter. Till exempel möter vi enormt mycket information, ofta motsäljelse för information.

i det så tar det en massa kraft att navigera. Och det är en kostnad energimässigt att bearbeta det. Men samtidigt så, det är också arbetsuppgiften.

Vi måste ta till oss av här som är lite udda. För att kunna ha en minsta chans att själv vara innovativa.

\[00:15:46\] **Johan:** vet att du skrev en episod för jag... Jag är väldigt fascinerad av AI och vad det möjliggör för innovation.

Jag läste i din bok att det en förkärlek att komma direkt till svaret utan att vara i den osäkerhet som är en del av nyfikenheten. Kan du väckla ut ditt resonemang där? Jag tyckte det var spännande.

\[00:16:10\] **Peder:** Ja, ska man göra det utan att bli jättelångrandig? Men du vet det här med teknikmoralisering som har funnits.

Så fort det kommer en ny teknologi så får vi moralpanik som är teknikorienterad. Den är ofta riktad mot hälsa eller moral och så vidare till exempel. När cykeln kom så började man ge ut budskap om att kvinnors ansikte skulle liksom lossna. Då kan man undra varför började man kommunicera sådant budskap.

Det var ju för att cykeln gav kvinnor frihet att röra sig. Sen kom telefonen. Och vilka ska de här kvinnorna egentligen börja prata med? Vad händer då med samhället? Så det där finns ju hela tiden. Och händer ju med, nu pratar vi mycket om skärmtid och olika saker. Det finns vissa sanningar som vi vet i det där är sant med att det inte kanske är så jättebra att spendera åtta timmar om dagen vid skärmen.

Och så vidare En sak som är återkommande som jag är helt trygg med att säga är att varje ny teknologi förändrar inte bara hur vi ser på saker utan det förändrar vilka vi är. Till exempel teknologin kartan. Det var inte bara en teknologi för att hitta utan den ger ju möjligheter och idéer om världen.

Att vi kan besöka nya platser. Så det förändrar hela vilka vi är. det gäller alla de här ommaskinen elektriciteten internet och så vidare. Nu är vi framme vid AI. Och återkommande är då, gör en ny teknologi oss dummare eller smartare? svaret är alltid detsamma, både och. Och för vissa då, vi kan, jag märker det jättestarkt Jag har en stor kapacitet att ta in ny teknologi Och vilka fördelar det gör.

Det är fascinerande det jag kan göra som inte vissa andra kan göra. Som inte har valt att vara offensiv. Så för mig ger det enorma fördelar. Men det kommer inte att ge fördelar för alla. Varken individer, regioner, företag och så vidare. Det kommer att bli att det glider isär. Så då tillbaka till den här frågan då.

stänga det här informationsgapet väldigt snabbt det skulle potentiellt beröva oss på den här viktiga känslan av att inte veta.

\[00:18:51\] **Johan:** är den viktig?

\[00:18:54\] **Peder:** Den är viktig för att Den innebär en viss slags ödmjukhet. Annars om du tänker dig att du alltid vet allt om allt hela tiden, då stänger du den här luckan för att det ständigt finns mer att lära. Och att inte veta, kunna säga det så här med trygghet, säga som ledare till exempel, jag vet inte det här.

\[00:19:21\] **Johan:** Visst är det fascinerande hur få som gör det?

\[00:19:23\] **Peder:** Ja. Speciellt om vi är i en tid som är komplex. Att kunna säga det här Det här vet vi med de här nivåerna av osäkerhet och risk. Det här vet vi inte. Det blir ju väldigt viktigt att sätta in insatser där och gå från att vi inte vet eller ännu värre att vi inte vet vad vi inte vet.

Exakt. därför blir det här extremt viktigt att kunna säga tydligt att det finns vissa saker vi vet men det finns också mycket vi inte vet. Men sen är den här övningen på att allt som har värde i livet kräver en slags arbetsinsats och det är då man liksom det här friktionen gnisslet, motstånd, det är samma när man tränar på ett gym och så vidare.

måste in där och göra det och om man då slipper det, att informationsskapet extremt snabbt, då övar vi inte på att vara i det här kämpandet efter kunskap.

\[00:20:29\] **Johan:** än på något vis någon moralargument om att det är bra att kämpa. Varför är det bra? Du

\[00:20:43\] **Peder:** jätteskör om inte. Jag tänker ofta på, jag läste en Rapport om de som går ut nian utan mattebetyg.

Vad är det de inte kan göra? De kan inte addera värdet på fem varor i en matbutik. kan inte förstå vad 200% ränta betyder.

Och så vidare. De går ut i samhället med en enorm skörhet. När någon kommer till dem och säger så här ta ett sms-lån så kan de inte på något sätt bedöma innebörden av det.

Och det gör dem extremt sköra.

Och det skulle jag vilja jämföra med om man inte är villig att i någon mån kämpa med att lärande innebär i någon mån utmanande och dubbla känslor. Det är både kul och roligt. Men det är också jobbigt. Och den här Förmågan att kunna umgås med motsägelsefulla känslor, det är faktiskt en av de saker som avgör mest om vi tar klivet över och möter nya erfarenheter eller lär oss nya saker.

Därför är det så himla viktigt att inte öva bort det.

\[00:22:03\] **Johan:** Ja, det köper jag rakt av. Det där är ju... Man behöver nästan kvantifiera allting som är värt att göra i livet som du sa tidigare. Vad innebär det egentligen? Jag håller med dig om att är få saker som genuint påverkar, nu pratar jag väldigt anekdotiskt om min upplevelse, men som genuint påverkar min livslycka.

Där det inte finns en ganska stor komponent av att jag behövde kämpa mig till det. Det här var tidvis en ganska tuff resa att göra. När man spelar livet på uteslutande easy mode, det är kortsiktigt bekvämt men långsiktigt förödande för allt som sen ligger runt nyfikenhet Som är driv förmåga till att få nya upplevelser, passion.

Jag zoomade in på ett citat när jag gjorde förberedelserna här, att passion är nästan som en ekvation- Det är summan av nyfikenhet och persistence över tid. Och alla vi, kanske min generation och yngre, efter Simon Sinek, start with why, letar ju efter, men vad är min passion för någonting? Jag tror att det skulle kunna vara ett intressant råd att nyfikenhet och uthållighet tillsammans blir passion.

Ja, det var ju spännande. Jättefint. Men samtidigt som på andra sidan av myntet som du var inne på, vi har ju skenande ohälsotal och ensamhetsepidemier. Och det är uppenbart att det här konceptet grit är någonting som vi som samhälle är ganska dåliga på. Vi tränar kanske inte så mycket på. Nej, Har du varit inne i någonting mot skolpolitiken?

Du har lite äldre barn än vad jag har, men jag reflekterar över dels min egen skolgång och min doktorn det är skolgångat. är nästan ingen utbildning i relationen till våra egna känslor i skolan. Allting är mer matte och geografi. Vi tränar inte på det här förhållandet till oss själva. Jag tänker att nyfikenheten är en del av det som skulle lägga in där.

\[00:24:12\] **Peder:** Jag har inte formellt gett mig in i den världen på det sättet annat än att jag har erfarenhet av min egen skolgång och mina barns skolgång. Sen har jag försökt att förstå nyfikenhet i förhållande till läroplaner och så vidare. På ett teoretiskt plan höjer vi nyfikenheten Vi ser det som en dygd i det här samhället att man vara nyfiken Nyfikna barn är något fint.

Det är ju ganska en ny påfund liksom. Förr så bara kanske på 1970-talet så skulle de nyfikna barnen ställa sig i hörnet.

\[00:24:49\] **Johan:** Ja visst.

\[00:24:50\] **Peder:** Eller ha en örefil. Så det är ganska nytt. Sluta störa det. Ja, nytt. Men det finns en rolig begrepp som det för nyfikenhetsmotsägelsen i klassrummet.

\[00:25:01\] **Johan:** Berätta.

\[00:25:02\] **Peder:** Det är att när man pratar med pedagoger då säger de att de vill ha barn som är nyfikna och ställer frågor, engagerar sig, utforskar, bryter gränser och så vidare.

Men när man observerar pedagogerna i klassrummet så uppskattar de det inte. Tvärtom så blir det barnet de barnen bestraffade. Så att det finns en... Stor stor diskrepans mellan vad pedagoger säger och vad de gör. Och det där tror jag går att skala upp på hela skolan och så vidare. Det är en grej att ha det i den här läroplanen där det står att vi ska utveckla nyfikenhet.

Och det är en helt annan sak att se på hur det är i verkligheten. Jag

\[00:25:49\] **Johan:** tänker nyfikenhet är också ett spektra lite grann. Du har den passage i boken också där du skrev om Nobelpristagare som jag tyckte var intressant. Att många av dem pekar på att jag var den här som ställde för mycket frågor. Och min tanke jag kommer inte ihåg om du skrev det exakt eller inte, men det finns ju Om nyfikenhet är ett spektra så finns ju ett bortre spektra där nyfikenhet blir ganska rebelliskt.

Där jag tror att väldigt mycket av de riktigt intressanta innovationerna egentligen finns. Och det inte alla som behöver vara nästan Elon Musk eller nästan Nobelpristagare. Men är det det spektra att man börjar pusha förbi den accepterade nyfikenheten i klassrummet?

\[00:26:30\] **Peder:** Både i klassrummet och på företaget organisationen så finns det saker som vi vet är bra men de är också kostsamma Till exempel mångfald.

Om vi har ett rum med många åsikter och många erfarenheter så tar saker längre tid. Men det blir också ett starkare resultat. Det är samma sak med nyfikenheter. Vi har många personer som har spenderat mycket tid i kanten av vad de vet och kan. De har varit ute och träffat mycket människor. De har läst mycket, de har rest och de är villveta.

Då har de också en kapacitet att vara väldigt långt fram i tanken. det gör att de kan bli jädrigt jobbiga och väldigt ensamma För att deras tankar kommer alltid att i den nuvarande logiken.

Det kan vara en bra nuvarande logik men det kan också vara en förlegad nuvarande logik. Och det blir ett utmaning.

Då blir det dubbelt. För att den här personen som du kallar en rebellen eller en person som har varit extremt nyfiken under lång tid. Den måste förstå att här organisationen har ansvar för att pengarna kommer in idag. Vi måste komma till skott Vi kan inte ta det här just nu. Men organisationen måste också använda sig av den kraften som finns.

Så det blir en liten utmaning där att hantera de här individerna.

Verkligen.

Och om man klarar att hantera dem om man ordnar bra samtal och forum där vi når varandra, den här individen förstår att en ledare har många ansvar den ledaren förstår att den här individen är långt framme i tanken. Då tror jag det verkligen kan blomma.

För då är det byggs Nya företag, det är ett interperinellt tänkande och det driver saker framåt.

\[00:28:21\] **Johan:** Det är jättespännande, för det finns jättetydliga kopplingar över till min värld som handlar om strategi. För det är exakt samma slitning mellan idag och imorgon egentligen. Där man behöver ta ställning till hur mycket av vår energi ska vi lägga på saker som kanske betalar sig om två år.

Men i dagsläget så är de bara en kostnad för att vi försöker bygga något nytt. Det finns ju forskning på, eller applicerad forskning om man tänker på McKinsey-publicerade rapporter Vad är den optimala balansen mellan att investera i nutiden och i framtiden?

Där pekar man på att någonstans mellan finansiellt högpresterande bolag över tid lägger någonstans 20-30% på saker som har en Betalhorisont som är mer än ett kvartal om vi säger så.

Det är ganska mycket tid i praktiken. Det är liksom en och en halv dag i veckan ungefär som ånmas inte bara ledningsgruppen och vdn som tänker lite framåt utan hela organisationen.

\[00:29:21\] **Peder:** Spännande. Jag har ju verkligen reflekterat över hur det jag gör möter det du gör. Det är strategi och strategiutförande och det går jättespännande att höra dina tankar om fler sådana områden.

Men jag tänkte när du säger så, känner du till om det har någonting att göra om det kan skilja sig mellan branscher och framförallt marginal?

För att om man har en väldigt tajt marginal, då har man liksom inte, tänker jag mig, råd att spendera på det som då är man skör.

\[00:29:54\] **Johan:** Ja, du har helt rätt. Det är fascinerande att du tar marginal för det har varit en av de mest spännande upptäckterna i att bygga det bolaget som jag bygger.

Att nästan alla lågmarginalbranscher är helt ointresserade av strategifrågor. Ja, och antagligen de som behöver det mest. Antagligen de som behöver det mest, exakt. Och det är fascinerande, för det händer ju saker i lågmarginalbranscher. En av de grejerna som händer är att det finns väldigt lite innovation.

Och när det finns väldigt lite innovation, det som händer är att det enda du kan konkurrera på är pris. Så det blir en förstärkande loop av att det blir bara den här... Inkrementella innovationen som gör att vi kan effektivisera ytterligare 2-3% per år. Men det är ingen som sticker ut. Det är superfint. Kul att du plockade upp just marginal som en avgörande faktor.

Sen tror jag att finns ytterligare en stressfaktor för med en låg marginal så är det alltid ett krig för att det här bolaget måste överleva det här kvartalet. Det är så himla på marginalen och då är din ren, alltså bara har du etiskt en möjlighet att investera längre än så. Men det är en svår fråga för vad ska du göra?

Vill du alltid bara spela det här lågmarginalsspelet?

\[00:31:07\] **Peder:** Du säger med begreppen marginal upplever jag också relaterar väldigt mycket till det här oförutsägbara händelser och överraskningar. Om du inte har någon marginal och så blir det en pandemi till exempel då är det Leder den här skörheten till att man kanske inte överlever helt enkelt.

Så marginal på det sättet också, att man optimerar för effektivitet idag i nuet och inte avsätter de där 20-30 procenten för framtiden gör att man heller inte har byggt marginaler för eventualitet. är ju faktiskt så att inte vet nästa pandemi kommer och hur stark den blir eller så vidare. Men det vore rimligt att tänka sig att vi höjd för att det potentiellt blir så.

Och sen kan vi inte ta för hög höjd så att vi missköter våra nuvarande intäktsströmmar.

\[00:32:08\] **Johan:** Nej, exakt.

\[00:32:09\] **Peder:** Det är hela tiden den här klassiska balansgången. Ja men verkligen. Det måste ju vara en del av strategi.

\[00:32:18\] **Johan:** Ja men hundra procent. Jag tror att det som händer... Om man säger att du har en 70-30-splitt i det ideala scenariot för att verkligen vara finansiell högpresterare inom din bransch, om man tar organisationer brett, alltså om man exkluderar egentligen ledningsgruppen som typiskt sett spenderar mer tid på framtidsgrejer, men tar från mellan chefer och neråt, så tror jag att de här pekar på att du spenderar någonstans mellan 1 och 3 procent av ditt snittbolaget.

Så man är mellan 1 och 3 procent på den typen aktiviteter. Så är en extrem skillnad. Och det är väldigt mycket, the end of the day så är det... På beteendemässigt plan väldigt mycket en krig i kalendern. Jag tror att det här det faller ner så mycket på individuella ledare och deras förmåga att se vad är det egentligen som är viktigt.

Om du är fullt upptagen med att släcka bränder för annars går bolaget under. Det kommer tillbaka till det vi pratade om tidigare tycker jag att när den externa omvärlden är hotfull. Vi är på väg att gå i konkurs om inte den här lastpallen åker iväg nu klockan 07.32. ju mindre nyfiken klarar man av att bli både som individ och som bolag tänker jag.

Att de här hänger ihop på ett väldigt spännande sätt. Men då tillbaka bollning till dig då. Om man säger att nyfikenhet så som jag har tänkt har varit väldigt mycket en individuell sport. Och säger nu vill vi bygga organisationer för att optimera för nyfikenhet. Vad är receptet som man vill få till då?

Och nu tänker jag att du också pratar till målgruppen ledningsgruppen Det är en ganska stor påverkan på kulturfrågor, processfrågor och så. Ja,

\[00:34:05\] **Peder:** som mest är att ha en bättre förståelse för vad nykyrkenhet är. Det är liksom nummer ett. Och nummer två är ju hur det skär in och underbygger så många delar av det som vi tänker oss ger framgång.

Det är beslutsfattande, lärande kundfokus. Det är det som har varit mitt jobb, att vända på här och se hur underbygger nyfikenhet de här delarna som vi vet behövs. det tredje skulle ju vara att direkt undanröja de hinder som i vägen för människor. För att... Vilja lära sig mer och förstå saker och ta risker med att försöka.

\[00:35:00\] **Johan:** Vad är typiska hinder?

\[00:35:03\] **Peder:** De klassiska som du var inne på Stress. Om man sitter på en bar i Afrika och det kommer en noshörning utanför och det ryker med damm så, då blir man väldigt nyfiken. Men om man står framför noshörningen, då är man inte minst nyfiken.

För rädsla till exempel. Det slår ut nyfikenhet helt och hållet.

Då är ju prio att ta sig därifrån. Man struntar fullständigt i vad det är som kommer emot det. stress är en sån fråga. Och sen förstås någon form av trygghet och det är inte bara psykologiskt trygghet utan det är en fysisk trygghet att jag kan veta att jag kan knacka på chefens rum och säga, jag tycker inte vi gör det här på ett bra sätt.

Och veta att det är något positivt. Veta att jag får inte sparken eller åker ner pinnhål i organisationen. Bygga den här genuina, strukturerade formen av att ständigt ständigt Låta det vara tillåtet att ifrågasätta det vi gör idag.

\[00:36:11\] **Johan:** Du var inne på det tidigare. Det är ju smärtsamt att göra det kortsiktigt. Det tar tid och man känner att nu har vi beslutat. Vi har pratat så mycket om den här frågan. Det finns väldigt många impulser av att bara trycka ner det där.

\[00:36:29\] **Peder:** Det är ett område som jag engagerar mig mycket i. Som jag tycker inte är så vanligt att prata om.

Det är det här att se världen för vad den är.

Du vet den här berättelsen om räven som säger. De där bären där uppe de är nog för sura ändå. Det är en bortförklaring. Räven når inte bären och så skapar vi en. Egen förklaring till att vi behöver inte det är samma vi gör när vi har en stökigt skrivbord så säger vi det är bra för kreativiteten eller vi fick inte det jobbet så tänker vi nej det är ändå bara inneburit en massa stress var nog inget för mig och det där är en mänsklig egenskap som vi behöver för att mäkta med vi gör oss egna förklaringar och vi är brutalt bra på det där du vet män tror att de är bra på att slåss alla tror att de är bättre än alla och vi tror att vi är vackrare och snabbare och kör bil bättre än vi egentligen gör det är en slags djupmänsklig men när vi kommer till organisationen Då finns det skäl att se verkligheten för vad den är.

Och det måste vi öva på. För att om du inte ser verkligheten för vad den är, då hamnar du inte i gapet. Du vet inte vad du inte vet för att du gör dig en fantasi. Och då kan aldrig bildas något gap mellan vad du tänker dig potentiellt möjligt att lära. Så här är jag lite ute efter någon form av Pragmatiskt seende.

Och det kan nog vara jobbigt.

\[00:37:52\] **Johan:** Jag tror det också. Jag hade tidigare på podden så hade jag Johannes Sundlöf och vi pratade AI. Där har jag en förhoppning att AI kommer att vara en del av lösningen om man har tillräckligt mycket nyfikenhet och ödmjukhet för att använda det på det viset. Så i ett konkret exempel, vi i vår ledningsgrupp använder sådana här transkriptionstjänster för att spela in ledningsgruppsplottkollet.

Och sen kör vi det mot ett antal olika agenter som hjälper till med, kanske någon bygger upp ett beslutsprotokoll, någon ger mer kontext till beslut. Men en av de här är en sur och butter person som bara har uppgift att ifrågasätta. Framförallt utifrån perspektivet som du var inne på. Saker vi inte vet att vi inte vet.

För det är de som är så otroligt svåra. Ja. Men spaningen som jag och Johannes hade var att mellanmänskligt så kan vi uppleva att det är jobbigt att ifrågasätta eller till och med bli ifrågasatt. Förhoppningsvis är det aningen mindre jobbigt i kontexten av en AI. Dels för att det liksom inte är en person och inte en personlig relation som äventyras som konsekvens av att jag inte håller med.

Och att det är liksom snabbare iterationer så vi kommer snabbare framåt. Så jag har en förhoppning. Men det kräver ju att man tar ganska medvetna val och använder det på det viset. För AI har ju precis lika mycket en bias åt att bara hålla med i allt du säger. Vad är tro om kommer AI, vi var lite inne på det tidigare, men kommer det gynna nyfikenheten på talen eller inte?

\[00:39:26\] **Peder:** Alltså när man pratar om AI. Så upplever jag att det alltid blir väldigt knepigt för det är allt och ingenting samtidigt. Och en sak som jag tänker runt det är den här generella teknologin. Ångmaskinen var en generell teknologi som gav upphov till massa andra teknologier. Samma sak med elen och internet.

Här har vi på något vis en generell teknologi som ger upphov till generella teknologier. Som ger upphov till generella teknologier. Som till exempel ChatGPT är en språkmodell som är byggd på AI. Så då är frågan, vad pratar vi om egentligen? Det var ju väldigt stor skillnad att prata om hur AI påverkar dejtingtjänster på nätet.

Eller om vi pratar om att bota cancer och så vidare. Så när vi pratade tidigare om det här med att sluta kunskapsgap. Då... Tänker jag mig mycket i här frågebaserade tjatke-bete-beteendet.

\[00:40:26\] **Johan:** Det är nog det jag har syftat när jag ställer frågan också.

\[00:40:28\] **Peder:** Och där är det då enorm möjlighet för fler att sin nyfikenhet intensivt.

Men det skillnad för mig som har råd att betala 200 kronor i månaden och för den som inte har det. Bara där blir det en skillnad. Och det återkommer till det där svaret att vissa av oss bidrar AI enormt för att odla sin nyfikenhet. Och för andra så riskerar det nog att den. Det tycker jag verkligen eller det är vad jag...

Verkligen stannar i och där hoppas man på då att till exempel om vi kommer tillbaka till skolan att den hjälper till att fler tar sig över till den här sidan att nyttja det bli jättebra på att ställa frågor förstå att det inte är liksom en sanning man får tillbaka men hålla på att diskutera och så vidare

\[00:41:27\] **Johan:** Ja men just det här djupt iterativa och framförallt om man tänker att målgruppen för den här podden är kanske mer äldre än yngre så det är ett beteende som jag noterar bland den äldre populationen att man är ganska ovan med just det här djupt iterativa resonerar oss fram till och jag får ofta höra att jag säljde frågan till AI men jag tycker inte att jag fick något bra svar tillbaka så jag har slutat så och där tror jag att man i grund och botten verkligen missförstår hur använder jag det här på ett vettigt sätt Precis

\[00:42:03\] **Peder:** har Förra sommaren åkte vi bredvid oska när vi var båda.

Och så var det typ plocka upp snabbt och barnen blev fyllda av det här med oskvädret. Så i baksätet sitter det tre barn och så liksom, hej hej tjatke pt. Varför dör inte fiskarna när blixten slår ner i havet? Eller i sjön?

Och så får de en förklaring. Och så känner jag så här, den intensiteten det går att ha i att frågobaserat lärande mot vissa AI-tjänster det är aldrig tidigare spånat.

Det enormt Och här gäller det att göra det tillgängligt till många.

\[00:42:43\] **Johan:** Ja, men det där jättefascinerande. Ett avsnitt som jag kommer att ha under hösten här är en kille som driver ett edtech-bolag med AI. Och han är ju vad han kommer att vara inne på. Jag pratade med honom om förberedelse. Det är ju en ny kapabilitet som vi aldrig haft förut just det här individuella.

Det finns ju otroligt mycket pedagogikforskning som vi vet exempelvis om du har en individuell tutor vid sidan av ditt klassrumslärande påverkar en eller två standardavvikelser i utfall. Då kan vi möjliggöra det till fler för att just komma till det här frågebaserade och det som jag tror, som jag var inne och pratade om verkligen i början av samtalet, att jag gör inte det här på grund av en extern press, utan kan vi snarare odla den interna nyfikenheten har du möjlighet att anpassa mig AI så otroligt mycket.

Vi vet att du älskar att lära dig saker i kontexten av fotbollsanalogier, så det är så vi har den här diskussionen. Det kommer vara väldigt spännande att följa den utvecklingen, om vi gör det

\[00:43:49\] **Peder:** Ja, precis. Nej, det är på många sätt en spännande tid Att leva i.

\[00:43:55\] **Johan:** Samtidigt, jag hade en diskussion med en universitetsprofessor som sa att konsekvenserna, för jag frågade honom, vilka effekter har det fått än så länge användandet av chatt-GPT i en universitetsmiljö och framförallt i kontexten av att skriva uppsatser sådana här bitar.

Han sa att mängden helt urusla uppsatser har i princip försvunnit, men mängden briljanta uppsatser har också försvunnit. Det var en intressant spaning. Ja,

\[00:44:26\] **Peder:** det är också. Spännande. Man skär på en normalfördelningskurva så skär man.

\[00:44:37\] **Johan:** Exakt man skär bort. Jag vet inte om det är rätt eller fel, men hans lösning på det var att han skriver själv en uppsats på det temat de ska skriva på med chatt-GPT och säga, ni måste vara bättre än det här.

För det här är det som jag vet att modellen klarar av utan någon typ av egen tanke han förekommer och det tyckte jag var att hans studenter hatade men jag tycker det var en ganska pragmatisk lösning på problemet

\[00:45:07\] **Peder:** ja ja går ju att fundera på jag har inte någon relation till hur man gör utbildning just nu men jag hade det tidigare i livet jag fantiserar ibland just runt de här utmaningarna som varje lärare och pedagog och högskola och så har nu det kommer att gå mot salstenter på allting där man verkligen måste skrivandet också blir just det här verktyget för lärande och sen kan man kunna slänga det och sen pratar vi för någon slags mätning av att du har gjort någonting och

\[00:45:41\] **Johan:** det är fascinerande, du som skriver böcker också jag hade ju min första touch på det här för ett år sedan det är ju ett sånt fenomenalt sätt att tänka ja ja Herregud vad bra det är.

Men det bygger just på att du inte outsourcar tänkandet för att skrivandet nu helt plötsligt är tillgängligt för alla vi har satt kvitté. Det är superfascinerande. Vad är, om man går tillbaka till liksom kanske dig som individ och framförallt jag blev nyfiken för vi pratade om barn tidigare. Vad gör du för att liksom odla nyfikenhet både hos dig själv och i din omgivning kanske dina barn så?

\[00:46:20\] **Peder:** Ja, vilka svåra och kluriga frågor du har. Spännande.

Om man vill odla nyfikenhet mot sig själv eller hos medarbetare eller hos barn så är det finns en kille i USA som heter Seth Goldenberg som har skrivit en bok också. Han uttrycker det som radius of nu tappade jag ordet Exposure, radius of exposure det vill säga att om du har en radio på en cirkel och så ökar du radien lite, då blir cirkeln jättemycket större.

\[00:47:00\] **Johan:** Ja ariamässigt ja. Ja

\[00:47:01\] **Peder:** precis. Så han säger liksom hur ökar man den här radien för att det får exceptionellt mycket större effekt och då är det helt enkelt så att nyfikna handlingar leder till nyfikenhet och de är ju oändliga men det handlar ju hela tiden om det här med att ta steget och ligga precis i gränslandet för vad man tidigare har erfarit kan och så så skulle man kunna tänka sig att det är en liten mindre daglig nivå då att knyta nya handlingar till en befintlig vana så att man säger när jag är och handlar så köper jag en ny frukt till mina barn.

Ja. Så helt plötsligt ligger det en frukt med ny färg och form och smak på bordet. Och så säger man så här. Jag vet inte vad den heter. Vi kan ta reda på det. Då ökar man ju den här radion av exposure för barnet. Den är med om någonting nytt. Och ganska snart har du gått igenom alla frukterna i affären.

Det tar bara tre, fyra månader. Så det är på daglig basis. Så gärna knyta det till så här. När jag går en promenad så lyssnar jag på en podd. Att jag bestämmer mig för det. Och sen så finns det ju det här då. Att säga jag ska prova någonting som jag inte kan. Till exempel surfa. Det handlar inte om det här med att lösa korsord eller någonting.

Utan verkligen utsätta sig för en situation där man känner sig jättedålig. Och verkligen landa och bottna i känslan av att jag kan inte. Jag vet inte. Jag vet inte hur man gör. . Och uppleva igen de här känslorna av våra nybörjare. Så då kan man knyta det igen till någonting som händer i livet. Till exempel när man fyller år så säger man varje gång jag fyller år ska jag köpa mig en ny matlagningskurs.

Till exempel koreansk matlagning. Det ska vara något som jag verkligen inte har varit med om. Som trycker mig ut i de här obekväma, motsägelsefulla situationerna. Utan risk. Du tar ingen risk om du går en matlagningskurs eller om du tar sånglektioner och så vidare. Det enda är att det är mycket utmanande.

Ja,

\[00:49:22\] **Johan:** verkligen. Det finns ju något jättefascinerande i det här att verkligen känna sig som nybörjare. Jag tror att det är väldigt läskigt för väldigt många. Att man är rädd att bli fångad med byxorna nere och se dum ut. Det är något man kanske inte känner att jag har varit exponerad för sedan jag var 16.

Och det står emot väldigt mycket min vuxna identitet.

\[00:49:41\] **Peder:** Precis, precis. Tack Många av de här sakerna är brutala mot dig. Till exempel att måla akvarell. Alltså pappret färgen den är brutal mot dig.

Den säger den här pragmatiska sanningen om att du inte är duktig på det här. Och det är klart det är jobbigt.

Men det är det som är övningen. Och veta det, de som är bra på akvarell, de är bra. Så här svårt är det egentligen. Och speciellt för ledare så är det, tror jag, led till den här ödmjukheten Så när en person ställer en fråga på nästa möte så vet man att den här personen upplever nu, exakt nu, det är obekvämt.

Och det tror jag är en extremt viktig del att ha som ledare i en komplex miljö. För där måste alla... Hålla på med det här som är svårt och obekvämt

\[00:50:41\] **Johan:** Ja, och samtidigt var du inne på det här med expertparadoxen i förberedelserna till det här samtalet. Vi hör ju ihop här. Kan du inte förklara vad det var för

\[00:50:49\] **Peder:** Ja, expertfällan. Det är ju den det kallats världens tråkigaste forskning. Eller då sämsta den mest obekväma forskningen om hjärnan någonsin. Och det är det att ju mer vi lär oss så riskerar vi också att tycka att vi kan det.

Så att när vi blir riktigt duktiga på något, ofta då förknippat i en slags hierarki att vi har blivit professor eller vi har blivit chef, så tänker vi att det finns inget mer att lära.

Vi hamnar på en platå och en chef, en ledare kan tänka sig det har ju gått bra hittills. Jag har tagit mig hit för att jag har gjort på det sätt jag har gjort. Det betyder att jag I framtiden kommer att kunna göra precis likadant.

\[00:51:37\] **Johan:** Ja framförallt om man kopplar på det som du var inne på förut också att hjärnan vill konservera sin energi och det kostar massor av energi att ifrågasätta sig själv hela tiden.

\[00:51:45\] **Peder:** Jag var på en konferens för mindre än ett år sedan och så var det som paus och man fick en macka och då var det ståbord så ställde man ut ståbordet så kom det tre personer och jag kände till dem allihop. Alla var professorer och de ställde den snabba och bryska frågan, vem är du och vad gör du här?

Och jag svarade, jag är Peder och jag är författare och jag skriver en bok om nyfikenhet i organisation. Det som hände då var att var och en av de här förklarade för mig vad nyfikenhet var och sen vände de på klacken och gick. Och kvar så stod jag där och sen nästa rast. Tack! Sen så nästa sån paus så Det hände samma sak med yngre personer, också forskare doktorander och så vidare. Då sa de, jaha, vad spännande, berätta mer. Och det där var så tydligt den här expertfällan.

Och alla de här tre som då var väldigt väl etablerade professorer, de pratade om nyfikenhet ungefär så det som man vet om nyfikenhet för 70 år sedan. Ja okej

\[00:52:58\] **Johan:** Vad är skillnaden i den forskningen? Vad har ändrats i hur man uppfattar vad nyfikenhet är, vartefter den forskningen moderniserades?

\[00:53:05\] **Peder:** Ja. Idag så ser man ju på nyfikenhet som ett multidimensionellt område. Det finns många typer av nyfikenhet och det är hellre inte något som är binärt att man ändra är det eller inte utan det är mer komplext.

\[00:53:21\] **Johan:** Gud, otroligt kontextuellt upplever jag nyfikenhet. Man kan ju själv i sin egen nyfikenhet gå från perioder av enorm nyfikenhet och när nyfikenhet är kittlande spännande och kul till perioder där man inte alls känner sig nyfiken, snarare tvärtom väldigt stängd och rädd

\[00:53:38\] **Peder:** Ja, precis.

Det skiljer ju morgon och kväll och vad man är om man är pigg och trött och stressad och glad och allting så här. Men det skiljer ju också mycket på område och vissa områden ska vi inte vara nyfikna på. Motion till exempel, kanske vi ska... Upprätthålla varje dag att liksom vi ska inte hela tiden förändra det vi gör vinsten kommer av att borsta tänderna behöver vi göra varje dag vi behöver inte förändra särskilt högt så visst är det så så det är det ena två delar där då att att nyfikenhet har många dimensioner så att säga och att det är kontextuellt men det som är supersuperviktigt och tänker sig också det är det att allt vi har pratat om här innan är ju det som du började med att det är någonting som är i en människa men nyfikenhet om jag inte är nyfiken på dig och du inte är nyfiken på mig då kan inte vi skapa något tillsammans Alltså hur skulle det vara möjligt Varför gör du den här podden Om inte du är nyfiken på andra

Så vi är direkt Sammanknutna

\[00:54:58\] **Johan:** Det är väldigt spännande Så det

\[00:55:02\] **Peder:** finns en social dimension där

Men det finns en forskare Som numera är pensionär Som heter Peter Gärdenfors Och han kom in med en teori Inte alls så jättemånga år sedan Med det här Med Kognitiva rymder Det vill säga att när man säger en sak Så finns det en massa noder I människas huvud Om jag säger till exempel Vad ska man hitta på här Löpning Så får du minnen av Det finns fakta i ditt huvud, det finns minnen, det finns lukter, det finns massor med saker, erfarenheter och så vidare.

Det är ditt kognitiva rymd av det enskilda begreppet. för mig är löpning rätt ångestladdat. Så min kunskapsrymd av löpning, den kan skilja sig från din enormt. Men det som nyfikenhet gör är att jag kan nå dina noder och du kan nå mina. Så då kan vi bygga en kollektiv kunskapsrymd här om löpning till exempel.

Om vi då har ett företag som ska göra löpskor till exempel, då förstärks den här kognitiva rymden om vi är två. Och om vi då är olika... Så är den starkare än om vi är lika. Och om vi fyller på med ytterligare en individ så blir det ytterligare. Det gör ju att nyfikenhet kan mycket väl vara att vi ska tillsammans göra en resa från det vi vet och kan tillsammans mot något nytt okänt.

Och därmed så är nyfikenhet någonting, inte bara relationellt utan även kollektivt. Det går att bygga en organisation består av alla de här individerna. Vi har ju AI som är byggt så här. Det är ju noder. I alla fall språkmodellerna så.

\[00:57:00\] **Johan:** Du pratade i boken om att bubbelhoppa. Jag tyckte det var ett intressant koncept för det är ju inte bara så som jag tolkade det för att säga om jag tolkade det rätt eller fel i så som du tänkte det.

Dels så tolkar jag begreppet bubbelhoppa som att man hoppar ur sin egen filterbubbla in i någon annans filterbubbla och inte bara umgås med så här och Kan man ha en annan känsla av löpträning utan försöka verkligen vara där? Utveckla vad det är för någonting för dig.

\[00:57:36\] **Peder:** Bubbelhoppa är ju ett begrepp som kom bara för två, tre år sedan.

Det är Emma Stenström vid Handelshögskolan som använder det som en metod Både i undervisningen vid Handelshögskolan men också till företag.

Där man då aktivt söker olikhet.

Så att både studenter och medarbetare får möta de som man annars inte skulle möta.

Och då med en specifik metod försöker ta sig ut från de erfarenheter man har.

Och möta den här olikheten. Ja. Jag ramar in olikhet lite annorlunda i min bok än vad man vanligtvis gör. När man pratar om mångfald brukar man stanna vid kön, etnicitet, ålder och så vidare. ramar in kognitiv mångfald, det vill säga vi tänker olika. En del är ingenjörsaktiga, jag är till exempel rätt långsam i mitt tänkande medan jag vet att en del är jättesnabba.

Jag med en kvinna som kunde tänka på alla dimensioner samtidigt när man gjorde en sak. Jag är mer såhär, först tänker vi på det, sen tänker vi på det och sen så matar vi ihop det. Det gnisslar ju ordentligt där, men när jag förstod hur hennes tänkande fungerade och hon förstod mitt, då kompletterar vi varandra Och i det så jag att kognitiv mångfald är en enorm styrka i en organisation.

\[00:59:11\] **Johan:** Verkligen jag tycker att det är mycket... Mer värdefull skärning på begreppet mångfald vi kan ju ha mångfald i både kön och etnicitet men vara otroligt homogena i åsikter och upplevelser och då har det ju inte skapat det du egentligen vill åt så men om man tar det här nu glömmer jag begreppet att använda men den här rymdtanken med olika noder så är nyfikenhet, för nu har vi pratat om nyfikenhet ganska mycket, nästan så här intellektuellt perspektiv rymmer nyfikenhet Men också rymden spiritualitet och den typen av upplevelser, är det en annan icke-relevant skärning på frågan?

\[01:00:00\] **Peder:** Nej det är det ju förstås inte. är väl kanske jag som har lite hållit mig undan det där. Jag har ju velat skriva en managementbok och hålla det till att vi ska bygga starka företag och organisationer.

Och det här är det som krävs. Så en av de delarna. Det är en pusselbitstema det här. Det finns ju många andra saker som behövs också.

För

\[01:00:29\] **Johan:** anledningen till varför jag frågar det är,

man tar den här liknelsen med att när du ökar radien så ökar arien enormt mycket. Mm. Jag skulle beskriva att jag har varit på, jag har nog alltid varit otroligt nyfiken som person men dedikerade all min nyfikenhet väldigt mycket baserat på liksom Uppväxt och socialt tryck av olika slag.

Dedikerade det nästan uteslutande åt rationella intellektuella håll och riktningar. Och sen så har mina senaste tre år handlat mycket om att öka radien. Och finner igen då kopplat tillbaka till det vi pratade om tidigare vad är egentligen det som jag värdesätter allra mest i livet just nu? Det är, jag tror att jag har hittat en ganska härlig blandning mellan mycket intellektuellt som jag får vid den här podden men också väldigt mycket med de kanske existentiella frågorna som går hela vägen från relation till mina nära och kära i fru och barn till vänner, men också den här helt andra som, jag skulle vilja prata med mig själv för tre år sedan och prata om spiritualitet.

Jag skulle liksom totalt förkasta mig själv som superflummig. Men vartefter det blir mer och mer öppen så är det så här, men vissa saker behöver inte rationella förklaringar, men det kan finnas otroliga värden Så det var nyfiken på Jag skulle säga att jag blir utpräglat mindre rädd för saker som skulle ha känts markant mer hotfulla för min identitet för några år sedan.

Och allting kommer i någon typ av efterdyningar av egentligen bara curiosity.

\[01:02:08\] **Peder:** Ja, vad spännande. vet inte riktigt hur jag ska... Det är ingenting som jag har djupdykt i. Det som är tydligt är ju att nyfikenhet har väldigt starka prosociala funktioner.

\[01:02:22\] **Johan:** Att

\[01:02:23\] **Peder:** vi liksom... Vilket leder till att vi mår bra. Så att man tar ett steg Och just... Vi pratade tidigare om det här med när man blir äldre och äldre. Att just de här prosociala dimensionerna... Och då tänker jag mig också att det kan angränsa till spiralitet. När man blir äldre

Hjälper med framgångsrikt åldrande att om man har och odlar sin nyfikning att även senare i livet så kommer man att öppna dörren och gå ut och man träffar andra människor med olika åsikter så det påverkar välmåendet väldigt mycket

\[01:03:09\] **Johan:** min del man kan göra begreppet egentligen mycket

större

än spiritualitet, jag hade Kristina Andersson med i podden forskare inom psykologi och hon pratade om det som självöverskridande känslor tror jag och hon tog andra exempel där andra exempel på självöverskridande känslor kan vara när det står i en bergdal och bara förundras över hon pratar mycket om när det kommer till Hennes tes var att välmående är i ganska hög utsträckning en färdighet vi undertränar på vissa delar av, där just det här själva överskridande känslor är någonting som man har rationaliserat bort ur livet.

Jag tycker det hänger ihop väldigt mycket med nyfikenhet, för det är just det här att exponera dig själv för saker där du inte har svar, utan du blir såhär wowd över saker.

\[01:03:59\] **Peder:** Ja men då är jag med. engelska är det här ordet eve, som inte riktigt är förundrande på svenska, utan det är liksom det här saker är större än vi någonsin kan veta.

Och det ger starka känslor av meningsfullhet.

\[01:04:15\] **Johan:** Ja exakt. Och

\[01:04:16\] **Peder:** det ger också förundrande en stark del. Och nyfikenhet har ju en jättestark gräns till det där, dels att nyfikenhet kan ta oss in i förundrande men vi kan också Om vi upplever en sån här situation, så en viss del av nyfikenheten är perceptuella, det vill säga känslor.

Om vi börjar ringa telefonen då kanske vi tappar förundran.

\[01:04:43\] **Johan:** Ja, verkligen.

\[01:04:43\] **Peder:** Så att det är nog både dubb att det kan leda oss in i och leda oss ut ur.

\[01:04:49\] **Johan:** Ja visst. Jag frågade dig tidigare, vad gör du för att odla din egen nyfikenhet? Jag tycker själv att en av de sakerna som för mig har dykt upp som viktigare och viktigare med livet, det är att ge plats för...

Dels helt icke-digitala utrymmen, så liksom hur startar jag dagen? Hur avslutar jag dagen? I mitt fall helt analogt starta dagen med att sitta och skriva och avsluta dagen ofta med att prata med min fru och sen läsa. Och att ge plats för det här som vi var inne på med möten förut fast möten med sig själv.

Jag tycker att skriva dagbok är fantastiskt av den anledningen att det till synes ganska oplanerat, men utforska tankar har en väldigt positiv korrelation för mig med min nyfikenhet. Precis precis. Och säkerligen välmående också. Ja hundra procent. Men det är fascinerande. Jag har aldrig tänkt på det tidigare.

Men jag skulle definiera, när mår jag som bäst kan nog inte peka på någon period då jag verkligen har mått jättebra som inte samtidigt har präglats av att det var en period där jag var väldigt nyfiken. För de här hänger väldigt tajt ihop I alla fall för mig. Jag vet inte om jag är liksom uddad där eller inte.

\[01:06:04\] **Peder:** har tänkt mycket på konstig men liksom så cool. Att såhär när jag gör något och inte riktigt bryr mig så mycket om vad folk tycker och tänker om det och då presterar jag som bäst. Och nu är jag jätteokol just nu i det här med boken så jag tänker åh vad ska folk tycka och vad ska folk tänka och tänk om det är dåligt eller tänk om ingen bryr sig.

Och då försöker man ju landa såhär nu stänger jag det där när den är klar och så försöker jag hitta mitt cool ja exakt verkligen och då det där utrymmet att nyfiken börja utforska nu kommer en sommar här då borde jag ju liksom tänka på jag kanske ska bada, fiska dricka ett glas rörlind, ta det lugnt och vara cool men samtidigt man inte är cool då är man för mig i alla fall upp i varv och lite

\[01:07:03\] **Johan:** verkligen, jag tycker det handlar otroligt mycket om anledningen att jag gör saker och vissa saker blir ju svåra alltså ta som att släppa en bok eller för mig i podden att det ganska lätt att kanske började i om jag pratar utifrån mig med podden exempelvis kanske började i att jag ville bara ha spännande samtal det var liksom Start och slut till varför jag vill göra det här.

Och sen så blir du lite inlurad i att titta vad mycket statistik du har. Och när det där avsnittet gick inte så bra så börjar man göra saker av fel anledning som jag tycker har att göra med den här cool-tanken. Och hela tiden återcentrera sig själv till. Och det är ju någonting jag skriver exempelvis mycket om.

Komma tillbaka till. Vad är anledningen till det här?

\[01:07:47\] **Peder:** Men du, nu måste jag fråga dig. När du säger så, du jobbar med strategi och så vidare. Så säger du så här jag vill bara ha spännande samtal. Hur kan man argumentera för det i en strategiarbete

\[01:08:01\] **Johan:** Det är en praktik. Jag fick en annan fråga på podden från en annan gäst.

Du talar nästan aldrig om din bok i podden. Jag tror att för mig har det att göra tillbaka till nyfikenhet. Jag har jobbat med de frågorna i 15 år. Jag känner att jag kan processen Hur skalar jag beteendeförändring i en organisation? Min värld har egentligen inte varit vad ska strategin vara utan mer hur får vi den att hända.

Där känner jag att jag kan väldigt mycket vilket gör lite den här... Expertfällan som du pratade om Men eftersom jag är en så pass nyfiken person fortfarande så har jag märkt att det finns otroligt mycket spännande som jag fortfarande vill lära mig. Och det här har varit, jag ska vara helt ärlig, det här har varit en av få grejer jag har gjort i livet utan en plan.

And I love it. Grattis. Det är en jättelyx. Sen får man ju ta ställning till vad ska hända av det längre fram. Men bara att lägga på sig så många olika spännande perspektiv runt processen ledarskap eller runt processen, självmedvetenhet så har varit, det har varit Amazon-innest.

\[01:09:11\] **Peder:** Jag är ju hemma på det. Jag tror ju att det där och det här som du berättar om nu är en liten utmaning i tiden när vi ska mäta allting och följa upp allting så Kanske det också finns någonstans där jag vill det här och jag tänker göra det.

Ja exakt. Och jag tror att det här kommer leda till något bra, men jag vet inte.

\[01:09:34\] **Johan:** Nej, exakt. Och det finns, alla får ju hitta sina... För mig är det så här, jag vill göra det för att jag vill göra det. Det liksom en. Och sen finns det ett visst lugn i att, if you're good enough, the world will make space for you.

Ja, intressant. Och kopplat till lyssnarskaran så, det handlar väldigt mycket om, jag vill hitta... Och tycker mig, alltså statistiken verkar peka på det också. Det finns, tror att jag har hittat min tribe. Alltså generellt sett, folk lyssnar väldigt länge på avsnitten. Vilket jag tycker är en intressant indikation.

Sen tror jag att jag skulle kunna göra massa saker för att växa snabbare eller så. Men sen är frågan så här, säg att jag gör det då. Är det en produkt jag vill sitta med

sen och

förvalta någonting som egentligen inte är sant? Sen av jag?

\[01:10:19\] **Peder:** Nej, nej

\[01:10:20\] **Johan:** Och det tror jag inte.

\[01:10:22\] **Peder:** Nej det är bara att säga grattis. Jag tror att det här du gör och liknande sådana här saker när människor gör det, när man inte kan stoppa sig själv och känna att det här måste göras och jag är en person som kan göra det då tror jag det blir bra.

Det är då det blir bra.

\[01:10:46\] **Johan:** igen så blir kontexten så här, bra för vad? Där, jag har väl lyxen att bra definieras att jag får mycket livskläder av det. Jag tycker de här samtalen är spännande. Sen kan man ju med tiden klart lägga på mer och mer kommersiella krav och just nu har jag en position där jag inte behöver göra det.

\[01:11:09\] **Peder:** Jag möts ju nu mycket av det här, går det? Ja, exakt. Hur går det med boken och så vidare. Då kastar jag sig in och säger, jag vet inte ens vad framgång är. Nej. Okej jag får lite dåligt samvete för att jag inte har definierat vad är framgång och det ska upp i vissa siffror. Men så i det här projektet som jag ändå har på mig i många, många år så har jag fått säkert 30 nya vänner.

Och det är liksom fina vänner. Och jag känner att det är vinsten. Det är nyttan. Och jag skulle aldrig ha träffat dem om inte jag hade startat det här projektet. Men investeringen är stor, men utdelningen är större.

\[01:11:52\] **Johan:** Men jag tycker det där är så fascinerande. Jag har inget bra recept för det men det jag försöker påminna mig om är jag hade en tanke när jag satte igång det här.

Vad var den tanken? För det är så otroligt lätt att bli lockad ner i en logik som någon annan har satt på en bransch. Alltså, hur går boken? Jättelätt att definiera med antalet sålda ägs. Men var det anledningen till varför jag ville skriva den här boken? Var det det? Liksom för min bok så... Nej jag vill skriva en bok klart att det är inte så att jag är helt ointresserad och liksom sitter som någon såhär dolla i lama uppe på en bergstopp och bara skiter i det nu kan det vara idag att tillbaka till ditt koncept cool så nu kan det vara idag att hitta min egen coolhet i det precis,

\[01:12:37\] **Peder:** så är det ibland känns det som att man är på besök i den här businessvärlden och att man liksom inte bär med sig de här grundläggande idéerna om mätbarhet och så

\[01:12:53\] **Johan:** men verkligheten om businessvärlden också är ju att det är ju, jag tror att man tar chefskollektivet så

Psykiskt välmående är ganska lågt bland chefer. Vi vandrar runt i någon typ av quiet desperation. Väldigt många av oss har inte tiden att reflektera över oss själva Tiden att fundera över är egentligen jag bakom den här rollen titeln? Vad vill egentligen jag? Och det också en sån upplevelse som gick igenom en ganska tuff period i livet för två, tre år sedan som satte igång ett ganska stort självutvecklingsarbete.

Jag har gått jättemycket i terapi, jag åker iväg på retreats flera gånger per år fortfarande. allt vad det minnar ut i att med tiden kan jag blomma ut mer och mer som mig. Which is brilliant. Men jag tror att finns en bild av att inom business så är alla homogent på det här sättet. Jag tror att det finns en sån längtan hos så många att få vara mer sig själva på något vis.

Precis.

\[01:14:02\] **Peder:** Vi kokar ju ner till slut att allihop är människor.

\[01:14:06\] **Johan:** Exakt. Det är ju precis det som är poängen. Och där är det ju tillbaka till den här multidisciplinära tanken Att människor är inte på ett sätt. Nej

\[01:14:18\] **Peder:** är det verkligen.

\[01:14:20\] **Johan:** Om du skulle, för att börja avrunda. Om du hade att i en ledningsgrupp verkligen ge några viktigaste råd.

För vad gör ni annorlunda nästa vecka?

\[01:14:37\] **Peder:** Som jag skulle göra om jag var i en ledningsgrupp. Jag skulle analysera frågekulturen.

\[01:14:45\] **Johan:** Okej vad innebär det då? Förklara det.

\[01:14:47\] **Peder:** Det innebär att... Först veta vad en frågekultur är och sen försöka fånga upp. Det betyder att lyssna.

\[01:14:56\] **Johan:** Vad

\[01:14:57\] **Peder:** är det för frågor som ställs i den här organisationen? Är det frågor som drar åt att konfirmerande kultur,

\[01:15:05\] **Johan:** när

\[01:15:06\] **Peder:** är vi klara, det här är vi bra på?

Eller finns det frågor som säger, gör vi det här på bästa sätt? Finns det en ny målgrupp att nå? Så vidare. Att verkligen lägga tid på att lyssna på de andra.

\[01:15:21\] **Johan:** Vilken typ av frågor som ställs, det hör jag. Intressant.

\[01:15:26\] **Peder:** finns en dansk kvinna som heter Pia Lauritsen som har undersökt det här i stora organisationer och fått in titlar Tusentals frågor där man kan se att det

är bara 6%

av frågorna som ställs i en organisation som är vidgande och resten är styrd Mot effektivitet, konfirmerande och så vidare.

Så man då märker att man har en genomgripande kultur som är helt och hållet optimerad för nuet och inte alls har något med framtiden att göra. Då kan man ta upp det i en diskussion och säga, var är vi om fem år? Kommer vi ha samma kunder, samma arbetsmetoder, samma kunskaper, samma affärsmodeller, samma betalmodeller?

Eller är det rimligt att tro att vi också behöver förändras? Förhoppningsvis så hamnar man i det här både och. Vi behöver behålla det vi är och skapa kraft ur det. Men vi behöver och är villiga att ifrågasätta det och förändras. Så jag tror en smart början är det här att verkligen förstå den egna frågekulturen

\[01:16:44\] **Johan:** var jättebra och väldigt handfast och jag har aldrig tänkt på det som en skärning.

Alltså hur ser faktiskt frågorna ut? Superintressant. Tack så jättemycket för att du kom. Det jag som ska tacka.

\[01:16:59\] **Peder:** Jag tycker också det var fantastiskt att få prata med dig.