Mentaltränaren för eliten: Tommy Davidovich om självkänsla, kontroll och livets verkliga KPI:er

Tommy Davidovich, välkommen.

Till en punkt i mitt liv där det hände en massa grejer. Väldigt jobbiga saker. Jag insåg att jag behöver liksom, jag har strävat efter prestation hela mitt liv. Alltså jag är ju vad jag ganska nyligen, jag har alltid sett människor som är presterade.

Men vad jag har upptäckt är att jag är såhär, har du talat om det här uttrycket? Dysfunktionell presterare.

Jag insåg att det här med prestation och så, det handlar mindre om prestationspsykologi alltså psykologi om man vill ändra ett beteende är inte psykologi för mig det är neurologi det är väldigt såhär en process och det är väldigt tydligt, precis som att bygga muskler om du vill känna på ett visst sätt så handlar det om tillstånd så att det finns vissa saker vi kan göra det finns vissa saker vi kan påverka vi kan påverka mycket vissa saker vi kan påverka lite allt det vi strävar efter i livet oavsett om det är vi kan kalla det framgång sen oavsett om det är om det är pengar status, kärlek och så vidare Vi kan ju göra allt rätt men det kan ju ändå inte bli så.

Om du har ett återkommande problem, då kan du vara ganska säker på att sättet du har försökt lösa det här problemet är problemet. Det är en så jäkla dum och enkel reflektion Men den ligger verkligen i centrum av den här dynamiken. Man känner att jag gör ju allting rätt. Men det är ju utifrån min egen syn på vad rätt är.

Och man behandlar den som att det är en objektiv naturlag på något vis. Vilket antagligen inte är.

Och det är ju en väldigt intressant grej du kommer in på där. För det handlar ju också om självmedvetenhet. Vad har jag för information tillgänglig? Alltså jättemånga sådana grejer.

För det du säger är ju när jag jobbar med, oavsett om vi kan ta idrottare för enkelhetens skull. Om du vill göra mer mål eller poäng eller vad det nu än är. Resultaten du får säger väldigt lite. Alltså nästa match du spelar säger ju egentligen inte mycket mer än det resultatet du kunde få. Under vissa förutsättningar Den tiden i ditt liv.

Det säger ingenting om hur din framtid kommer att bli eller så. Lite grann om du fortsätter göra samma sak. Vad den säger däremot om du har många sådana resultat, det är ju det du säger, då säger det ju att din process för att ta dig dit är ineffektiv. Och det är lite så jag tänker också det att vi kan bara öka eller minska sannolikhet och vi tror vi gör allt för att vi ska nå dit.

Det är oftast det vi där vi fallerar. Men det är ju att vi måste ju ta alltså feedback från resultaten och förbättra vår process. För vi får ju feedback hela tiden.

Alltså när är jag verkligen och har gjort en superhög prestation i relation till inte? Om du tänker in i livet som en ledare. Du har ju ganska långa cykler av feedback så det kan nog ta ett tag att få en bra spegel för sin egen process på något vis.

Och gör det inte det då är det något fel. Och det är en sån grej en som jag brukar förklara för idrottare. Okej du går till gymmet. Du drar i viktorna, du lyfter i dem. Vad är det som händer om du har gjort ett jäkligt bra pass? Du blir trött. Så du går därifrån och du kan knappt gå. Du är ett spagetti ben.

Du är svagare när du går därifrån än när du kom in. Då står du antagligen där och säger fan vad nice. Det där nu, åh vad jag tränar bra. Byt situation till en relation. Någonting i ditt jobb. Du tränar mentalt, vad det nu än är. Du har ett verktyg eller någonting du gör. Du ger feedback till någon. De tar inte det så som du vill.

Då försöker vi oftast force feeda det ner i halsen på dem. För vi måste övertyga dem där och då. Istället för att titta på, du tar ju inte det för att det händer något i dig. Precis, mentalt träning också. Jag kanske gör en övning Jag känner mig svagare i stunden för att det är så jobbigt just nu att jobba med den här ångesten eller osäkerheten för framtiden eller vad ska hända med jobbet.

Och så jobbar jag på att försöka tänka positivt eller hur man nu vill göra. Jag får inte resultatet nu, jag känner inte annorlunda nu. Men det är ju inte för att inte träningen funkar. Det är ju för att du, det är samma princip som när man går till gymmet. Du kan inte lyfta 20 kilo mer än vad du kunde.

Alltså det händer inte idag.

Då måste man ju på tal om självmedvetenhet och tror jag i fall gör ett ganska stort jobb att verkligen förstå, men vad är det jag optimerar för? Och kommer det jag optimerar för faktiskt leda till den här känslan i kroppen som jag kanske är ute efter?

berätta mer om det här, okej men om jag optimerar vi säger nu för status, eller jag vill ha den här rollen utifrån att man vill ha en roll.

Men

jag

Jag upplever att under väldigt lång tid av mitt liv så har jag sett på alla de här dimensionerna som är i livet. Om man tänker att det är jobb det är inkomst det är familj, det är barn, det är relationen det är vänskaper, det är hälsa vad det nu kan vara för någonting. Som att det här är ett nollsummespel.

Så ju mer av någonting jag gör, ju mindre av någonting annat kommer jag som konsekvens av det kunna göra. En av de sakerna som jag... Jag har jobbat, och jag ska inte säga att jag är färdig med det här överhuvudtaget Tvärtom, jag är ganska mitt inne i det. Någonting som jag försöker designa för nu, hur kan jag, om man liksom inte tar det som sant, att det här är ett nollsummespel.

Utan man snarare kan se det utifrån ett energiperspektiv och säga att jag vill att det ena ska föda det andra som ska föda det tredje. Så att det blir en amplifying-effekt mellan de här. Som konsekvens av att jag kan show up sån här i relationen så kan relationen vara någonting som ger mig energi till att gå ut i världen och göra ännu mer spännande grejer.

Vilket gör att jag kan träffa ännu mer personer Spännande och liksom livskraftiga individer för mina vänskaper och liksom, förstår du vad jag menar? Att det är inte det ska inte vara självlimiterande men då blir det också väldigt mycket en fråga i essensen av det här vad är det jag försöker åstadkomma för någonting?

För om jag är fast i att det jag försöker optimera för är att jag vill ha den här nästa titeln eller någonting, då tror inte jag i alla fall att jag hade landat ner i att det jag vill åstadkomma är ju det här systemet där energi föder energi

Vad jag ofta säger till dem är så här, okej bra. Nu släpper vi det. För att mina övertygelser är att resultat är en bieffekt. Det är inte en huvudprodukt. Det är en bieffekt. Det är liksom, lite som jag sa innan du kan göra allt rätt, men kanske kommer det, kanske inte.

Men problemet jag ser det är också en grej som är viktigt, det är att om man hamnar i det här med att jag ska ha den här rollen och det tror jag de flesta i vår del av Europa världen har hamnat i, det är att vi lägger upp vår lycka i När jag kommer dit då kommer jag vara gladare, lycklig och så vidare.

Då blir det ju det här hjulet där det blir att man vill ha mer och då kommer man ju dit och vad händer när man har kommit dit? Tittar man sig omkring Jag är inte lycklig. Nej. Så tittar man fram igen i framtiden Jag behöver nog mer av det där eller det där. Vi är ju intränade i ett sånt sätt att tänka på.

För det första är ju så här att när vi hänger det på externa saker som de där grejerna då

sättet att tänka finns en fallacy i sig själv och det är att om jag säger att jag blir lyckligare där då säger jag ju samtidigt att jag har inte tillräckligt nu. Så lite parates men anyway det här med idrottare när jag säger till dem då, ja men vi släpper resultatet och allt det där. Det är ju för att jag vet att när vi jobbar på din självkänsla, och det är ju lite de här grejerna som du var inne på då, men jag tar de här.

För att när du har en stark självkänsla, om någon ifrågasätter dig, då är det inte ett stort hot. Har du en svag självkänsla och om någon ifrågasätter dig, då är det ju liksom, du är inte kompetent nog. Vi drar ner oss själva i det, och då får vi en reaktion på det som drar energi.

Det

är ju samma sak hur man dyker upp i en relation.

De påverkar varandra något enormt från min erfarenhet om jag och min fru har bråkat på morgonen. Och bråket blir hot. Jag faller ner ganska långt det går enormt mycket och ofta ganska, jag tror inte alltid, jag i stunden förstår hur mycket energi det konsumerar. Men det som är konsekvens av det är att när jag kommer till mitt jobb så är jag mycket mindre bold i mitt tänkande, jag har mycket mindre energi för att göra saker.

Bara för att 40% av min energi går till att på något vis hantera den här oron. Och det är där jag menar att jag vill hitta de här förstärkande elementen och jag tror, jag är helt övertygad om att det är precis så det funkar. Kan jag verkligen få till det här så kan det föda det där, så kan det föda det där.

Men då var det som att jag såg att det första vi måste titta på det är ju linsen. Det är därför jag kallar den första nivån linsen. Och det är ju fyra stycken övertygelser som den består av. För att jag tror att alla människor i vårt samhälle, vi tar med oss fyra stycken hindrande övertygelser Så det finns strategier kopplat till det, alltså hur vi uppfyller det.

Så de hindrande övertygelserna som jag har sett i resultatfokus, antingen eller tänket, bra, dåligt, rätt, fel. Det här att vi vill vara bekväma. Alltså vi strävar efter bekvämlighet vi undviker obekvämlighet Mm. Och det är ju liksom, till och med till den punkten att i vårt samhälle så har vi ju lärt oss att om det känns dåligt, obehagligt obekvämt akta dig, det är dåligt.

Och sen så har vi kontroll. Och det är ju lite det här övertänkandets kontrollera vetskap. Jag säger inte att all typ av kontroll, det är en viktig grej också att punktera. För ofta när man pratar med någon första gången om det här, mina idrotter kommer när de är nya bara, men är det kontroll, är det kontroll, är det kontroll till exempel.

Så att, du vet, att vilja ha resultat är inte fel. Att vilja ha, jag vill veta att jag kan betala mina räkningar nästa månad. Den typen av nivå av kontroll är rimlig att ha. Men det kanske inte är rimligt när det förstör för mig och det håller mig tillbaka i nästa match. Jag har ingen aning om hur det ska göra.

Jag kämpar fortfarande med det här. Att inte försöka påverka saker som jag inte kan påverka. Det är svårt. Och just det som jag tycker så mycket om med serenity prayer är just grant me the wisdom to know the difference. För det är ju inte att jag i en stund där jag faktiskt är balanserad och att jag aktivt väljer att försöka kontrollera saker som är utanför min kontroll.

Utan det kommer ju ofta från perioder då jag är i väldigt obalans Där jag vill paniskt ha den här kontrollen.

Och då ska du tänka dig så här. Vad är då linsen? Jo, det är process. Jag gillar inte de svenska. Jag har översatt det på svenska och engelska Det låter så osexigt i svenska. Men så här. Vad heter det, co-existence så när saker får existera samtidigt, bra och dåligt men också inget av det bara för att förklara, den här skjortan är inte fin eller fyr, den är både och men den är också bara blå viss material, ser ut på viss sätt så lite det, sen har vi den här embrace, istället för att sträva efter bekvämlighet, det är normalt det är okej, ibland så känner du dig stressad, ibland så har du det där den där osäkerheten du vill inte ha det jag fattar det men ibland så är det så och sen kommer vi till stället för kontroll trust och jag gillar den så mycket och det här jag vill lyfta in det är att komma tillbaka till det du sa ibland strävar man ju så mycket efter den kontrollen man har en period där det bara av någon andel man behöver det vad betyder trust?

Hur känns det när man har trust?

Det är kontroll. Alltså när vi säger något, du är i den här det är osäkert någonting är osäkert du vet inte och du får den här du vet och du övertänker.

Idrottare säger många gånger till mig jag önskar bara jag kunde tro på mig själv. Självförtroende och så vidare. Hur känns det? Då känns det bra. Det är ju kontroll. Det är ju att du har illusion, för kontroll finns ju inte. Du har illusionen om kontroll. Och det känns bra. Men om man tar parallellen till, har du gjort någon gång sån här trust-fals?

Du vet att det finns ju en punkt när man verkligen gör det här och bara lutar sig tillbaka. Det finns en punkt man kommer till där man räcker ut händerna. Där är kontrollen för fram tills dess har man ju ändå någon form av, jag vet, jag kan trycka på nödutgångar men det är ju när man nu har jag ingen kontroll och det är hur du reagerar där om du inte reagerar och låter dig själv falla det är trust, det är där trusten sätter in och det är fy fan det är jobbigt ju

Hon gör ingenting som får mig att tänka ens att hon ska göra något sånt. Men det är ju först när saker sätts på sin spets när det är någonting som är jätteviktigt, det är där vi oftast behöver utnyttja trust, alltså practice trust. Är du med på hur jag tänker?

För någon av de här linserna var ju också en bias mot kraft Ja bekvämlighet.

För det är så det funkar inom hjärnan. Det är ju om du vill ha ett nytt beteende så är det ju bara att du behöver ju bara samla samla tankarna. Alla de här stora, alltså de största främsta neurovetenskapspersonerna har ju alla bekräftat att det handlar bara om att varje tanke räknas. Så när du har tänkt en sak tillräckligt många gånger då blir det så för dig.

Så det är ju lite det vi jobbar på, att det ska bli automatiserat. Sen har vi nästa nivå. Och där kommer vi in mer i där blir det lite mer tekniskt men där handlar det mer om att typ koppla i alltså Sätta igång vissa delar av hjärnan. Harta framförallt höga frontallob. Och man har sett att när vi använder vissa, jag kallar det inre ledare.

Det är en sån grej jag har fått med mig från mina coachutbildningar. Inner leader liksom så. Din inre bästa vän. När vi kopplar ihop den där trygga den som är jättebra på att ge råd till alla andra. Sen när det kommer till en själv, då är det ju en annan del av oss som är igång. Men den här delen, när vi använder fem egenskaper som alla människor har.

Det är som att vi producerar mer dopamin också. I stunden. Och en av dem är empati. Okej. Hur utvecklar du? Hur länge den är? När vi använder egenskapen empati Mm. Då är det som att vi aktiverar här framme istället för stressmotor, default mode, network, där det blir mycket självmedvetenhet och stress och kortisol och allting sådär.

Så vi aktiverar här, du vet empati bland annat då, nyfikenhet till en eller annan grej, så är det som att vi får distans, task positive network är vad vi vill oftast aktivera där. Så vi finns studier som visar att vi producerar mer dopamin och vad gör dopamin? Fokus, motivation, närvaro. Det är lättare att komma in i flow också när vi har det.

Och empati Empati är så fruktansvärt viktigt när det gäller alla som cirklar tillbaka här efter en lång omväg så är ju så fruktansvärt viktigt. Alltså jag tror att det är ju liksom Självkänsla och empati Alltså mitt värde som person Och när jag pratar empati så Jag har empati mot andra Men framförallt mot dig själv Det är inte andra vi är så jäkla hårda mot Vi är oss själva Att lära sig Att trösta sig själv Tror jag är en av de Top 5 skills du behöver ha Alltså att vara framgångsrik Rent resultatmässigt Fruktansvärt viktigt Om man

Självhjälpssfären Så det finns ju massa sätt att skära upp den Men just min skärning just idag Det är lite grann att du har en enklav Som säger För att nå då kanske fram till Självkärlek exempelvis Att Så väldigt mycket av det som håller dig tillbaka från det handlar om dina childhood traumas, dina anknytningsmönster och det handlar egentligen om att gå bakåt för att läka.

Och sen så har en annan enklar som säger att vi kan mer syntetiskt lägga på saker som bidrar till mycket positivt Ta ett exempel, jag tycker kanske empati är ett sådant exempel. Jag har läst någon studie som pekar på att ett av de mest effektiva sätten för att hjälpa personer som är deprimerade är att de ska hjälpa andra som är deprimerade.

Så otroligt effektivt sätt för att få dem ur sin erfarenhet Egen egofokusering. Men egentligen att du lägger på mer av det positiva för att neurologiskt så har det extremt hög effekt också. Var någonstans på den här skalan skulle du säga att din metod befinner sig?

det finns ju också jag har ju alltid haft den här Åsikten och det blev faktiskt bekräftat jag typ såg någon som publicerade en artikel någonstans som bekräftar just den här stansen som jag hade i att vi tenderar att ställa oss varför och så går vi ganska djupt i den här frågan varför är jag så här?

Mina föräldrar sa inte att de älskar mig jag var med om detta det här hände och jag har alltid haft den här inställningen att ja absolut kan det vara så men det blir ju också en liten efterkonstruktion av vad vi tror har hänt och vår uppfattning av det som har hänt och hur det har varit och risken, alltså klart du kan titta på varför och plocka lite där men risken att du bara fastnar i ett oändligt hål där du ska bara, för du måste veta exakt varför, så gör du ingenting åt det jag säger, ja lägg 10% av din tid på varför blir resten av tiden på att okej nu vet jag att det är så här mm Hur löser jag det?

Och det har ju sen visat sig att människor som spenderar mindre tid för att fokusera på varför, varför, varför, de är lyckligare. Och det är

någonstans liksom bara make sense för mig.

Men jag är ju mycket på den andra sidan när det gäller att jag tror ju att oavsett vad du har varit med om så kan du ju alltid, alltså om vi säger, vi nu tar Talby som exempel, om du gör någonting, du misslyckas hur du behandlar dig själv idag det måste ju du ta ansvar för idag. Jag behandlar mig själv dåligt nu för att jag har varit med om det här.

Alltså jag kan ju ändå det är också det som är grejen lite det här med empati Det är lätt att ha empati när allt går bra. Precis som jag tror att, jag brukar säga typ att 90% av alla människor måste jobba med sin självkänsla ganska rejält.

Och det är för att jag, alltså jag tror inte att människor ogillar sig själv, men jag tror att de har en väldigt villkorad självkänsla. Går det bra så tycker jag om mig, eller liksom känner mig bra. Går det inte bra då är det en helt annan femma. Och det är där vi sätter det på spel då kan du sitta där i ditt misslyckande och säga till dig själv du är fantastisk oavsett vad.

Jag är fantastisk oavsett vad. Jag är värdefull, jag är liksom, alla gör misstag.

Är det regnigt eller är det soligt liksom? Därefter så tar vi nivå två som då är den här, din inre bästa vän. Fem Fem egenskaper. Jag går inte in på dem nu så men bland annat den här nyfikenhet. Empati och så vidare.

Och sen har jag nivå tre som är värderingar. Och värderingar är det tenderar vi ofta kanske att se som men vad är dina värderingar? Rättvisa? Loyalitet och så vidare. För mig är det inte den typen av värderingar jag pratar om. Jag ser värderingar mer som någonting Och alla har typ samma, vi kan worda dem lite olika men man kan byta ut, men det är typ såhär frihet.

Så det är mer vad du vill uppleva, vad du vill ha för känslor och så. Så sättet vi jobbar med värderingar det är ju då att titta på values in action. Så nu när vi sitter här, att kanske medvetet stanna upp och tänka, vad känner jag i stunden? Och hur kan jag fokusera på vissa av de här för att få ut mer av det?

Det är ett sätt att hålla oss mer närvarande och inte tänka på, gör jag ett bra intryck här nu? Eller, det här är kul, det här är trevligt, det mysigt, vad det nu kan vara, förstärka det. Fokuserar du på något? Så det är liksom de tre nivåerna, men det här tar ju... Jag brukar säga att det brukar ta tre år att jobba på.

För att det är en sak att förstå det här. Ja, visst. Det är en annan sak att förstå det här. Ja. Och det funkar inte om du försöker, för då har du en agenda.

Så för första gången så kunde jag känna det här. Och sen kommer jag tillbaka till verkligheten Och så är det precis som det var förut. Men helt plötsligt så har jag som ett ankare. Jag vet faktiskt hur det känns. Jag har känt det en gång. Och då går det lite lättare att komma dit även i en vardag. Så det blir lite mer repetition, lite mer mönster av det.

Till att över tid så... Det är på något vis som att cyklerna blir kortare och kortare. Jag kan falla ut det men jag kan hämta tillbaka det mycket snabbare. För jag har varit där oftare liksom. Och det har varit för mig någonstans så ser det ut. Och sen kommer det väl alltid... Man kommer ju väl aldrig vara färdig och bara sitta i Lotus Post på en bergstopp Det är inte så livet ser ut.

Men ändå så är det som att vi tappar bort oss i den processen att men det är ju den här konstanta grejen vi vill ha.

Medans lycka, jag tror att lycka ser väldigt olika ut beroende på dag och tid. Alltså så jag menar, idag kan lycka vara en kopp kaffe.

Så där kan man vara ganska tydlig i vad det är inte vill ha på något vis. Men det blir ju svårare att definiera, vad vill jag ha på något vis vis? Ja, det är ju ofta så. Det ju, lite mer beroende på. Men på ett sätt så kan man ju se lycka då som en central komponent av det, är ju avsaknad av olycka.

of mind. Mm. Liksom att allting kommer tillbaka till peace of mind. Mm. Det vill säga, jag har tillräckligt med pengar så jag inte behöver oroa mig för pengar, jag har kärlek i mina relationer. Mm. Har jag inte någon av dem så har jag inte peace of mind. Mm. Mm Jag tror att det är liksom vi har ju svårt att definiera vad är det som ger det, vad är det som gör att jag får det, vad betyder det var ska jag hamna, men jag tror mycket av det kanske också handlar om att vi, min fru har ju en fantastisk förmåga som jag alltså jag beundrar den så mycket hon kan bara, hon sitter alltså det här händer flera dagar i veckan vi sitter och äter och så bara tittar hon på mig och vår lilla son liksom det här är livet medans jag är liksom så här jobba fixa det och hon bara det här sen så går vi ut och så är vi någonstans och hon bara du vet så här, men jag tror att

Alltså jag tror inte det är, hellre lycka är inte att vi hela tiden har det, men det är vår förmåga att vara tacksamma, uppskatta vad vi har, stanna upp i närvarande.

närvaro för det där. Jag tycker det hänger ihop med, jag har jobbat ganska aktivt här under de senaste månaderna med känslan av AWE, alltså förundran.

Och det är ju nästan omöjligt att uppnå utan väldigt närvaro men kan uppstå. I morse när jag lämnade Leo på, som är vår son, lämnade honom på dagis så i morse var det en fantastisk morgonhimmel som gick i rosa och guld och sådana grejer. Det var en otroligt intensiv känsla, och det är liksom, jag går på...

Högtrafikerade vallalla vägen och det är svinkallt ute, jag har precis bänt på overaller. Och det där är just att vara tillräckligt närvarande för att uppleva och det är ju också en träningsfråga.

Man fastnar i det va?

Varför får inte du beröm? När jag började jobba på de här grejerna. Fiket till omäket som du säger där. När jag började bekräfta mig själv. Efter varje sån grej. Alltså jag bara började mata in det. Efter varje föreläsning då det inte var till exempel. Där jag hade den där innervästen. Då kunde jag bara liksom mata in.

Varje gång det kom en negativ tanke om mig själv. Så hade jag tre positiva För jag tänkte ju här. Jag förstod ju den här principen då. Att det handlar bara om att samla tanken. Det är som att skriva ett nytt program. Jag vill bara skriva fler rader av det här. Än det här. Så varje en negativ tanke blev tre positiva.

Så jag var ju envis om bara den. Så körde jag det där. Och till och med utan att tänka. Det var ingen bra prestation. Då bara fokuserade jag in på tre saker som var bra. Jag fick ju två. En kom fram och sa att det var bra. Efter. Det hade jag ju skitit i annars. De var ju engagerade och ställde frågor. Och du hade ett bra flow när du snackade.

Och sen gick jag tillbaka till det för den situationen. Så varje gång det kom kanske fem, tio. Men då hade jag ju. Om jag hade tio där så hade jag ju trettio där. Sen började jag helt plötsligt efter bara fyra veckor kanske. Så hände samma sak igen. Och sen bara en halvtimme senare så bara. Men vänta. Jag brukar ju vara hård mot mig själv där.

Men nu var jag inte det. Det var en riktigt cool känsla att få.

Prestation är ju mer komplext. Jag har ju ett verktyg som kallas process statement. Så här, bara för att ge ett exempel som inte är idrottsrelaterat men som kanske är lättare att förstå.

Jag är en sån här, jag älskar att ha djupa samtal men jag är inte så glad för att ha de där ytliga samtalen. Så det här med att gå på så här mingel och fester och så där där man ska bara ha ytliga samtal. Alltså jag tycker det är så jättetråkigt. Jag tycker det är kul att träffa människor men du vet, det är där du vet att ta det där.

Så process statement i stora drag, det funkar ju så här att jag vill göra de sakerna som ökar sannolikheten för det jag vill ha. Så vad började jag göra då som process statement för de situationerna? Jo, jag sa ställ frågor. För det var under den här övertygelsen att du kan komma närmare någon annan människa genom att vara intresserad av dem än att få dem intresserade av dig.

Så du kan komma dem närmare på tre timmar än vad du kan göra på tre månader om du gör åt andra hållet va? Så jag bara började ställa frågor istället för att försöka imponera eller säga bra saker. Ställ en fråga, sen ställer jag en fråga på dig. Det var ju som att människor bara klingade sig över en. På ett helt annat sätt.

Alltså det var ju som att jag blev ju deras trygghet. Så helt plötsligt så var det ju hur lätt som helst att prata med folk. För jag behövde ju inte säga så mycket. Så det var ju en process. Enkel, jag kan göra det alla dagar veckan. Det leder till resultat va? Varför säger jag det? Jo men för att vi måste ju också göra grejer.

Det går inte bara att ha en bra självkänsla och sen... Tror att det kommer va? Det är en viktig del av det men det många andra delar.

Nej men jag ska gå och ta något mer och dricka nu. Du är inte där. Ja du vet jag använder ju varianter av det här för alla sorters idrotter. Det är helt galet hur det liksom förändrar att man kommer närvarande och kul kommer att slå. Men självkänslan i det är ju alltså självkänslan skulle jag säga är ju mycket så här det är ju din motståndskraft alltså det påverkar hur du är liksom generellt men det är ju också Någonting som hjälper dig Det är ju den här bufferten Alltså går ting inte som du vill

Jag måste ha svar på allting. Eller hur?

Ta tuffa samtal. Vad händer om man inte är stark i sig själv? Det finns mer saker som spelar roll, absolut. Men en grej som hjälper väldigt mycket om du ska ta ett jobbigt samtal med någon det är att om du har en stark självkänsla då jagar du ju inte upp dig själv och kommer in med den här jobbiga energin i samtalet.

Du vågar kanske vara ärligare och rakare i dina relationer På ett helt annat sätt än vad du hade. Och sen med stark självkänsla så är det inte så mycket Vad tycker du? Ska jag göra så här? Man hör sig själv oftast mycket tydligare. Jättemånga grejer som ledare kan dra nytta av när det gäller självkänsla.

Och det finns egentligen den som jag brukar jobba vidare med och den som det inte brukar jobba vidare med. Om vi tar ledaren nummer ett. Det är den som tror att göra mer leder dit jag vill. Så de har ju redan ett spekat schema, de har ju redan liksom, de är bara lite såhär jag bara pressar in mer, jag ska bara bli om jag bara blir mer effektiv så löser sig allt.

De fattar inte att de behöver stanna upp och vara närvarande och så, och det är ju det första jag pratar med dem här när jag avgör, ska vi göra något? För att jag har bränt alltså, vad ska jag säga, jag har själv gått in i sådana relationer med klienter så pass många gånger att jag har lärt mig att känna igen att nej vi ska inte börja förrän du är beredd att göra detta.

Slå där. Sen har vi ju den som faktiskt gör det, den som är beredd att vara närvarande för att det är svårt att coacha någon som alltid är i framtiden. Då får jag sitta i samtalen och bara nej nej nej kom tillbaka hit, nu är vi här. Nej, men det är där borta, nu är vi här. Så det blir ju en massa energi som Går åt det.

Och det gör vi ju av oss själva i början. Och man får ju lära sig. Men det finns ju de som fortsätter och fortsätter. Den här andra. Är ju helt fantastisk att jobba med. Där är det ju. Vi skrattar. Ibland gråter de. Det blir väldigt fint. Det är inte bara. Det vi jobbar med oftast för ledare. Det är inte bara en straight up mental träning.

Nu ska du lära dig detta. Utan det är mycket coaching. Alltså den här riktiga samtalscoaching. Upptäcka. Alltså jag sitter ju inte och pratar så mycket då. Sen kommer jag in med någonting. Och sen så är det ju mest ställa frågor. Och det. Det beror väldigt mycket på person till person. Vad de vill ha. Vilken del.

Alltså jag har till exempel en klient som jag coachar Som jag ska träffa här efter. Faktiskt Som jag har jobbat med i. Jag vet inte. Fem år. Mm. Delägare i ett stort bolag och så här alltså det är ju liksom det är så fint för att vi kommer ju in på ämnen som allt från relationen liksom hemma relation till barnen jobbet, navigera där, vad är lycka vilken roll vill jag ha i framtiden och vad är det jag strävar efter alltså det här är ju en man som han behöver inte jobba mer han kan säga upp sig idag och liksom bara kylla det vill ju de oftast inte göra de är ju drivna, de vill göra saker som ska hända men vad är det jag strävar mot alltså du vet vi tar ju alla frågor, stora som små

Ofta kommer ju flera som du sa innan Ofta kommer ju flera in där Det är lätt, det är enkelt, det är tryggt. Och det är precis som det här att ofta så är det ju inte förändringarna som... Alltså det kommer ju tillbaka till det du sa innan om att göra samma sak. Problemet är ju... Alltså det är inte bara jag och mer.

Vi måste göra annorlunda. Det är mycket det hela min process också handlar om. Vi kan inte göra... Vi kan inte använda samma tänkande. Vi måste skifta. Och det betyder inte bara att gå till motsatt sida. Nej. Det betyder att... Liksom ta en helt ny form. Mm. Se det från ett helt annat sätt vad händer då liksom oftast där magin händer för annars så är det ju bara det är ju problemet med vårt

Så. Och jag letar efter det ultimata rätta svaret. Om jag inte tar det rätta svaret så blir det by default fel. Det är liksom inte en gradskala på något vis. Så det här överbinära tänkandet är ju väldigt mycket för mig i alla fall associerat med liksom väldigt hög stress. Det känns som att väldigt mycket står på spel och då slutar man sig för då är det hotfullt.

Det är inte som att livet... Och att det också händer bra grejer för mig. Alltså att livet typ jobbar för mig, eller vad man nu ska säga. Jag tror inte på law of attraction och sånt där. Jag tror på det jag kan förklara. Det låter kanske lite så, men jag menar mer som att om jag är en driven person så kommer jag nog driva mig fram till lösningar.

Alltså lite mer så här logiska slutsatser. Och det här är ju någonting. Förut så jobbade jag med ungdomar som hade hoppat av gymnasiet Det här var ganska många år sedan. Men vad jag insåg där, det var att det här tankesättet med resultat resultat. Det är ju, alltså många gånger, de allra flesta gångerna så anledningen till att vi inte riktigt kan komma fram till vad vi vill Det är för att vi lägger så mycket press på det beslutet vi ska ta att det måste bli rätt som du sa så allt hänger ju på att det här inte får bli fel och det måste inte bara vara rätt idag, det måste vara rätt om en vecka, det måste vara rätt om en månad och vi glömmer bort också vi ser det som att vi är ett tåg som är på väg ut för ett stup vi kan inte svänga, vi kan inte ta andra val på vägen, vi kan inte anpassa oss men det kan vi ju, men vi glömmer det och då får vi vad är det det heter analysis paralysis liksom och det ska bli rätt där och där och jag måste tjäna pengar och jag måste göra det och det och då kan vi inte ta ett beslut som i grundat i men jag tänker om du tittar på ledare idag när de ska ta ett beslut de står och det är liksom budgeten dras åt och det är liksom oroligheter där och vi vet inte hur många ledare tror du stannar upp och bara Vad är våra värden?

Vad är vår kärna? Vad är det liksom, vilket beslut ska vi ta här? Då är det ju liksom, investerare måste vara glada och budgeten där och det där och det där. De går inte in här.

Att någonstans det finns ovanför sättet vi driver businessen så finns det en naturlag som heter investerarperspektivet exempelvis. Och det är ju på vissa sätt en naturlag. Alltså det är ju en väldigt tuff roll, framförallt om man kollar mellanchefer som inte tar de här stora besluten utan du måste bara köpa att de här stora besluten är tagna och sen så behöver du springa med de förutsättningar du har.

Och vi känner att du har inte egentligen förmågan att ta de besluten som känns rätt värderingsmässigt eller vad det nu kan vara för någonting.

Idrottaren ska prestera, ledaren ska prestera, liksom leverera någonting. Idrottaren har en förväntan från tränaren. Så vad gör idrottaren? Jo den kommer in på planen och så vidare. Den försöker göra sina grejer och åstadkomma sina mål. Vad händer när de gör ett misstag? Nej säger tränaren. Negativ förstärkning.

Det här händer ju om och om igen de blir rädda för att sluta ta för sig. Vad händer med ledaren som får det här, du hallå vad håller du på med? Budgeten du vet så här. Och så drar de ju fram alla förväntningar och risker och konsekvenser om du inte levererar. Och det kan ju vara uttalade och outtalade Ditt jobb.

Du vet, speciellt om man har blivit anställd av en styrelse som kan göra av med det när som helst. Du vet, hur ska du kunna ta beslut? För det måste bli rätt. För de kan ju när som helst. Och det är ju samma sak som händer. Och det är ju samma sak tränare har. Från du vet, de har ju någon, om vi pratar SHL och Allsvenskan och sådär.

Byter de tränare helt plötsligt. De levererar inte. Den pressen de känner, det trycker de ner på idrottarna. Så då börjar de skälla ut idrottarna. Nu hoppas jag att ledaren inte beter sig så på det sättet Men du fattar vad jag menar. Det bara tricklar ner. Och då kommer vi ju fram till, ja men var är de stora problemen?

Ja, det är ju liksom, det kommer ju från toppen. Men det finns ju ett större problem. Det är ju ett strukturproblem i hur vi tänker och ser

allting. Ja visst.

Och där har vi ju resultat. Alla de här grejerna.

Det känns intressant. Vad är de första stegen som man kan göra själv utan att på definition gå in i ett fullt coachingprogram men som ändå för en i rätt riktning?

jobba med liksom, vad ska man säga alltså i grund och botten så är det egentligen bara, alla vet hur det är hur man är positiv liksom, men det räcker inte, man måste ha ett framework för annars blir det ostrukturerat och då tappar motivation sen när du inte får resultat, så du behöver ett framework, du behöver ge det lång tid, du behöver se det som det här är inte något du gör under en viss tid utan det är ju en kontinuerlig process, och då måste jag ju hitta ett sätt att jobba med de här sakerna oavsett om det är självkänsla eller vad det nu än är Som gör att jag kan jobba med det integrerat i mitt liv.

En av de enklaste sakerna man kan göra om man vill börja få någon form av förändring det är att börja skaffa en liten lågbok om man nu vill säga att man jobbar. Skriv varje dag antingen i slutet på din arbetsdag eller på morgonen. Skriv de tre viktigaste sakerna du vill få gjort. Få in den där intention.

Sen i slutet på din dag. Skriv tre positiva saker om dig själv som person. Skriv tre saker du är tacksam för. Och checka av din sån här lista med vad du har gjort. Vad har du svårt? Det kan även vara att du skriver tre saker som har varit positiva idag. Varför de här tre? Varför liksom... Forskningen säger att en av de två bästa Sätten att bli lyckligare är att vara tacksam Det tränar också Ni gärna ser vad som finns Snarare än vad som fattas Bekräfta dig själv behöver vi alltid göra Det finns ingen brist på saker som Attackar utifrån på vårt värde Samhället påminner oss Hela tiden varför vi inte är tillräckliga Och det är lätt att bli distraherad Jag tror många som presterar Går med den här känslan i slutet på arbetsdagen Jag har inte gjort det jag skulle Jag har inte gjort tillräckligt Börja då med att ha ett fokus Det är det lilla Men det kommer ju Med det sagt, det kommer ju inte ändra Hur du tänker och ser på saker Det behöver du din framework Lång tid Och framförallt stöd Det går inte att göra det själv Om jag ska sammanfatta till någonting Don't do it yourself It's not gonna work I mean, det kan såklart Men Är nog honom, men don't do it yourself.

Att gör det här bli lycklig. Till att mitt mindset idag är att det här är nog ett jobb jag vill ha hela livet. Sen vill jag inte att det ska vara ett heltidsjobb som konsekvens av att jag mår så jättedåligt att jag måste liksom det här konsumera allt jag gör. Men jag är otroligt nyfiken på att fortsätta forever den resan.

Och det är två helt olika mindsets och det jag frågar mig mycket om är vad är vad är rätt liksom Initiala steg för att börja öppna upp sig för att vara nyfiken på den här långa resan.

Meditation är fantastiskt bra att göra. Jättebra för hjärnan. Alltså hjärnor som mediterar är väsentligt annorlunda i hur de reagerar. Prova meditera i en månad fem minuter om dagen ska du se hur dina gräl hemma kommer att minska med typ 80%. För du reagerar inte på samma sätt förutsatt att du inte är överstressad.

Men i alla fall du kan inte börja en process med Jag ska bli lycklig och sen så är det skittråkigt så jag tror man måste ju tillbaka till vad finner jag njutbart vad kan jag tänka, vad kan jag finna glädje i, vad är det som ger mig ett värde av att göra själva grejen så jag tror någonstans där om det är promenader eller om det är samtal eller vad det nu än är, att göra det för då är det ju inte bara att du gör det för att få det där borta utan du gör det för att du får någonting just nu